Min tjej berättade precis att någon har försökt att ta ut pengar på hennes visakort. Trots att det är hon som fysiskt har kortet. Kvinnan på banken sa att det troligtvis är någon som har en kopia av min tjejs kort. Uttaget hade försökt att göras av någon i Dominikanska republiken, men misslyckats. Dagen personen hade försökt hade min tjej 95 papp på kontot. Insatsen till vår lya.
Själv har jag ett vanligt bonnigt uttagskort. Väldigt ofta med -95 kronor på kontot. Ganska dålig affär att ha en kopia på mitt kort, men om någon i Norge eller Botswana vill ha -95 kronor, så tveka inte.
Go ahead god damn it.
tisdag 23 november 2010
lördag 20 november 2010
Böcker

Har precis läst ut Postverket med Bukowski. För troligtvis femte eller tionde gången. Förutom att den är grymt rolig har den kanske det snyggaste omslaget en bok kan ha.

Den här boken ska jag nog inte läsa alls, trots att den kanske har historiens näst snyggaste omslag. Blir nog den nya AC/DC-biografin istället. Den kan man köpa på ICA.
fredag 19 november 2010
American history X
American history X. En sjukt bra film. Det är bara det att jag ibland inte förstår mig på min brukares hang up på vissa filmer. Det är väl okej att titta på Pretty woman eller Den galna professorn två dagar i veckan (eller inte). Men att se riktigt tunga filmer för ofta är värre. Samma tunga film om och om igen gör ju att dess just tyngd försvinner. Sen verkar det ju mentalt jobbigt. Har fått några personliga favoritfilmer sabbade på detta sätt. Bland annat Leaving Las Vegas och American beauty och ett flertal till.
En film som American history X skulle jag välja att se kanske tre gånger under min livstid. Den galna professorn skulle jag inte välja att se överhuvudtaget.
Dagens filmer på jobbet:
Asterix-bautastensmällen
Gifta på låtsas
American history X
Svärdet i stenen
En film som American history X skulle jag välja att se kanske tre gånger under min livstid. Den galna professorn skulle jag inte välja att se överhuvudtaget.
Dagens filmer på jobbet:
Asterix-bautastensmällen
Gifta på låtsas
American history X
Svärdet i stenen
torsdag 18 november 2010
Morsan, farsan och en tavla.
Morsan berättade en anekdot för mig för några dagar sen om min far och en tavla.
Det hela utspelade sig i jultid. Då man ska vara snälla mot varandra. I början av nittiotalet. Familjens ekonomi hade kollapsat totalt. För att lösa läget bestämde sig farsan att ta en av våra tavlor till stampen. För att rädda julen. Det var ett arv från min farmor och farfar som hade avlidit ganska nyligen. Det uppstod ordväxling mellan morsan och farsan som mynnade ut i ett av alla deras tusen gräl. Morsan ställde ett ultimatum som löd: går du iväg med den där tavlan tar jag ut skilsmässa. Farsan tog ner tavlan under tystnad och klev ut genom dörren. Äktenskapet var redan nere i botten, men morsan hävdade efteråt att den här grejen var den avgörande spiken.
Tavlan var målad av Olle Hjortzberg och var värderad till 50 000:-. Farsan fick 3000 spänn för den. Antar att farmor och farfar bröt ihop i graven.
Julen var räddad. Men ekonomin var fortfarande katastrof. Han ringde flertal gånger till stampen och bad dem hålla tavlan. Till slut kunde de inte hålla den längre. Han fick aldrig råd att hämta ut tavlan.
Anledning att morsan berättade det här nu var att hon hade sett i tidningen att ett utav hans liknande verk hade sålts på auktion. Gamle olle hade fått uppsving. Tavlan hon sett i tidningen hade sålts för 620.000:-.
Med andra ord, så här i efterhand en ganska dålig affär.
Kort efter tog morsan ut skilsmässa och flyttade till Tibro. Själv var jag 21 år. En jobbig tid följde. Farsan som många gånger vrålat i morsans fejs att han sket i vilket huruvida hon tog ut skilsmässa eller ej, satt nu där kvarlämnad i ett ekande radhus. Jag hade precis flyttat hemifrån. Som tur var. Jag hälsade på honom då och då för att hitta en nerbruten och söndersupen man. Min farsa.
Visste inte då att jag långt senare skulle ta hand om honom under två års tid, men det är en annan historia.
Hur som helst... Pang, tavlan är såld!
Det hela utspelade sig i jultid. Då man ska vara snälla mot varandra. I början av nittiotalet. Familjens ekonomi hade kollapsat totalt. För att lösa läget bestämde sig farsan att ta en av våra tavlor till stampen. För att rädda julen. Det var ett arv från min farmor och farfar som hade avlidit ganska nyligen. Det uppstod ordväxling mellan morsan och farsan som mynnade ut i ett av alla deras tusen gräl. Morsan ställde ett ultimatum som löd: går du iväg med den där tavlan tar jag ut skilsmässa. Farsan tog ner tavlan under tystnad och klev ut genom dörren. Äktenskapet var redan nere i botten, men morsan hävdade efteråt att den här grejen var den avgörande spiken.
Tavlan var målad av Olle Hjortzberg och var värderad till 50 000:-. Farsan fick 3000 spänn för den. Antar att farmor och farfar bröt ihop i graven.
Julen var räddad. Men ekonomin var fortfarande katastrof. Han ringde flertal gånger till stampen och bad dem hålla tavlan. Till slut kunde de inte hålla den längre. Han fick aldrig råd att hämta ut tavlan.
Anledning att morsan berättade det här nu var att hon hade sett i tidningen att ett utav hans liknande verk hade sålts på auktion. Gamle olle hade fått uppsving. Tavlan hon sett i tidningen hade sålts för 620.000:-.
Med andra ord, så här i efterhand en ganska dålig affär.
Kort efter tog morsan ut skilsmässa och flyttade till Tibro. Själv var jag 21 år. En jobbig tid följde. Farsan som många gånger vrålat i morsans fejs att han sket i vilket huruvida hon tog ut skilsmässa eller ej, satt nu där kvarlämnad i ett ekande radhus. Jag hade precis flyttat hemifrån. Som tur var. Jag hälsade på honom då och då för att hitta en nerbruten och söndersupen man. Min farsa.
Visste inte då att jag långt senare skulle ta hand om honom under två års tid, men det är en annan historia.
Hur som helst... Pang, tavlan är såld!
Hos tandläkaren
Apropå den saken att jag inte varit hos tandläkaren på sådär 15-20 år, som jag skrev här för ett tag sedan.
Läste precis på GP:s löpsedel att man varnas för att tandläkaren kan dra ut tänder i onödan.
Ser genast framför mig vad som skulle ske om jag gick till tandläkaren. Han skulle säga nåt i stil med: "Det här var ingen skön syn". sen skulle han dra ut varenda gadd. Kanske på sin höjd lämna kvar de två främre tänderna i överkäken.
Så gick man då därifrån som bävern i Skara. En urfattig bäver med tandläkarräkningar som skulle ta mer än hela livet att betala.
På nåt vis så känns det tryggast att kanske vänta i 15 år till.
Läste precis på GP:s löpsedel att man varnas för att tandläkaren kan dra ut tänder i onödan.
Ser genast framför mig vad som skulle ske om jag gick till tandläkaren. Han skulle säga nåt i stil med: "Det här var ingen skön syn". sen skulle han dra ut varenda gadd. Kanske på sin höjd lämna kvar de två främre tänderna i överkäken.
Så gick man då därifrån som bävern i Skara. En urfattig bäver med tandläkarräkningar som skulle ta mer än hela livet att betala.
På nåt vis så känns det tryggast att kanske vänta i 15 år till.
onsdag 17 november 2010
Anvil
Såg anvil-dokumentären som svt visade igår. Missade den när den var med på göteborgs filmfestival för några år sedan. Tillhör dock inte en av dem som missat Anvil totalt, vilket jag är ännu gladare för nu efter att sett filmen. Det ä just vad dokumentären handlar om. Ett band som varit med på de stora festivalerna med alla de stora banden. Släppt massa plattor och ändå känner bara en handfull till dem. Den handlar även om att aldrig ge upp utan till varje pris följa sin dröm. Hängivelsen och tron på att lyckas är vacker och total och följer med i filmen från början till slut som en röd tråd.
Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.
Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm
Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.
Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm
tisdag 16 november 2010
Stekos och insomnia
Det luktar stekos i trapphuset. Det gjorde det redan klockan nio i morse.
Äckligt? Nej...
Det luktade så där svettig stekt potatis med körv och ägg. Brunch. Jag har varit hungrig sedan doften trängde in genom brevlådan, så jag tänkte att jag skulle promenera iväg till ett sånt där svettigt kafé som osar stekfett och kolestrol. Där det bara jobbar feta tanter i förkläden och där bordsdukarna är kladdiga av matfett. Frågan är bara: Finns det några sådana syltor kvar i dessa övernyttiga hälsotider?
Har haft en insomnia-natt och har där med inte sovigt på exakt 24 timmar. Brukar Blir så ibland. Folk brukar frågar varför har du inte sovit då? Ingen aning svarar jag. Kanske för att himlen ser arg ut? Eller för att alla soptunnor är överfulla med skit och sopgubbarna sitter och skjuter heroin i en mysig skogsdunge? Så nej, jag vet ej. Känner bara att jag tänker lite konstigt. Typ hur många elefanter som får plats i en folkabuss egentligen och att Göran Persson kanske har haft sex med Mona Sahlin samtidigt som Jan Björklund applåderade och drack Gammeldansk direkt ur flaskan.
Måste nog göra ett sista försök att somna... så Guten Nacht igen.
Äckligt? Nej...
Det luktade så där svettig stekt potatis med körv och ägg. Brunch. Jag har varit hungrig sedan doften trängde in genom brevlådan, så jag tänkte att jag skulle promenera iväg till ett sånt där svettigt kafé som osar stekfett och kolestrol. Där det bara jobbar feta tanter i förkläden och där bordsdukarna är kladdiga av matfett. Frågan är bara: Finns det några sådana syltor kvar i dessa övernyttiga hälsotider?
Har haft en insomnia-natt och har där med inte sovigt på exakt 24 timmar. Brukar Blir så ibland. Folk brukar frågar varför har du inte sovit då? Ingen aning svarar jag. Kanske för att himlen ser arg ut? Eller för att alla soptunnor är överfulla med skit och sopgubbarna sitter och skjuter heroin i en mysig skogsdunge? Så nej, jag vet ej. Känner bara att jag tänker lite konstigt. Typ hur många elefanter som får plats i en folkabuss egentligen och att Göran Persson kanske har haft sex med Mona Sahlin samtidigt som Jan Björklund applåderade och drack Gammeldansk direkt ur flaskan.
Måste nog göra ett sista försök att somna... så Guten Nacht igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)