Vuxenpoäng

Alla fick vuxenpoäng utom Johan.
Han krälade runt på alla fyra
och spydde på toan.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Statement of the day

Och även om man försöker låta bli,
så gör man det ändå.

Gla pösk era jävlar. Måla pentagram på äggen. Drick nubbe och ät sill till ni spyr.
Det ska iallafall jag göra.

Vem kom först? Jag eller hönan. Vi ses på andra sidan månen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Klotterglinen

Jag har börjat bli sjukt trött på dessa glin. Klottrarna... Det kan vara ett tecken på att jag börjar bli gammal. Det är jag och pensionärerna som blir upprörda. Jag tycker bara det ser så förbannat trist ut.
När klottret sen börjar dyka upp på gamla fina hus som jag sett på senare tid blir man nästan ledsen. Dessutom är det en helt talanglös skadegörelse. För oss andra betyder inte T.S.D. eller K.U.K. ett jävla skit. Bara fult klotter. Det är kanske ett lyxproblem. Och det finns ju massa annat och bli förbannad på i detta tjyvsamhälle. Som allt meningslöst våld och hundskit på gatorna.

För tio år sedan gick jag en webbdesignkurs. Ännu en arbetsmarknadsåtgärd i raden av arbetsmarknadsåtgärder jag harvat mig igenom. På den kursen gick en grabb som ägnade sig åt graffiti. Han var ute och sprang på nätterna med sin ryggsäck fylld med sprayburkar. Ihop med sina kompisar som också sprang runt med ryggsäckar med sprayburkar.
Han stod alltid och gäspade på morgonfikat. Han sa att han var trött för att han hade varit ute och målat på natten. Lät ungefär som han var konstnär och hade en utomhusatelje. Han brukade måla utsidan på tågvagnar, spårvagnar och allehanda fasader och väggar. När man frågade honom kritiska frågor som tex om han tyckte det var rätt att samhället och vi skattepröjsare skulle betala för att polera bort hans skojeri kunde han svara: Det spelar väl ingen roll, de pengarna hade väl använts till nåt annat meningslöst som ni inte skulle märka av. Hela snubben bar på en väldigt bortskämt attityd. Attityden retade väl aningen gallfeber på vissa av oss. Dessutom var han ju en last för samhället i dubbel bemärkelse. Han befann ju sig även på en arbetsmarknadsåtgärd också. Han betalade ju förvisso skatt precis som vi andra. Både för sin åtgärd och sitt "målande"... och det var ju duktigt!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Sjukdom och allt

Jag har varit sjuk. Dödssjuk tyckte jag. Och jag överlevde. En förkylning med riktigt påskgult slem i halsen, brännande värk i lungorna och feber så jag såg påskharen spela klädpoker med djävulen. Men jag överlevde.

När jag hör folk i mitt periferi svara att allt är bara bra när de får frågan hur läget är, blir jag alltid lite förundrad. Undrar verkligen om ALLT kan vara bra samtidigt. Kan inte minnas när jag kände så senast.. Att AAAALLLLTTTT bara är bra, eller om jag har känt så någon gång över huvudtaget.

Såna här blir dom

nästan varje gång kristallskålarna med kokain ställs fram i konungahuset.
"sicket draaaaag!" vrålar kungen
"Kan du skriva upp på Silvias lår!" svarar barnen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Inga vanliga joggare.

Det här är vyn från vår balkong. I verkligheten är den i färg. Utsikten alltså. Det lilla skogspartiet är en ganska trevlig vy, men... efter solen gått ner händer skumma grejor där. Flera gånger i mörkret har jag sett människor komma springande där. Tvärs genom skogspartiet. Dessa snubbar verkar inte vara ute och jogga. Först brukar en snubbe komma springande, tätt följd av en till tre andra snubbar. Vid några tillfällen har snutbilen cirkulerat kort efteråt.
Sist när tjejen och jag var ute och promenerade mötte vi en snubbe som kom utspringande från skogen. Han såg smått skräckslagen ut och flåsade och tittade sig bakom ryggen.
Vad är det frågan om?
Jag gissar på knarkbusiness, min tjej gissade på bögprostitution. Kan ju också vara en underlig och nattlig tafattlek som pågår, eller en ilsken bäver som inte vill ha några nattliga gäster i sin skog.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Klipp eller ej hos frisören Sören.

Luffarbloggaren har klippt sig. 120 spänn. Ett klipp. Det tog en kvart. Kör samma längd över hela skallen sa jag till frisören. Samma längd som skägget. Skallen? Undrade han på halvtragglig svedalerska. Huvet sa jag. Jaha... sa han. Killen som blev klippt när jag satt och väntade fick helsnagg förutom en tintin lugg. Han verkade nöjd. Jag började ångra mig. Hans polare som satt och väntade på honom såg ut som Jimmy Åkessons son.
Det är alltid en risk att gå till såna här ställen. Risken att man ser ut som tintin är större än att se ut som kapten Haddock när man går därifrån. Jag går hellre därifrån som Haddock. Men jag tror jag klarade mig.

För några år sen när jag gick till samma ställe hann jag bara öppna dörren. Neeeeej, ropade han när han fick syn på mig. Jag försökte: Men jag hade bara tänkt... Neeeeej! vrålade han igen. Jag försökte en sista gång, men det blev bara samma ångestfyllda neeeeeej! igen. Jag gav upp, stängde dörren och gick därifrån med tankar om att stämma den fan. Den gången hade jag tänkt att be honom snagga mig, fast utan tintinlugg. Men min ruffiga luffaråsyn fick väl honom att skita knäck.
idag var han modigare. Och jag ser bara hälften så sinnessjuk ut som jag hade tänkt mig.

Published with Blogger-droid v1.6.8