Bland maniska trädgårdstomtar.

Nedanför min brukares balkong ligger en radhuslänga med tillhörande trädgårdar. I trädgården närmast ligger en gubbe på knä och rycker ogräs. Varenda arbetspass jag knegat på vår och sommarhalvåret har jag sett honom i hans trädgård. Rycka ogräs, klippa buskar, vända jord, promenera runt med en skottkärra. Från morgon till kväll. Han har alltid samma rutiga skjorta på sig. Jag har aldrig sett honom i en annan skjorta. Då och då får han syn på mig när jag röker på balkongen. Han glor strängt. Ibland kommer hans fru ut. Han muttrar lite irriterat åt henne. De verkar inte ha så mycket att säga till varandra. Kanske är därför han håller sig i trädgården. Slut på samtalsämnen sen tjugo år tillbaka och ingen sex på lika länge. Jag kan ju ha fel. Vissa människor gillar ju varken att prata eller tänka...
För ett tag sen såg jag en kvinna klättra ner i diket som gränsar till deras trädgård. Tjurgubben var inte där just då. Hon började plocka några blommor som växte halvvägs ner i diket. "Oj, oj, oj" hann jag tänka. "Wrong territory". Plötsligt flög formligen uteplatsdörren upp. Ut kom gubben och satte fart mot kvinnan och vrålade samtidigt:
"Är det du din jävel som snor mina blommor va???" Kvinnan tog några steg tillbaka.
"Är det du som har slitit upp blommorna på framsidan också? Du ska ge FAN i mina blommor!!!"
Kvinnan backade med darriga ben och släppte blommorna snabbt som om de brann. Jag harklade mig uppe från balkongen. Gubben ryckte till. Jag blängde på honom. Han blängde tillbaka. Han klev in igen och drämde igen dörren efter sig.

När våran familj bodde i Växjö hade vi villa och trädgård. Ingen i familjen var road av trädgårdsarbete. Farsan ville att man skulle göra allt tillsammans. Rensa rabatten bredvid varandra. Han tyckte det var trevligare så. Mammas tänk var mer effektivt. Hon tyckte att en person tex kunde ta framsidan och den andra baksidan. Eftersom de inte kom överens blev det ingenting. Vi ungar var så klart helt ointresserade. Den enda gången jag kan komma ihåg att jag hjälpte till klippte jag och en polare gräset. Allt genom att köra rally med farsans nyköpta gräsklippare. Den välte flera gånger. Tillslut dog gräsklipparen och han fick lämna tillbaka den samma vecka han hade köpt den. Vi blånekade att vi gjort något konstigt. När han kom tillbaks och berättade att hela motorn var nerdränkt med bensin blev det väl ännu en kväll utan middag.
Alla andras trädgårdar i kvarteret var välskötta. På helgerna stod männen i deras familjer med häcksaxen eller räfsan i högsta hugg. Eftersom våran villa låg i en stor korsning syntes den väldigt väl. Vi var inte speciellt bra vänner med våra grannar. Troligtvis drog vår trädgård ned hela områdets anseende.
De stod där i sina välansade trädgårdar och hälsade med en avmätt nick till oss i våran ogallrade djungel.

En parkbänk på vift.

Fikade på Ljungans på avenyn idag innan jobbhelveteshelgen skulle dra igång. Jag satt där och rörde i kaffekoppen när det plötsligt hördes ett brak från andra sidan gatan. Det kom en parkbänk släpandes över gatan och över spårvagnsspåren. Avenyn är en ganska bred gata och vältrafikerad av spårvagnar. Parkbänken drogs av en best till hund. Efter ekipaget kom en tjej springande och skrek: "Staaaanna!" Sist kom mobben. Bänken fastnade i en trottarkant utanför fiket där jag satt. (Till skillnad från ett liknande inlägg som jag skrev för ett tag sen då en hund kom springande med en stor metall-låda efter sig så skällde den hundägaren ilsket på sin byracka). Tjejen satte sig lugnt på huk bredvid sin hund och lugnade ner den. Två rediga män kom fram och kollade läget. Sen tog de bänken, bar iväg den över gatan och placerade den under ett träd. Precis när de hade ställt ner bänken kom en kvinna och satte sig på den. Som om inget hade hänt.
Nu har vi även lärt oss att parkbänkar inte är något vidare bra att binda sina jyckar i. Om man nu inte har en liten råtta i sitt koppel vill säga.

Att skriva text, att dricka öl, att dricka öl och skriva text.

Skriva text, skriva text, skriva text.
Ta en öl.
Dricka öl, skriva text, dricka öl, skriva text.
Dricka öl, dricka öl, dricka öl.

Imorn kan jag skriva en text om hur det är att dricka öl.
Jag längtar...

Att skriva sångtext och några ord om tiden, den jäveln!

Sitter vid köksfönstret och tittar ut på ett grått och regnigt och dyngsurt Göteborg. Försöker få till en sångtext till en låt som vi ska lägga sång på imorgon. Jag rymmer hela tiden. Har tittat på massa Clouseau-klipp på youtube istället. Svarat på mail. Önskat de som fyller år, grattis på fb. Smiter.
Att skriva sångtexter tillhör helt enkelt inte min största talang. Att äta gröt till frukost, känna harmoni på landet, säga nej till en öl när solen tittar fram, gråta på ett torg, lägga pengar på hög tillhör inte heller mina talanger eller starkare sidor. Tycker textskrivande är en låst skrivform. För mycket matematik. För mycket snickeri. Ibland känns det som alla stora textförfattare tittar ner på mig och flinar och flesar där jag sitter och kämpar med min penna och ett papper där det står nerkluddade ord som fitta och swineparröt.
"Satan wears a stolen dress, looks like a tacky whore.
Im out of breath
can't stand this bore no more."
Så står det också på pappret. Det är ju inte Dylan precis...

Min bror fyller 45 år idag. Själv fyller jag 41 år om drygt tre veckor. På något vis känns det inte allt för avlägset sen allt med mig och min bror kretsade kring metal och vaga högstadiebetyg, rundor på stan med 140:an och sextimmars pass fyra gånger i veckan i replokalen, och sen gigrunda efter gigrunda med bandet i öst och väst, besök i nya städer i nya länder, 1000-tals mil med vy från oräkneliga tågfönster. Svettiga inrökta backstagerum, vodka och bärs, hejbabberibba och vansinne, och sen när allt var över infann sig ett större vakuum än holy fathers asshole.
Tiden går inte. Den springer gatlopp...

Nej, nu måste jag ta en titt på den där sångtexten.

God morgon sa ja te daj, eller gjorde ja det?

Våren är nog här. Och jag står mitt i den med tomt hjärta och vrålar mitt på avenyn i bara kalsongerna.

Skulle kunna vara början på en dikt. Glömde skriva här igår trots löften om att skriva här varje dag. Lite som att glömma att gå till jobbet, trots att man har lovat att komma till jobbet varje dag. Är för övrigt på väg dit nu.

På min Colaflaska står det att jag ska dela en coke med Rickard. Det är bara ett problem, av många: jag känner ingen Rickard. De kanske menar Rickard Sjöberg. Det vore ju hemskt. Tror han dricker mjölk jämt samtidigt som han ber till en gud i mjukplast.

Fan va trött jag är. Skriver senare...

Sömn och en dröm till.

Yrvaken igen. Det här kanske är min nya trend. Att skriva i yrvaket tillstånd. Sover otroligt mycket för tillfället. En blandning av en vinterbjörn som gått i våride och ett 40 årigt skäggigt spädbarn.

Inatt drömde jag att jag stod i en hamburgekö och att jag aldrig kom fram. Varje gång det var min tur förflyttades jag längst bak i kön igen.
Det hela kan bero på att jag har dragit ner på hamburgekonsumtionen den sista tiden. Numera lever jag på ett krispigt salladsblad om dagen och ett svalkande glas isvatten. Snart ska jag ut i joggingspåret.

Kan verka som om mina drömmar ter sig intressantare än min vardag.
Det kan vara så.

Några drömmar om kistor och hundar.

Nyvaken, yrvaken. Jag har sovit nio timmar. Känns som jag skulle kunna sova nio timmar till.

Drömmer otroligt märkliga drömmar för tillfället. Inatt drömde jag om begravningar på löpande band. Kistor som flög runt. Människor som var ledsna. Jag hade någon central roll, som jag nu inte kommer ihåg. Det kan ha att göra med att jag såg en japansk film igår om en man som jobbade på en begravningsbyrå. Han svepte in döda personer och sminkade dem inför de sörjande. Filmen handlade om livet. Självklart har jag glömt bort vad filmen hette. Den hade vunnit en Oscar för bästa utländska film. Den var bra men ganska sentimental för att vara japansk. Känns som att det kan ha varit därför den vunnit en Oscar. Några vunna Oscars för en film känns ju knappast som en anledning till att det är en fantastisk film...
För några nätter sen drömde jag om en snubbe som jag brukar stöta på ibland när jag tar en promenad. Vi brukar stå och snacka en stund innan vi går vidare åt var sitt håll. I den här drömmen var han arg på en tant som hade ett gäng hundar. Hundarna såg ut som små raggiga, ludna, vita bollar. Tanten var upprörd. Han puttade omkull henne. Sen tog han hund efter hund och sparkade iväg som projektiler. De valsade runt tio meter upp i luften i cirklar och elipser och åttor. När de tillslut en efter började tappa höjd sparkade han upp dem i luften igen. Hela tiden väldigt arg. "Jävla fitthundar", skrek han varje gång han måttade en spark. Jag sa till honom att lägga av med vad han höll på med. "Jävla fittgubbe", sa han då. Sen tog han tag i mig och sparkade upp mig i luften. Jag seglade runt i cirklar och åttor och elipser med alla de där hundarna. Det hela upprepades ett antal gånger innan jag vaknade.

När det känns som jag skulle sova nio timmar till brukar jag tvinga mig upp. Sen blir jag sittande i sängen en stund. Ibland nickar jag till några minuter. Idag var klockan kvart i elva när jag vaknade och satte mig upp. Nästa gång jag vaknade till var klockan kvart i tolv. Jag hade suttit så i en timme. Sovandes med hakan mot bröstet. Som en gammal farmor utan virkning som deckat av i läsfåtöljen. Tycker att nacken känns lite stel och knastrig nu.