På restuarant i en dröm.

Drömde märkligt inatt. 

Jag befann mig på en balkong inne på en restuarant. Drack för många sliskiga och för dyra drinkar. Jag lutade mig mot räcket. Plötsligt trillade jag över räcket. Jag landade i knät på en dam som satt åt. Hon fick panik och skrek. De andra runt bordet reste sig upp chockade. Jag lyckades till slut kravla upp på bordsskivan och satte handen och knät  i potatismos och sås. Jag kom på fötter där på bordet. Satte en fot i en fiskgratäng. Alla restuarantens gäster skrattade ut mig. En randig pyjamas satt på min kropp och på huvudet satt en knallgul dumstrut. På fötterna hade jag lika knallgula strumpor. Jag var ordentligt full och vinglade fram och tillbaka på bordet. Gestikulerade och fäktades med osynliga svärd. Mummlade högt och ilsket. Som Haddock. "Jävlans typer, era förbannade sopskallar, jag ska ta mig fan..." Tillslut drosade jag ner på golvet. Precis som oftast i drömmar vaknade jag innan jag landade på golvet. Vaknade på mitt loft. Svettig i fuktiga sängkläder.

Ja, ja!!! Lugna ner dig göbbfan!

Jag ska bara lägga en brummande brakskit först!!!

Dom och vi.

Det pratas Madeleines bröllop i TV. Mediabevakningen verkar helt enorm. Till och med vädret presenteras utifrån hennes bröllop. "Det kommer att bli ett perfekt bröllopsväder!" säger metrologen och ser stolt ut. Nu har de precis gjort en djupdykning i hennes kollektion av tiaror. Tydligen ska det finnas en tiara i kungahusets ägor som väger tre kilo. Tidigare hade det brunnit i en container i centrala Stockholm. Nu var man orolig att stanken skulle lägga sig över bröllopet. Så här håller det på...

Ofattbart. Rent provocerande. Den lilla människan gör sig ännu mindre och går ner på knä inför överheten. Slickar leran av kunglighetens stövlar. Året är 2013, inte år 1750.

Jag har en släkting som man inte får skoja med eller säga något nedlåtande gällande kungahuset. Då blir hon upprörd, uppriktigt ledsen. Det hela är svårt att förstå.

Regn, stank av brända sopor och en trekilos tiara som ger nackbesvär...

Kungahus, kungligheter, royalister. Alltihop motsäger sig hela tanken med att alla människor har lika värde. Ganska vidrigt. Dessutom lägger jag hellre mina skattepengar på ett samhälle som mår bättre än någon kunglighets handväska som går loss på 18 papp.

Ett faktiskt poänglöst inlägg

Helt slaktad. Ungefär som i bildstrippen i förra inlägget. Jobbar helg. Bedrövelse. Rakt ner i ättestupan. Kommer troligtvis inte bli så mycket skrivet här denna helg. Eller så kan jag skriva kuk eller fitta 200 gånger om det roar någon... Eller så kan jag låta bli.

Säger adios for now

Igår när jag kom hem från jobbet var jag så trött så jag inte visste om jag sov eller var vaken.

Väl hemma satte jag mig vid köksbordet för att pusta ut lite...

Man kanske skulle ta sig något att äta tänkte jag.

Nej, om jag tar en dusch piggnar jag nog till lite...
 

Skönt! Nu skulle det sitta gött med en kopp kaffe!

Och sen en apelsin på det. Det är ju massa vitaminer och skit i såna.

Kaffe och apelsin var mig en jävla märklig kombination.

Tror jag måste gå och lägga mig och sova.

Fem minuter senare:

"Om man skulle ta och springa Göteborgsvarvet?"

"Om man skulle ta och klättra i lite berg eller

utbilda sig till livsstilscoach?"

"Kanske måla lite troll på tapeten,

promenera runt i trapphuset,

ringa en ovän, 

bada i en gryta med gröt eller

hoppas på att somna

innan solen går upp?"

Kiss-biografin

Har börjat läsa kissbiografin nu. Redan från början verkar medlemmarna helt inställda på att bli världens största rockband. Långt innan de knappt kan spela eller har några låtar. Paul Stanley har bara en målad ring runt ögat innan han kommer på att han ska måla en stjärna. Gene Simmons uppträder i bruna manchesterbyxor och en vit sjömanskostym. Som en krullburrig Håkan Hellström. Paul och Gene verkar vara hjärnorna i bandet. Gene är nykterist och sjunger Cold gin-låten. Värst drag verkar det vara Ace Frehley. När de söker en gitarrist dyker han upp på gitarrauditionen med en röd och en orange sko. Kopplar in sin gura och börjar spela innan snubben som står och provspelar har spelat färdigt. På deras första rep dyker han upp en timme för sent. Full och arg och skäller ut bandet, kopplar in gitarren och solar loss som en gud.

Ord om ålder, k-pistar och Kiss.

Känner mig gammal idag. Kan vara åldern. Eller åldersnoja. Eller åldersångest. Eller skär skitnödighet. Eller min vardag i stort. Eller att det är måndag. Eller att jag är trött. Eller värmen.

Tar en öl innan jag ska käka hos mamma. Det satte sig alldeles nyss två alkisar vid mitt bord. Inte rätt dag idag. Annars kan jag tycka det är roligt att lyssna på dem. De här två pratar om k-pistar. Och att hotet kommer att komma från öst. Jag sitter och väntar...

Min mamma kommer fråga om allt är bra. Hennes son kommer att svara att det är okej. Att berätta för en mor hur saker och ting ligger till innebär att samma mor sen kommer ligga sömnlös. Så det gör man inte.  Det gäller att omsorgsfullt välja ut sina offer och kasta sin skit på.

41 år låter mycket äldre än 40. Lite som att 39kr låter mycket mindre än 40kr. En tvärtomjämförelse. 

Fick en nyutkommen Kissbiografi av min mor i födelsedagspresent. Hela barndomen mellan två pärmar. Andreas Carlsson hade skrivit förordet?!? Han verkar vara en helt vidrig människa. En väldigt dålig start på en bok som i övrigt verkar vara väldigt bra skriven.