Söndagsbetraktelser från ett krogfönster.

Jag sitter och glor ut från ett fönsterbord på bishops arms. Folk stressar förbi. Inslagna paket i handen... En jul när jag frågade farsan, som för stunden var på dåligt humör och dessutom allmänt uppstressad, vad han önskade sig i julklapp, reste han sig upp och svarade med barsk stämma: Den här julen önskar jag mig ett paket med tystnad! Garv utbröt...
Förutom julklappsvettande dårar passerar par, hållandes i hand, hånglandes under mistlar. De lär minnas den stunden när de långt senare krossar favoritporslinet under tårar, kniveggade ord och vrede. Bittert? Inte alls...
Bakom mig sitter vad som verkar vara två barnfamiljer. Dom äter och har trevligt. Nyss avhandlade de ämnet vilka kända människor som har tagit livet av sig. Elliot Smith, skar inte han halsen av sig? Neeej... han knarkade väl ihjäl sig? Nääh, men det var väl Jim Morrison? Nej han drunknade ju i ett badkar i tyskland? Till detta äter de hamburgetallrik...
Det sitter en man framför dem som just bevittnar en annan man som lutar sig mot en stolpe. Han lägger en söndagsspya... och lommar vidare.
Mannen vid bordet framför barnfamiljenx2 tar en halvblygsam klunk av ölen. Ögon och öron åker aldrig på semester. Han har en trevlig stund. Trots att knivens eggar vissa dagar och stunder vrids runt motsols i själ och hjärta då ensamheten blir för stor.

Spegel, spegel på väggjäveln där....

Hörru din jävel!
Du är ju så uppsväld så att du inte finns, sa han till sig själv.
Sen fick han syn på sig själv  i toaspegeln och undrade:
Vad fan menas med det?

Exakt just nu.

Jag har ätit billys pan pizza på jobbet. Sjukt äckligt. En enbent fågel knackade på fönstret i morse och inatt drömde jag att jag bodde i ett rivningshus på bangatan.

Det här är bara ett smakprov på hur intressant mitt liv ter sig för just nu. Mår inget vidare för tillfället. Det är mestadels självförvållat.
Därför har jag inte skrivit här på ett tag. Återkommer dock här snarare än någon hinna säga rövhål.

What's goin down?

Sitter på en kineseria vid olskroken och väntar på hämtmat. Friterade torskbollar med whiskeysås och cerisa bröstkarameller...
Det förvånande i läget är att det inte sitter en enda alkoholist här. Kan aldrig ha hänt innan. Jag menar kineseriorna är ju misärens mecka.

Vad hände med misären och i vilket vädersträck ligger mecka?

Statement 13#

Dricker för mycket... röker för mycket... går upp för sent eller för tidigt... har för många pålägg på pizzan... knullar för lite eller om det inte var alls...

Men från taket av min bensindroppande själ kan jag tänka mig att sova sked med vem som helst. Att krypa upp bakom hennes kropp, hennes mjölkvita skuldror eller vingar. Och sen vakna upp där änglarna har beklätt rummet. Och hela morgonen, dagen, kvällen, natten, gång på gång är vigda till oss.

Vodka, morötter och lyktstolpar

Såg Vodkafabriken igår. Dokumentären... Insåg att man har det rätt bra ändå när man klagar runt i sin lilla pruttmisär. Att alla är uppväxta eller födda med samma förutsättningar är fan en lögn. Fin dokumentär hur som helst.

Syrran stickar... Kom att tänka på när jag gick i åttan och bytte över från träslöjd till syslöjd. Hade otroliga koncentrationsproblem. Dessutom var jag ständigt rastlös. Virkade en morot. Det tog hela terminen. Var ensam kille med tjugo tjejer. Kan varit därför jag valde syslöjden. En liten morot i naturlig storlek. Den var kanske åtta centimeter lång och två centimeter i diameter. Om det hade varit någons kuk hade det inte vart så sköj. En sån man får locka fram med sockerbit eller en sån där när tjejen frågar: Är du verkligen säker på att du är i mig, kan du inte titta efter för säkerhets skull?

Under gymnasiets andra år på verkstadsteknisk linje fick vi i uppgift att göra en utomhuslyktstolpe som föräldrarna kunde komma och inspektera och köpa loss för materialkostnad. Om de ville. Jag gjorde bara färdigt halva stolpen. Det tog mig hela första termin. Sen tröttnade jag. Dessutom undrade mina föräldrar vad fan de skulle med en lyktstolpe till. Har alltid varit bra på att göra halva saker. Det hela känns lite som en följetång. Åtmindstonde gällande den första halvan av mitt liv.

En bok, ett första knull och den första stora kärleken.

Man blir inte av med oskulden första gången man knullar. Oskulden blir man av med när man kommit över sin första stora kärlek.

Inte mina ord, utan huvudpersonen Julian i Johan Kindes debutroman Någon sorts extas. Tycker det känns som en ganska fin och delvis sann omskrivning av ordet oskulds innerbörd. I övrigt var boken sjukt bra. Hade lätt kunna tänka mig att skriva en så stark debutroman själv.

Kommer själv inte ihåg just mitt första knull. Kommer bara ihåg med vem. Antar att jag var nervös. Att rummet var mörkt och att hon mycket möjligt kan ha fått min sats i handen... långt innan jag var inne i henne. Sånt kanske man borde komma ihåg. Kan ju vara så att jag förträngt det.

Minns hur som helst min första stora kärlek. Hur omskälvande det var, och sen när det tog slut. Jag var dryga tjugo år då. Det tog en hel jävla evighet innan man var människa igen. Kommer ihåg hur smärtans knivar slicade mig nogrannt och långsamt.  Och sen... Hur man hade blivit en erfarenhet rikare. Blivit av med sin oskuld. På riktigt.