Dåligt smuts

Han har väl flyttat in hos henne. Tagit den plats jag en gång hade. Grannarna hör väl inga gap och skrik längre. Ingen plötslig gråt i lägenheten som kändes som en kista i huset som borde vila under jord.. Ingen krossad porslin. Porslinet står helt och nydiskat uppe i skåpen. De har väl tvättat och tapetserat om väggarna för att driva ut demoner och vingslag av tidigare sorg. Den sorg som fanns där när vi flyttade in fram tills jag flyttade ut. Ingen stel tystnad vid matbordet längre som bryts av frågan "kan du skicka saltet?"

Jag skulle aldrig vilja ha henne tillbaka, det var rätt att bryta upp. MEN jag gillar inte och bli bortglömd för fort. Efter två månader, efter att ha varit ihop i tre år.
Jag känner det aningen sårande när jag tänker på hur onödigt otrevlig hon var den enda gången vi sågs efter att det tog slut. Att hon slängde mina saker utan att säga något. Eller att hon har gått förbi mig på gatan och låtsats att hon inte sett mig...
Jag saknar inte henne, förutom när jag tänker på våra utlandsresor och våra knull.
De kommer väl åka till samma städer som vi gjorde. Budapest. Berlin. Warzawa...
Dom knullarnog... men långt ifrån så fulländat som vi gjorde.
Hur som helst hoppas jag den jäveln får henne att må bättre än vad hon gjorde med mig.
/ over and out.

Att vänta på bussen.

På väg hem från jobbet i fredags bytte jag buss på avenyn. Den korta stund jag stod där såg jag följande scener utspela sig:

En snubbe som cyklade i bussfältet. Han cyklade lugnt och långsamt. Bakom honom kom en buss som argt låg på tutan. Cyklisten gjorde ingen anmodan att visa stress eller flytta på sig. Bussen slickade cyklisten i arslet och tutade hela vägen ner för avenyn.

Jag såg en donna vackrare än vilken planet som helst i vårt jävla solsystem.

Sist såg jag en full man komma utskenande från en krog. Han kan ha vart det fullaste jag sett det här året. Först stapplade han fram till en postlåda. Han fick upp luckan, och ägnade sen minuter till att försöka urinera i brevinkastet. När han tillslut förstod att det inte gick nöjde han sig med att pissa i en papperskorg som stod bredvid. Efteråt slog han sig ner på en bänk, försökte otaliga gånger resa sig igen, misslyckades och deckade till slut på stället.

Fem minuter väntan... och mina ögonbollar höll på att ploppa ut ur skallen på mig. Sen kom bussen. Fem minuter till så hade väl hela huvet sprängts i bitar.

Längtan, den djäveln!

Min semester börjar om 12 dagar. Jag räknar ner tiden. Kan inte minnas att jag suktat efter en semester så någon gång tidigare. Ska jobba som ett svin fram till dess. Vidrigt långa pass. Jag längtar hela tiden till min balkong. Min brukare har slutat röka. Han använder nikotinplåster. Plåstren kan orsaka ökad salivproduktion. I och med att han redan har detta problem utan plåster rinner saliven dubbelfalt. Jag gör inget än att springa och torka. Min tillflyktsort när det hela blir för jävla mycket är balkongen eller dass. Bajsa eller röka.

Tycker mig längta väldigt mycket just nu. Till det ena och det andra. Kanske är det för att det är sommartider.
Här följer lite grunkor som ligger i längtans tecken för tillfället:

- Äta lunch på resturang, sen dricka kaffe och ta en bärs när sjömansbiffen har lagt sig. Utomhus. Sköja till det med fler bärs i sola.

- Åka och hälsa på min sköjarkamrat Esset i Malmö. Och sköja till det lite... Eller att han kommer hit och sköjar till det.

- Längtar efter att repa med bandet. Sen kanske sköja till det med en bärs efteråt.

- Längtar efter att träffa en donna som jag faller fura för. Åka utomlands tillsammans. Ligga med ormtungan mellan hennes ben... och såklart sköja till det mellan varven.

- Längtar efter att den här dagjäveln ska ta slut någon gång. När jag går hem ikväll har jag jobbat 12,5 timmar i sträck... tänker absolut inte sköja till det. Ikväll.

40 bast

Har fyllt fyrtio. I lördags. Därmed är all åldersångest borta. Är numera helt bekväm med att ha lämnat "30-talet". Hade fest. Enorma mängder smörgåstårta. Rejäla kvantiteter bärs och vin. Mina närmaste på besök. Presenter och paket. Bemärkelsedagssång. Tjofläsk och tjosan. De tappraste höll fanan högt till halvtio på morgonen. Eller högt.... Någon brakade in i bokhyllan. En annan kanade längs hela diskbänken och slutade på golvet. Själv hittade jag upp till loftet och deckade av. Se, det var ett riktigt kalas!
Har aldrig vaknat upp i en sån misär efter ett party nån gång. Välta flaskor och burkar överallt. Vinfläckar, intrampad mat och tårta i mattor och på golv.
Baksmällan var obeskrivlig dagen efter, och även dagen efter dagen efter, men det var en lyckad fest. Nu får det dröja tills man är femtio,eftersom livet i övrigt är en fest nästan hela tiden....

Melodifestival och Tibro.

Hemma hos morsan. I Tibro. Äter mig matberusad. Vilar. Tittar på feta människor på torget och Ica.
Såg hela melodifestivalen. Har nog nästan inte hänt på tio år. Jag har naturligtvis min egen tes. Loreen vann inte för att hennes låt var bra utan för att alla andra låtar höll en otroligt låg nivå och kvalite. Lite som när man råkat se tio skitfilmer på raken. Sen råkar man se en film som inte är helt katastrof men långt ifrån bra. Då känns den filmen som den bästa film man har sett. Omdöme eller brist på detsamma.

Var borta på torget för en stund sen och köpte en mors dag present. En bil stannade vid övergångstället och släppte över en cyklist. Snubben cyklade över svärandes, svängde upp jämsides med bilen och vrålade fuck you flera gånger och visade fingret till bilisten. "Du borde dö din jävel!", hann han flika in också. Han cyklade vidare mot färdriktningen på körbanan och försvann.
Dårar finns inte bara i Götet. De häckar friskt över hela detta klot. Klotet heter jorden.
Adjö!

Hej babberibba, köttfärssås och royalister.

Såg nåt program inför dopet av Estelle. Samtidigt som jag åt findus köttfärssås. Kontraster. Min plånbok är tom och royalisternas själar verkar också rätt tomma. De föddes med guldsked i mun. Jag föddes med en sked i rostfritt stål i räva. Det mest irriterande måste ändå vara allt smörande för kungahuset. Från media och vanligt folk. Med stolthet framstår folk som den gamle hederliga pöbeln utan att fatta det själva. All mediabevakning känns gammelrysk. De frågade folk vad de kände när de hade fått reda på att kronprinsessan hade fått en dotter. Alla svarade att de hade blivit glada. Hade de frågat mig hade jag svarat: "Kul för henne. Jag känner ingenting." Det kan ju någon annan ha svarat, men har garanterat blivit bortklippt.
Bevakad bevakning.

Vidare var förra veckan en vecka i tjoflöjten och partajets tecken. Onsdag, fredag, lördag. Ett hejdlöst skålande, krossade glas på krogen och paraplydrinkar med just paraplyer i. Och tomtebloss. Efterfest till halvåtta på morgonen. Luffande på soffa. Ett dundrande huvud. Baksmälla. Nerver spända som fiolsträngar. Flabb och dumheter. Lite som den gamla goda tiden när man hade energi som ett fullblodssto.

Solen är här. Kärlekspar hånglar ner sig på parkbänkar. Alkisarna svär i busskurer. Kvinnor visar ben och klyftor. Man känner sig plötsligt ensam. Och från armhålor i för uringade linnen stiger stanken av ruttnad svett på spårvagnar. Blodet strömmar i rätt riktning. Våren är här.

Rapport från en miljöskadad man sittandes på sejdeln reflekterandes över om jorden är sne, skev eller platt.

Sitter på sejdeln och andas ut efter en vansinning jobbhelg. Det satte sig en göteborgsvarvetlöpare vid mitt bord. Från en annan ort. En annan planet. I vårat land. Planeten nämner jag inte för att jag inte vet. Planet säger jag bara för att han var lite skum. Jag själv var raka motsatsen till den goa götlaborgaren. Småbutter och gloendes på hans pizza. Undvikandes honom. Jag blir ju sån när jag har jobbat en hel helg och lika mycket befunnit mig i total mongomiljö.
Hur som helst för bövlars jävlar... Han var smal som en sticka denna löpande löpare. Han tryckte in pizzan i käften som en förvildad skitkorv. På fem minuter var pizzan borta. Efter pizzan sänkte han två stora stark på tio minuter. Viljen sjöman! Jag mådde lite dåligt när jag tittade på honom. "Där blir ett bord ledigt", sa jag. Det blev det och jag satte mig där. Jag beskådade honom på avstånd. Nästa gång jag vände min blick mot honom var han försvunnen. Han hade väl sprungit tillbaka till Sundsvall.
(Har märkt att man blir jävlit märklig av mongo miljö. Därav det här totalmärkliga inlägg. Om jag har verkat nedlåtande mot pizzaätande löpare ber jag om ursäkt. Ni kan antingen skicka mig gamla pizzor eller rykande skitkorvar, förutsatt att ni har min adress...)
Vissa reser flera mil för att springa ett lopp. Det är helt okej för min del, bara helt utanför min värld.

I övrigt har jag sovit alldeles för lite sista tiden, ätit pizza alldeles för sällan och inte knullat alls.

Det som inte tar död på en... ähh, tar inte död på en. Ja va fan....