Min brukare har lyssnat på Magnus Uggla i rökpauserna idag.
Själv har jag ett speciellt förhållande till Ugglas musik. Två till tre somrar i rad från att jag var typ sex år gick jag i sommar-simskola. Det var både simskola men också dagsläger för ungar som ville komma ut till havet bara för att bada. Broschan kunde redan simma. Jag var ett hopplöst case som fick behålla ryggkudde och de uppblåsbara armmuddarna på. År efter år. Annars sjönk jag.
Kan i och för sig ha sin förklaring. Min bror, hans kompis och jag ägnade oss sedermera åt helt andra grejer. Istället för att plaska i havet gav vi oss upp i bergen, så långt in i tallskogen vi kunde komma. Där hade vi vårt eget place. Vi röjde runt där i skogen, på bergen. Käkade smörgåspaketen som morsan hade gjort. Skräpade ner med smörgåspapper, plastpåsar, flaskor till hela stället såg ut som en soptipp. Så skulle det se ut tyckte vi. Kaos. Bandspelaren vi hade med gick på högsta volym och just Magnus Uggla. "Jag skiter" var en given låt. Även "Draget", "Dörrslusk" och "sommartid" mfl. Vi hade ett jävlans drag där uppe i skogen. Vrålade och höll på. När det var dags att åka bussen hem varje eftermiddag frågade alltid fritidssledarna vad vi pysslade däruppe i bergen. Kom inte ihåg vad vi svarade för dumt, bara att de bad oss stänga av bandspelaren med den där jävla gaphalsen, dvs Uggla.
Lärde mig inte simma förrän jag var tolv. Då på skoltid. Trots alla simskolor bland träden och bergen.
Tycker fortfarande Ugglas fyra första plattor är grymma. Att skapa "drag" runt omkring sig, som Uggla ofta brukade sjunga om har följt med mig. Även i vuxen ålder. Att det hela tiden ska hända nåt. På krogen eller i replokalen. En känsla.
Tycker bara det är hemskt sorgligt vad Uggla håller på med idag. Det är genant och pinsamt. Från att han släppte jag "Jag mår illa" var det över. Mannen borde ransaka sig själv. Ugglan är slut, nere för räkning och borde lagt av, precis som många andra också borde gjort för längesen.
Published with Blogger-droid v1.6.7
