Bostadsannons

Idag har jag åkt runt halva stan och satt upp lappar att jag söker lägenhet. De flesta affärer har tagit ner sina anslagstavlor, men jag hittade några ställen som inte hade tappat stilen. Det blev en tur från olskroken till majorna.
På lappen stod det ungefär så här:

Lägenhet sökes!

Av otrevlig, olugn och ung man på 38 år med labilt humör
och diverse panikattacker och
som går runt med en tulipan i dajmkrysset.

Jag jobbar som personlig assistent.
Har Inga husdjur eller barn.
Högljudda fester, suspekt spring i trappen
och andra dumheter uteblir med mig som eder hyresgäst.

Vill ju bara hyra er lägenhet för att söka skydd från vind och snö, löst folk, räliga byrackor och discodansande dårar, så jag ifred får knulla, supa, röka och äta pizza.

Söker lägenhet i andra hand, from 1:a oktober (+/-),
Omöblerad/ delvis möblerad (gustaviansk inredning eller kaffeved rör mig inte i ryggen),
minst sex månader.

Maxhyra: ca 4500kr

Nästan vad som helst av intresse.
(om du vill är jag moderat, som du förstår är jag desperat)

Med vänlig hälsning Johan, 0735-XXXXXX

OBS ring inte innan kl16 om du vill ha något sådär trevligt bemötande...

Nu är det bara att lägga sig till rätta
och vänta på att samtalen strömmar in....

Tillbaka

Jag är tillbaka i landet lagom. Eller kära missfosterland Svea efter en vecka semester i Budapest.

Idag har jag suttit under Lilla Londons markis och druckit en öl och sett fjädrana på dansande människor i ett karnevaltåg på avenyn. Sen kom skyfallet. Människor sprang in under markisen illskrikande. Jag trodde det var regn som föll från himlen, men det verkade som det var bajs om man tittade på de ylande människorna.

Sen tog jag cykeln hem till syrran och åt. Jag bröt mitt egna uppsatta Kebabpizzaförbud. När jag kom hem gick jag till ICA och köpte kakor. Magen är stor och hård och jag har nog inte mask. Verkar inte ha något matsmältningssystem överhuvudtaget.

På tisdag åker jag till Stockholm. Jag ska heja på kungen. "Hörru Calle din vanlige bonndräng!" ska jag säga. Kanske leta efter dr. Alban också.
En och en annan öl kanske slinker ner också medan jag räknar turisters midjeväskor.

Den ena sa till den andra och sa nåt tillbaka igen.

"Och jag tror minsann min själ dör av svält"

"Man blir trött på ditt jävla gnäll"

ord i natta

Konstigt.

Mitt liv kändes som ett mycket längre liv
när jag brukade skriva.
Dikter.
noveller.
Prosa.
Jag var mindre rädd för
döden.

Idag när jag läser igenom
antologierna
tidskrifterna
där jag blev publicread undrar jag varför.

Varför jag blev publicerad
men mer om det var jag
som skrev de där grejerna.

(Jag visste ju inget om livet.)

På ett sätt är de ganska kassa
samtidigt som de är snäppet bättre.

Nåväl jag har en flyttkartong med böcker
och lösa blad
med mina egna ord.

I tio års tid har jag skrivit ner
vad som finns inuti
mitt tunnhåriga huvud.
på fiken,
krogarna...

Vill minnas två eller tre krogar
förutom de
femtusen krogar jag har besökt
stjälpandes
de trettiotusen ölen...
och sen....
de nittio miljoner orden jag stjälpt

Numera tänker jag på:
tjocka gråa moln.
Ansikten i harmoni.
Katter framför en skål med torrfoder.
Min kvinnas fridfulla anlete
när hon sover
och drömmer
att jag köper en tvådelad paljettklänning i svart
som jag bär på midsommarafton.
Bäbisar med len hud och
ett lent rent sinne
som rumlar runt på en tjock ryamatta
som tar mig vidare i det här livet
och efter det när jag
inte är här...

Som ett bättre alternativ till allt
annat jag redan gjort och kan
som jag är ganska trött på.

Ibland tänker jag på
hur ego
man är.

Och hur mycket tid
det finns för något annat.

Ibland tänker jag
inte på det
alls.

Sagt med eller utan vänlig tanke

Det finns två sorters människor,
och du är ingen av dem.

Jo då så att....

Ikväll har jag varit ute med min tjej. Och druckit lite bärs. Det hör till ovanligheterna. Inte att vi är ute, men att vi är ute och dricker bärs med varandra. Hon har sett min röviga sida. När jag blir butter och allmänt otrevlig efter sådär 10-12 bärs. Eller har långa monologer. Eller trögfattad och långsam. Eller kanske bara jävligt obekymrad med vänster öra intrasslat i membranet på krogens högtalare vrålandes att den här låten är nåt så in i helvete bra att...jag ska skjuta pungen av er allihopa...

Här nånstans har jag ändå en tes: Vem i helvete blir ett geni efter tio öl. Njae ingen jag känner... Dock tycker ungefär hälften av oss att vi blir det. Mig inräknad. Sanningen kan vara svår att nå eller ta på, men jag kan va trevlig också.

Ikväll drack jag fyra öl. Hade inte nått några genialiska höjder. Hade inte snubblat på några hinder på vägen dit.

Vi tog våra cyklar och började cykla hem. Vi hamnade i vad hon tyckte var en diskussion. Jag blev sur ja. För det räcker med att Johan luktar på en öl, så är han dömd för resten av dygnet.
Diskutera inte med honom. Han är en evil son of a bitch. Och förresten: det är farligt att tycka något. Vilket han gör, gärna högt, sen rullas giljotin fram direkt. Plötsligt är han både full och argsint. Har egentligen inte känt så, kanske bara att det brinner lite mycket, när man tycker, efter ett par bärs...

Nåväl min tjej cyklade hem till sig. Jag hem till mig. Om två veckor ska vi flyga till budapest. Jag har aldrig flygit och skiter ärtsoppa bara jag tänker på det. Jag ska köpa en liter whiskey i taxbutiken. Dricka upp den. Krossa flaskan och mordhota flygvärdinnorna med skärvorna. Falla i gråt och prata högerpolitik med piloterna.

På stället vi var på ikväll fanns en snubbe. Han kom och satte sig med en stor jävla ananas. Sen började han slunga den omkring sig tills blasten släppte. Sen gick han och beställde sjukt många shots. Han bar brickan långt över huvudet som en kypare på opara källaren. När han ställde ner brickan hade alla glas vält och vätskan från shotsen hade runnit ut på vägen till bordet. Han gick därifrån. Tio minuter senare dök han upp med en ny ananas som han mycket riktigt skickade iväg. Diskplockarna bara skrattade.

Nåväl, eller inte. Era belackare! Det här var väl mysigt!

ångestlära

När något jobbigt händer får jag ångest. När jag får ångest blir jag ledsen. Då blir jag handlingsförlamad och apatisk. Efter det blir jag förbannad på situationen och min egen apatiska icke-förmåga. Sen tänker jag: i helvete heller, nu räcker det. Viljan av att tycka synd om sig själv är totalt bortblåst. Handlingskraften och jävlarannamat återfinns. Sen jävlar händer det grejer.

Jag heter johan och är er främsta mentor gällande min egen ångest.