lördag 30 juni 2012

...men hon/han glömde ju lappen...

Den här lappen låg kvarglömd på ett bord när jag satte mig ner för att ta en bärs. Jag kan ha varit den första som borde följa dessa råd. Åtmindstonde några av dem. Det är med andra ord inte jag som skrivit lappen, men det var å andra sidan ingen som trodde. Önskar hur som helst lycka till på färden till vederbörande som skrivit lappen.

Humör, eller inget alls.

Känner mig förbannad idag. På allt.
På glada mähän, nöjda svin, blåsten som aldrig ger sig, den ljugande regeringen, min ständigt kollapsade ekonomi, regnet, uteblivna val, efterblivna val, Runar, Jesus, leende hamburgarfrossande poliser, flytande skitkorvar, trötthet, glorövar, sjunkande skitkorvar, mina taskiga nerver, mina kommunalblå ögon, mitt kliande babianarsle, ensamheten, tvåsamheten, min glansiga panna, kväljningarna när man trycker i sig en torr gammal limpa på morgonen, tomheten den jäveln, haggors häxgarv som skär itu min silkestunna själ, svetten på kudden efter att ha drömt mardröm om att Maud Olofssons centerpattar har daskat mig i ansiktet, knullande grannar, tjackpundiga måsar, gnölande spårvagnar, smutstvätt, glada tillrop...

Kort och gott allt och inget alls. Det här måste få ett slut innan jag går ut och välter en kiosk.
Håll käften måsjävel!

onsdag 27 juni 2012

Pistoleros / All this broken glass


Jag lirar i ett band. Eller sjunger i rättare sagt. Pistoleros heter vi. Olle spelar gitarr. Är en jävel på att berätta anekdoter, äger sju ibanezgitarrer och har fler effektpedaler än jag har kalingar. Putte spelar trummor, klär sig ganska färgglatt och kommer troligtvis aldrig flytta från Hisingen. Erik spelar bas, säger "Jaha?" och "Ojdå" ganska ofta och bär toppluva även sommartid. Tommy spelar också gitarr. Han är den nye i bandet. Som Ron Wood har varit i Rolling Stones sen 1975. Mig vet ni ju en del om redan, eftersom jag exploaterar mitt underbart lyckade liv här med frekventa mellanrum.
I övrigt sitter alla ned när vi spelar i replokalen. Förutom jag. Jag står på tår.

Lägger upp en låt här. All this broken glass heter den. Den handlar inte om glass, mer om att befinna sig i en rondell utan avtagsvägar.

Match punkt com i min nariga rumpa!

Letar efter en donna som förstår djärvhet och storheten i My Dying Bride's platta 34,788%. I merry you right away och hänger din pappa i ett träd.

måndag 18 juni 2012

Under bordet

Var på fest i lördags hos min gamle "flytta grunkor kompis" Erik och hans kvinna Tess. Drack Rose med fruktsoda, kaffedrinkar och amarulla. Pratade politik och Janne Josefsson, spydde ut genom balkongen. Hade med andra ord väldigt trevligt. På det lite lagomartade sättet som vuxna människor kan ha. Var i säng halvsju på morgonen. Tackar dem ödmjukast så här i efterhand
För kanske fem år sen när jag gick på fester såg jag alltid till att somna under ett bord när festen var slut. Detta höll i sig under en ganska lång tid. Köksbord, vardagsrumbord. Det spelade ingen roll. Spelade lika liten roll om det fanns lediga sängplatser. Jag skulle sova under bordet oavsett. Har för mig att jag tyckte det var mysigt att vakna med lågt i tak. En vuxen man i barndomens koja. Eller bara en ren idioti som verkade helt vettig för stunden.

Numera somnar jag nästan alltid i min säng. Ensam. På ett loft där är det också lågt i tak.

torsdag 14 juni 2012

Det gör mig inget om Per Gessle dör. Ville bara säga det.
HEJ!

måndag 11 juni 2012

Dåligt smuts

Han har väl flyttat in hos henne. Tagit den plats jag en gång hade. Grannarna hör väl inga gap och skrik längre. Ingen plötslig gråt i lägenheten som kändes som en kista i huset som borde vila under jord.. Ingen krossad porslin. Porslinet står helt och nydiskat uppe i skåpen. De har väl tvättat och tapetserat om väggarna för att driva ut demoner och vingslag av tidigare sorg. Den sorg som fanns där när vi flyttade in fram tills jag flyttade ut. Ingen stel tystnad vid matbordet längre som bryts av frågan "kan du skicka saltet?"

Jag skulle aldrig vilja ha henne tillbaka, det var rätt att bryta upp. MEN jag gillar inte och bli bortglömd för fort. Efter två månader, efter att ha varit ihop i tre år.
Jag känner det aningen sårande när jag tänker på hur onödigt otrevlig hon var den enda gången vi sågs efter att det tog slut. Att hon slängde mina saker utan att säga något. Eller att hon har gått förbi mig på gatan och låtsats att hon inte sett mig...
Jag saknar inte henne, förutom när jag tänker på våra utlandsresor och våra knull.
De kommer väl åka till samma städer som vi gjorde. Budapest. Berlin. Warzawa...
Dom knullarnog... men långt ifrån så fulländat som vi gjorde.
Hur som helst hoppas jag den jäveln får henne att må bättre än vad hon gjorde med mig.
/ over and out.