fredag 21 oktober 2011
Kunde inte beskrivit läget bättre själv (faktiskt)
I can't cope for another hour, oh no
I'm tired of being tired
I can't sleep because my bed's on fire
I stay awake until the morning hour - indifferent
I'm running out of desire
To face another day in the city on my own
Although I am surrounded I carry this stone
It owns the weight of the world, but still it can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
They're always creeping up from behind
A tank of water floats above the fire
I try to reach it but the flames grow higher and higher
Until I'm out of desire
I can't sleep because my bed's on fire
I stay awake until the morning hour - indifferent
So tired of being tired
Well I wanna face another day in the city on my own
Although I'm in a safe place I can't remove this stone
It owns the weight of the world, but still it can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
Their always creeping up on me
The weight of the world, a solution can't be found
Believe me I have tried
I'm sick of these words and all the consequences
They're always creeping up from behind
Johnossi - Bed on fire
It takes two to tangle.
Jag har sovit tre timmar i natt. Jag går omkring på små svampiga moln. Tankeverksamheten är slö. Nåväl, sömn är överskattat. Precis som det är att somna eller att vakna upp ensam.
Det är skönt att vara ensam, men inte lika roligt när man är det.
Jag tänker på henne ofta. Miss Deluxe, hon med ett grönt och ett blått öga.
torsdag 20 oktober 2011
onsdag 19 oktober 2011
tisdag 18 oktober 2011
Bates motel och halvdeppig resturang.
Sitter på en grekisk sylta vid kungstorget. En grekeria. Tittar ut över ett dött blött torg. Det hela ser lagom deppigt ut på något vis. Syrran och jag satt här. Sen kom hennes böy. De skulle på bio Jag blev kvar med min halvdruckna öl. Par går på bio. Singlar dricker öl, köper 3-pack fryspizzor och sover ensamma på nätterna. För det mesta. Njae... eller inte. Jag fick följa med på bion om jag ville. Då hade jag dock som krav att jag skulle sitta i mitten och ljudligt prassla med godispåsen, tugga baconsvål (vilket jag aldrig smakat) med öppen käft och hysha till dem om de stör mig i filmen.
Igår fick jag och syrran den briljanta iden att gå och ta en öl på Apple hotel i munkebäck. Hon har aldrig varit där trots att hon har bott i området i åtta år. Hade dessutom hört av en snirkelmustaschprydd kompis att det skulle finnas en hotellbar i källaren med ångestladdad 70-talsinteriör. Den existerade såklart inte. Istället tog vi en bärs i matsalen. Klockan var middagsdags. Folket vällde in in till buffen. Publiken var knappast de slipsklädda. Det var mjukisbyxor och crocks. Hängmagar, immiga glasögon. Portionerna som togs var nåt i hästväg. Folk låg och sov överallt i foajens soffor. Som en campingplats, fast inomhus. På innergården fanns en pool som kunde varit rekvesita i en skräckfilm. Omgiven av tvåvåningsannex, the american style. Sjuk ångest hela stället. Vi nöjde oss med en bärs. Sen blev det pizza och Fasadklättraren.
Har tillslut växt ur min sammetskavaj som jag köpte 1995. Den spänner över axlar och armar så man blir galen. Eftersom jag aldrig växte till mig i tonåren har jag äntligen gjort det vid 39 års ålder. Fantastiskt.