Lite ditt och lite datt. Ingen fitta och lite schnack

Insåg precis hur dålig jag är på att skriva här för tillfället. Varför undrar någon kanske då... eller inte. Frågan låter jag helt enkelt strö ut i vinden. Är dålig på mycket annat också. Till exempel över att glädja mig åt att Viktoria och Daniel har fått en kotte är jag extremt dålig på att överhuvudtaget bry mig om. Vidare är jag dålig på att laga strumpor eller fisksufflé. Men helt sämst är jag nog på att äta grönsaker. När vi firade syrrans födelsedag i helgen på restuarang skickade hon över grönsaker på min tallrik. Inte för att hon tyckte jag var kass på att äta grönsaker, snarare att hon tyckte så synd om min tallrik som såg så brun och trist ut att det fanns en viss risk att ta självmord när man tittade på den. Tyckte hur som helst att det var stort att bry sig på om en sådan sak på hennes alldeles egna dag.
Nu har jag ätit gurka två dagar i rad och tycker mig skymta en grön nyans i ansiktet. Tänk om det är skadligt. Antingen att vara grön i ansiktet eller att äta gurka.

Något som jag är bra på iallafall, ska väl sägas, eftersom nu dessa peppande, överkäcka, megapresterande tider råder är att äta ostbågar i garderoben, skjuta älgar som är i en helt annan skog (med ärtrör) och lyssna på Sveriges nationalsång. Baklänges.

Det gnager i väggarna. Det gnager i mig.

När jag går in på dass hemma ibland, knakar och gnager det i väggarna. Råttor så klart. Helt perfekt med tanke på min milda råttparanoja jag har. Något de som följt min blogg en längre tid känner till genom ett par tidigare råttanekdoter. Ser naturligtvis de värsta sorters scenarion framför mig. Typ hur en råtta som trillat ut genom köksventilen sitter och rapar på en spisplatta när jag kommer hem. Tänkte först att gnagandet kom från min granne som börjat käka på väggarna för att pastan eller nudlarna tagit slut. Sen ringde jag min hyresvärd och berättade om problemet. Han berättade i sin tur att min granne heter Magnus och brukar åka till Ryssland och jobba som kock. Den ena möjligheten utesluter ibland den andra. Om inte oljudet försvinner ska jag ringa min hyresvärd igen. Då skickar han en kompis som ska lyssna på ljuden. För att utesluta... sen jävlar ska råtthelvetena blåsas ut med eldflammor och tryckluft.

Tar en bärs på Kellys nu. Bara för att...

Tre snabba från min arbetsdag

Fick höra av min brukare idag att rökning är skadligt om man har MS. Hans neurolog hade sagt det. Jag själv trodde rökning var skadligt för ALLA människor. Min brukare skrattade åt det och kontrade med att "Det är farligt att leva, man kan dö..." På detta tog vi varsin cigarett.

När vi åkte färdtjänst idag stannade föraren på kungsportsplatsen för att plocka upp en passagerare till. När föraren kom tillbaka gav han mig ett frågande påstående. "Inga böter?". Antar att han undrade om det hade varit någon p-vakt i närheten. Så jag svarade honom att han kunde ge mig femhundra spänn istället när han nu hade sluppit böter. Han skrattade. Sen sa han "Javisst, om du sen ger mig en tusenlapp så delar vi på den och tar femhundra kronor var... Det tyckte han var sköj.

Väl tillbaka hemma hos min brukare läste jag en medlemstidning om olika sjukdomar. Där var en kille som både var CP-skadad och hade fått MS. Snacka om taskigt läge. Det mest absurda i det hela var att han hette Frisk i efternamn.

Sträckt nacke. Igen.

Sträckt nacken igen. Jag tror jag kriverar. Av trötthet, förbannelsen och smärtan. Sker ungefär en gång om året. Kraftigare eller lite lindrigare. Kraftigare: då brukar jag bryta ihop och börja gråta av smärtan. Som att föda barn. Genom nacken. Lindrigare: då gör det bara jävligt ont, det hugger till om man hostar, nyser, ryser eller råkar rycka till. Råkar man göra samma sak när smärtan är kraftigare skriker man eller börjar gråta varje gång. Ja ja, ni fattar... Nu är smärtan någonstans mitt i mellan kraftig och lindrig.
Är det inte nacken så är det ryggen. Verkar som det alltid ska vara så här. När jag tänker på det blir jag nedslagen. Om ni inte förstått det, så tycker jag extremt synd om mig själv för tillfället.
Sitter på Jameson och dricker en bärs med syfte att dämpa smärtan. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för det fungerar naturligtvis inte alls. Varje gång jag försöker få servitrisens uppmärksamhet för att få beställa en bärs till går hon bara förbi. Inte så konstigt.  Jag lyckas ju inte nicka åt henne. Då hugger det till. I nacken.
Fan!

God natt sa ja te daj!

Tänkte bara hälsa att jag är något sjukligt trött.
Så god natt skeva, förtrollade mongovärld.

Jag ska drömma om håriga babianarsel och om dåliga människor i papiljotter och hawaiiskjortor som klampar rakt ner i ättestupan...

Vad ni drömmer om är erat problem...

Hit between wind and water.

Det rasar piss från himlen. I kursiv stil. Hit between wind and water. Man blir förbannad. Meningslöst att bli arg på vädret, men va fan, det gick ens inte hålla igång ciggen. Den dog i fuktig sorg. Jag menar va fan!!!
Käkade gratisbuffe på kungs skalle. Helt jävla hyfsad faktiskt. Kycklingklubbor med ris och någon salsafjompig sås med pruttbönor i. Ha ha! Tog de sista kycklingklubborna. Sen kom de ut med någon rallarpasta. Den lämnar jag åt er, fattiglappar!
Den senaste kroggenerationen är rolig. Inte speciellt lustig alls. Alltså den som är typ 20 år yngre än gubbhelvetet Johan. De gör inte som min generation: "Frågar om vi kan sitta här". De säger istället: "Här kan vi sätta oss!" Sen ropar de på sina kompisar som ligger gömda i pissrännan eller bakom bardisken. Sen är man omringad eller utknödd av 375 ton flåsande överenergi. Gick till sejdeln istället. Här är jag någonstans mellan yngst och äldst. Jag tittar ut på regnet. Pisset som rasar i kursiv stil från en sargad himmel, tänker att när jag kommer hem ska jag runka i en kastrull för att jag är kung i Johanneberg.
Ja, herrrrrrrrrrrijävlar!!!!

Ex och spiror.

Huvudvärk. Knegar. En smånervös brukare. Förjävla dålig kombination.
Jag drömde om ett av mina ex i natt. Alla dessa ex. I drömmen var vi helsynkade, harmoniska och lyckliga över att vara med varandra. Som om någon hade hällt 25 liter mjuk honung över oss. Det var väl så i början i verkligheten när vi var hjälplöst kära i varann. Sen kröp disharmonin in. Ihopvirad med gräl och fula ord och handlingar som inte gick att tvätta bort med tjog av ursäkter. Precis efteråt eller dagen efter.
Mitt sista ex är den enda av mina föredetta tjejer som valt att klippa kontakten helt. Kände på mig att det skulle bli så den dag det skulle ta slut mellan oss. När det nu har gått en tid efter att det tagit slut kan jag komma på mig själv med att jag saknar henne. Men absolut bara ibland och för väldigt specifika stunder. Våra utlandsresor och tripper till Stockholm tex. Då hade vi det som bäst. Inte så konstigt kanske. Kan ju ha varit rena flykten från en icke fungerande vardag med varann. Hur som helst känns det märkligt att aldrig prata mer med varann mer när man har haft så starka band. Samtidigt känner jag mig bitter på hennes overkligt bitchiga beteende när vi sist sågs. Att jag dessutom verkar vara tvungen att höra av mig igen gör inte saken bättre. Märkte nämligen efter att ha packat upp alla mina flyttlådor att det saknas massa saker. Måste vara så att det finns fler kvarglömda grejor på hennes vind...
Ser kvinnoben överallt. Det kvinnliga vintermodet är lika avslöjande sommarmodet. Den enda skillnaden är att spirorna är instoppade i ett tunt lager av tätt, åtsmitande nät eller latex. På sommaren är benen klädda i naken och len hud.Benen är lika vackra på 20-åringar som 40-åringar. Här görs ingen skillnad... och jag är en ensam kärlekstörstande man.