Spaning på Tai shanghai.

Mycket lunchande nu. Ett lass friterade räkor på Tai Shanghai.

Annars är det rätt tomt i huvet för tillfället. Reciterar istället vad jag har sett från Tai Shanghais uteservering den sista halvtimmen. En morsa. Hon hade en unge i sele på magen och hon drog på en jättebred dubbelvagn samtidigt. Det såg ganska jobbigt ut. Kunde inte låta bli att dra liknelsen med en känguru med stor reseväska på hjul. 

En snubbe med en cigg i mungipan som stod och letade genom varje ficka tre gånger innan han gick vidare och fram till en tjej som stod och rökte. Han fick sin eld.

En vacker tjej som jag brukade spana in på krogen för massa herrans år sen. Blickarna brukade besvaras. Hon såg inte en dag äldre ut. Hon gick bredvid en man som jag förmodar var hennes man. Han körde en barnvagn framför sig, som jag förmodar att deras barn låg i. Mannen skällde på henne. Högt och argt. Något om att hon måste ändra på sig och göra saker bättre. Hon gick ett steg bakom, tittade ner i marken och bad honom att sänka rösten. Det hela lät ganska sorgligt.

Nu såg jag även den lilla flickan i rött hår som spelade i svt:s serie 30 grader i februari. Vilma tror jag hon hette i serien. Har även sett en fet man i polotröja och en donna bära på en basfiol på ryggen, en tjej visa hela myntinkastet och en cyklande man i krämlila onepiece och beige kavaj.

Det är skönt att ögonen ser. Ibland dock rent smärtsamt.

Palats tai shanghai.

Det är dags igen. För lunch i svulstens tecken. Det är friterade räkor på bilden och inte ett lass med körv som min vän Maja trodde när hon såg en liknande bild på friterade räjor.
Tai Shanghai heter palatset... Jag trycker i mig krubbet. Matberusad igen. Funderar om jag någonsin har lyckats göra någonting lagom. Inser att jag aldrig använder det ordet. Det är tomt här, förutom en luffare som också trycker i sig maten och muttrar och morrar mellan varven. Jag tar med mig kaffet ut. En stammis spänner ögonen i mig, sträcker fram handen och presenterar sig som Håkan. Det går förbi en snygg donna. Håkan och hans kompis glor så ögonen håller på att studsa ner på marken. Sen konstaterar de att de är för gamla för att titta på så unga damer. Jag säger till dem att jag nyss fyllt fyrtio och undrar om jag får titta. Det får jag fan inte, säger Håkan. Sen reser sig Håkan och sätter sig och reser sig och sätter sig. Sen ber han om ursäkt för att det är fint väder. En gång, två gånger, tre gånger. Jag säger till honom att sluta be om ursäkt om han nu inte är en gud. Då säger han att jag nog är en bra människa. Hmmm, det har han ju förvisso rätt i.
Kineserior. Antropologi på riktigt. Jag dricker upp min kaffe och går. Vissa dagar orkar man inte riktigt. Jag säger hejdå till Håkan. Han säger hej, hej och ber självklart om ursäkt en sista gång.