Kiss-biografin

Har börjat läsa kissbiografin nu. Redan från början verkar medlemmarna helt inställda på att bli världens största rockband. Långt innan de knappt kan spela eller har några låtar. Paul Stanley har bara en målad ring runt ögat innan han kommer på att han ska måla en stjärna. Gene Simmons uppträder i bruna manchesterbyxor och en vit sjömanskostym. Som en krullburrig Håkan Hellström. Paul och Gene verkar vara hjärnorna i bandet. Gene är nykterist och sjunger Cold gin-låten. Värst drag verkar det vara Ace Frehley. När de söker en gitarrist dyker han upp på gitarrauditionen med en röd och en orange sko. Kopplar in sin gura och börjar spela innan snubben som står och provspelar har spelat färdigt. På deras första rep dyker han upp en timme för sent. Full och arg och skäller ut bandet, kopplar in gitarren och solar loss som en gud.

Ord om ålder, k-pistar och Kiss.

Känner mig gammal idag. Kan vara åldern. Eller åldersnoja. Eller åldersångest. Eller skär skitnödighet. Eller min vardag i stort. Eller att det är måndag. Eller att jag är trött. Eller värmen.

Tar en öl innan jag ska käka hos mamma. Det satte sig alldeles nyss två alkisar vid mitt bord. Inte rätt dag idag. Annars kan jag tycka det är roligt att lyssna på dem. De här två pratar om k-pistar. Och att hotet kommer att komma från öst. Jag sitter och väntar...

Min mamma kommer fråga om allt är bra. Hennes son kommer att svara att det är okej. Att berätta för en mor hur saker och ting ligger till innebär att samma mor sen kommer ligga sömnlös. Så det gör man inte.  Det gäller att omsorgsfullt välja ut sina offer och kasta sin skit på.

41 år låter mycket äldre än 40. Lite som att 39kr låter mycket mindre än 40kr. En tvärtomjämförelse. 

Fick en nyutkommen Kissbiografi av min mor i födelsedagspresent. Hela barndomen mellan två pärmar. Andreas Carlsson hade skrivit förordet?!? Han verkar vara en helt vidrig människa. En väldigt dålig start på en bok som i övrigt verkar vara väldigt bra skriven.

Emmas gladartade cysta.

På bilden syns min syster och Emma.
Egentligen en helt vanlig bild på två glada damer. Vid en närmare titt ser man dock något ovanligt. Emma har en märklig utväxt i armhålan. En gladlynt cysta. Läkarna har aldrig sett något liknande. En på driljonen drabbas, säger de. Cystan har näsa och mun och ögon. Den är alltid försvunnen varje morgon när Emma vaknar. Vissa kvällar dyker den upp. Ofta i samband med konsumtion av malt, humle och vatten. En dryck även kallad öl. Då återfinns den där. Som ett slag i magen. Med pliriga ögon, stor uppåtnäsa och två rader tänder. Inpackad i ett stort léende som säger: Här trivs jag. Här vill jag vara!

Nu e gobbfan 41 bast! Grattis gobbe! Tack ska du ha gobbe!

Vårt allas kära Avenyn.

Avenyn. Välkommen till stans vidrigaste gata. Kanske regionens, länets, landskapets... till och med sveriges vidrigaste gata. Turisternas gata. Det första de ser. Göteborgs stolthet och paradgata... 

Här tar jag bussen varje gång jag har tagit en öl eller kommer från jobbet. Jag ser nåt helt annat.

Har skrivit en lång dikt om den här gatan en gång. Den handlar om en bomb som smäller av och jämnar hela gatan med marken. Fåglar  kretsar kring liken och äter ögonlober. Den slutar med att det står happy hour på skyltarna till alla krogar, men ingen går in eller ut.

Diktmässigt kan det vara min masterpiece.

Bloggmässigt kan det här vara det mest livsbejakande jag skrivit på länge. Åtmindstonde när det gäller avenyn.

Suspekt hårstrå.

Ska dricka lite bärs i park med Emma och syrrans kille. Ganska vanligt förekommande på den här årstiden. Att dricka öl i park alltså.

Hittade ett jättelångt hårstrå i badkaret. Tror mer på att det är en kvinnas hårstrå än en mans. Kan dock inte minnas att jag har haft någon kvinna i lyan på länge. Vem är hon? Hon som tar långa bad i mitt badkarl när jag inte är hemma?

Goodbajos!

Har haft lite mailkontakt ett tag med en donna på den där menlösa datingsidan.

Hon verkade som en trevlig tjej. Efter att jag i mitt sista mail berättade för henne att jag precis ätit stekt fläsk med löksås på Galliano och att jag har en väldig förkärlek för sunkkrogar (det vill säga där det nästan uteslutande hänger alkoholiserade gubbar och tanter) har hon inte hört av sig något mer. Det tycker jag är konstigt. Och lite synd. Jag hann ju aldrig berätta för henne att jag nästan ständigt är fattig och  att jag gärna lyssnar på Eddie Meduza när jag blir full och sitter och hickar och muttrar och svär som en sjöbuse!

Hon skulle med andra ord bara veta vad hon just gått miste om.