En däjt så att säga.

Sitter på Kellys. Ska på däjt om en stund. Funderar på att skicka i mig en halvböj så att man är hyfsat i form till mötet. Hon får en kram. Efter att sluddrat i en kvart börjar man gråta över att världen är ett elakt ställe att bo på. Plötsligt blir man okontrollerat arg.
Sen är tjejen borta.

För några år sen hade det här kunnat vara ett möjligt scenario, fast i mildare tappning.

Eftersom jag pratat med donnan i fråga i telefon en del och konstaterat att hon verkar vara en cool tjej behöver jag ju inte supa mig full på grund av nervositeten.
Ändå finns den där. Nervositeten alltså. Lite som innan ett gig eller ett föredrag i skolan. Tecknen är tydliga:
Svettiga händer, bubblande mage, små fäktande pupiller, flåsande hackigt flabb.

Det ska nog gå fint. Kan ju leda till något fantastiskt.
Hoppar över halvböjen tror jag. En sista bärs kan jag nog ta.

Wish me luck guys!

Pangmåltiden.

Tänkte att jag skulle koka potatis igår. Som alternativ till all pommes frites jag slängt i mig på sista tiden. Först satte jag på fel platta. Det var maja som satt på köksstolen och var uppmärksam att det rök från spisen. "Helvete" sa jag. Stängde av fel platta och satte på rätt. Trodde jag. Jag hade satt på nästa fel platta. På nästa fel platta låg ett kastrull-lock i glas. Maja satt på stolen och var uppmärksam igen. "Det ryker från spisen igen, och det luktar" sa hon. "Helvete", sa jag. Glaslocket hade hunnit bli svart och typ 250 grader varmt. Efter mycket om och men fick jag ner det glödheta locket i vasken. Naturligtvis sprutade jag iskallt vatten på det. Poff, självklart gick det i 700 bitar. "Du sprutade iskallt vatten på locket va", sa Maja. "Jaaaa...", svarade jag lite trött. Maja är kock. Det är inte jag.
Till slut fick jag i gång rätt platta, men det var något märkligt med potatisen. Potatisen kokade i en halvtimme minst, men den vägrade bli mjuk och genomkokt. Jag konstaterade att jag hade köpt defekt potatis. Till slut hamnade den i vasken. En fiskpinne hamnade i toaletten.
Jag fick nöja mig med en ostmacka som kvällsmat.

Siå vi ieee.

Under min 12 års långa vistelse i Växjö där jag bodde lät det exakt så här. Minst en gång om dagen.
Siå de gjiorde.

 Eddie Meduza – Småländska missnöjespartiet

Rep och sibylla.

Repade som sagt igår. Jammade fram en ny låt. Repglädje, och ideerna sprudlade. Fredagkväll och inte en öl öppnades i repan. Väldigt vuxet. Däremot var matspjällen på vid gavel efter repet. Som det band vi är kom vi överens om att åka och käka tillsammans. Det snackades om indiskt och pizzor. Till slut bonkades sibyllan. Euforin var total. Eftersom jag har levt på hamburgare sista tiden och fruktar hamburgedöden tog jag en hel special. En helspecial är för den som inte känner till begreppet två körvar lagda i ett körvbröd. Sen täcker man körvarna med tre jättebollar mos och avslutar gärna berget med någon kläggsallad för maximalt kaloriintag. Oroade mig lite för om jag verkligen skulle bli mätt. När den kompakta jättebomben placerades framför mig försvann oron. När bomben var uppäten kunde jag lätt tänka mig att explodera.

Så här glad blir man på Sibylla.

Guten morgen!

Vaknade med linserna på mig. Det var en dimmig och grumlig värld där utanför fönstret. Huvudvärkshatten satt som en smäck på skallen. Jag öppnade kylskåpsdörren. Hittade en halväten hamburgare omsorgsfullt inplastad.
Nu har det bara vart roulit två kvällar i rad. Tror jag ska svänga av från den breda vägen. Rakt in på en smal gränd och stanna där ett tag.
Herregud vilken huvudvärk. Känner mig 75 år gammal.
Ikväll ska vi repa.

Guten nacht, for now!

Supporters.

Sitter på Vasa Viktoria och dricker en cola. I plastglas. Fancy värre. Fotbollssupporters har intagit grannkrogen. Det både ser och låter rätt djuriskt. "Böööö", ljuder det ibland. Sen "Whööööö". Vet inte vad det betyder riktigt. Kaos, ridande polis, piketbilar, promenerande snut.

Syrran och jag har lunchat idag. På en krog nedanför mammas balkong. Mamma fick inte vara med. Vilket hon påpekade när hon ringde. Jag åt pankakor med sylt, friterad kyckling, biff med bambuskott. Oemotståndligt vidrig blandning.

Ibland känns mitt liv oemotståndligt spännande. Som en bomb i kylskåpet.

Leve yxan!

Jag slipper skicka in arga insändare till metro eftersom jag har en blogg. Tänkte därmed plåga min mer koncentrerade läsarkrets med dagens avsky och ilandsproblem istället för att kasta ut det över hela stan.

Vad är det för jävla skitväder, det är ju snart maj för sjutton gubbar och vad är det för pissregering som bara ljuger och sköjar och för djävulen flytta på er när folk ska kliva av spårvagnen istället för att stå i vägen och täcka dörröppningen och dräggla så inte folk kommer ut. Är ni från Hyltebruk hela bunten? Ociviliserade bruntar.

Så nu är jag klar. Har inte ordet yxa i mitt bloggnamn för skoj skull.
Nu ska jag gå ut och sparka foten genom en vägg. Sen ska jag ta några bärs med Putte. Det är bara roulit!

Fäään! Yeahh! Föck! Baah!

Hej och godbajos!