Söndagsöl.

Blev för många öl i söndags. Jobbhelg och för lite sömn. Resultatet är självskrivet. Satt där på sejdeln och sippade lugnt på några bärs. Mådde helt enkelt fint efter att jobbhelgen var över. Jag lade märke till ett ungt par mitt emot mig på andra sidan lokalen. De satt nämligen i väldigt långa perioder och blängde på mig. Så länge att man till slut går fram och frågar om de har glorövsjuka. Till slut fattade jag var det var frågan om. De målade av mig. Jag gick ut och rökte, gick in igen och fram till deras bord och frågade om man fick se resultatet. De blev smågenerade. Killen visade mig en teckning på mig. Han frågade om han fick jobba vidare på den om jag ändå skulle vara kvar en stund. Jag har aldrig varit omöjlig, så jag sa till honom att teckna vidare.
Sen kom Putte, trummisen i bandet ner. Han verkade törstig. Så vi öppnade väl ölspjället på vid gavel, hällde i oss och blev ganska rejält fulla. Jag glömde bort att någon satt och tecknade av mig.
Drack upp alla mina pengar och lånade lite mer av Putte. Sen kom den där snubben fram med teckningen. Jag fick den. Stiligt jobb grabben. Köpte varsin bärs till han och hans tjej. Plötsligt tände de i taket. Konstigt, tyckte vi. Så många öl hade vi väl inte hunnit dricka...

Fixar baksmällor otroligt dåligt för tillfället. Huvudvärken dagen efter är liksom mer som en svårartad migrän som sitter fast i tinningarna och letar sig genom hela näsan ända ut i näsvingarna. Inga värktabletter hjälper. Det går varken att duscha eller sova bort värken. Den släpper någon gång på kvällen. All slags hypokondrian peakar i topp. Oron breder ut sig som giftig dimma.

Teckningen är tjusig. Att armarna är lite för korta gör att jag ser ostadig ut. Eller att jag ser stadigt berusad ut.

Humör, eller inget alls.

Känner mig förbannad idag. På allt.
På glada mähän, nöjda svin, blåsten som aldrig ger sig, den ljugande regeringen, min ständigt kollapsade ekonomi, regnet, uteblivna val, efterblivna val, Runar, Jesus, leende hamburgarfrossande poliser, flytande skitkorvar, trötthet, glorövar, sjunkande skitkorvar, mina taskiga nerver, mina kommunalblå ögon, mitt kliande babianarsle, ensamheten, tvåsamheten, min glansiga panna, kväljningarna när man trycker i sig en torr gammal limpa på morgonen, tomheten den jäveln, haggors häxgarv som skär itu min silkestunna själ, svetten på kudden efter att ha drömt mardröm om att Maud Olofssons centerpattar har daskat mig i ansiktet, knullande grannar, tjackpundiga måsar, gnölande spårvagnar, smutstvätt, glada tillrop...

Kort och gott allt och inget alls. Det här måste få ett slut innan jag går ut och välter en kiosk.
Håll käften måsjävel!

Gloröv på räls

Jag sitter på tåget till stockholm. Vi börjar närma oss södertälje. Utanför fönstret är det gröna träd och röda stugor. Ack du efterblivna moster missfoster svealand. Apropå missfoster sitter det ett sådant på andra sidan gången. Hans säte är liksom vänt i motsatt riktning. Han använder mitt fönster för utkik. Så fort jag vänder mig mot min tjej, så har jag honom stirrandes i mitt fejs. Han ser ut som en fyrkantig Dustin Hoffman. Och när han blänger har han så klart käften öppen. Självklart stinker väl hans gom förruttnat åsnearsle.
(Kunde tagit en bild på ett vackert rapsfält, men icke. Bilden föreställer mig härmandes en typisk gloröv. Beware. Dom dyker upp everywhere.)

Published with Blogger-droid v1.7.2