Tillbaka i sadelhelvetet

Jag har jobbat första dagen idag. Efter drygt tre veckors sjukskrivning för diskbråck. Det var ångest. Rätt och slätt. Det är farligt att vara icke arbetsför en så lång period. Man vänjer sig. Eller så är det bra om man tänkt att man aldrig mer ska jobba. Då ingår man i Reinfeldts statistik över sjuka och bidragstagare som gör allt för att smita från att göra rätt för sig. Göra rätt för sig? Vad är det förresten? Att inte spraya ordet KUK på hållplatsen eller hålla upp dörren för en pensionär?
Hur som helst,arbetsmiljön på mitt jobb är absolut det sämsta tänkbara för min rygg. Massa bekvämt sittande och helt värdelösa rörelser för ryggen. Så nu sitter jag här efter tio timmars kneg med en viss smärta i ryggen åter. Den där smärtan som finns där innan det bryter ut på riktigt. Innan det är klippt.

Eller som min morsa sa för någon vecka sen: "Det är väl skönt att vara ledig lite grann nu Johan?"
"Jag är inte ledig morsan", svarade jag. "Jag är sjuuukskriven!"

En bok, en film och en arg vind

Har börjat läsa "skandalboken" Den ofrivillige monarken. Jag fick den av morsan i julklapp. Där med har jag en enormt bra ursäkt för att läsa en bok om kungahus och monarki. Jag har hunnit läsa typ 100 sidor och hitils har väl boken varit ganska trist. Mest massa avhandlingar om olika ceremonier när kungens farsa och farfar har dött, när han själv blir döpt plus, när han tar över tronen osv, plus ett förord på 40 sidor där det förklaras hur och varför boken skrivits. Förväntade mig att boken skulle mata och fylla i mitt förakt för monarki och kungahus ytterligare, men det kanske kommer senare. Det enda roliga jag kan berätta hitils för er som inte läst boken är en story när kungen är ungefär fyra bast och hans syster säger till honom att han skall bli kung när han blir stor. Då blir han ursinnig och ger henne smäll varpå hon springer iväg gråtande och skvallrar för tantan som passar dem. Tantan går in och frågar Carl Gustav varför han slagit sin syster. Då svarar han: Jag ska inte bli kung, jag ska bli ARBETARE!!!

Såg förresten filmen "Låt den rätte komma in" i lördags på TV och måste säga att jag tyckte det var en smått fantastisk film. Jag har inte läst boken, då hade väl filmen sugit. Så brukar det ju vara. Gillade den ganska okonventionella vampyrberättelsen. Kärleken som uppstod mellan två utsatta outsiders som kunde förstå varandra (där den ena av dem bara var vampyr). Tillagt att det var en udda berättad kärlekstory. Vill läsa boken nu, men kan bli lite svårt att föda sina egna bilder i huvudet efter att ha sett filmen. Har på samma ibland ganska fåniga vis avfärdat Johan Ajvide Lindqvist som jag gjorde i tjugoårsåldern med massa annat för att för mycket folk tjatat om hur jävla det här är osv. Att han dessutom skriver "skräck" har ju inte hjälpt till att jag ska bli mer intresserad då det ligger långt ifrån mitt intresseområde.
Ibland, men bara ibland kanske miljoner flugor inte har fel. Därför kanske man ska ta och äta lite skit. Då och då.

Vädret är enormt och verkligt. När jag ska ta en cigg på balkongen blåser hatten av. Trots att jag inte har hatt. Vinden är arg på någon eller något. Därför blåser den på utav bara fan. På vägar och gator dansar människor runt som steppande mongon på en enda stor isrink, fast utan skridskor. Den här vintern är på riktigt och vi är mitt i den. Stönande, dansande och klagande.

Lunchsnack igen

Brukar ju som sagt vad äta lunch på Västerhus ganska ofta. Tänkte där med ta tillfället i akt att visa några bilder på intagna måltider. Hur många points ger viktväktarna de här måltiderna? Det viktiga är upplägget på tallriken. Att man bygger på höjden och sen låter såsen jobba sig ner för branten.

Kyckling med potatisgratäng och ...såååås!

Jag har nog aldrig riktigt lyckats att få i mig hela portionen. Om jag hade varit en stor jävla stabbig byggjobbare kanske det hade varit annorlunda.

Fläskfilé Oskar

Utöver det vackra upplägger på tallriken och att få i sig föda till bristningsgränsen är det en helt underbar seans att gå ut att käka en riktig jävla lunch. Lite av en hobby skulle man kunna säga. Kanske till och med en livsstil.

Nytt år. Likadana dagar.

Mina dagar börjar se lika ut. Jag har varit sjukskriven i tre veckor nu. Smärtan är borta långa stunder. Vilket är ett himmelrike. Jag saknar inte mitt kneg. Jag går ut och käkar lunch. Jag tar en promenad. Ibland hamnar jag nere i nordstan. Där går jag runt och retar mig på människor och tittar på realisationskläder. Jag köper nästan aldrig något. Lite synd, eftersom jag tänkte starta en ny blogg som skulle heta Blondin-Johan. Trots att jag inte är blond. Skulle se ut så här ungefär:

"hej bloggis och alla mina söta läsare! Idag köpte jag några sååå läckra ullkalsonger på myrorna. De verkar knappt vara använda. Sen åt jag en riktigt mumsig lunch på västerhus. Dögott var det! Imorn återkommer jag med bilder på nätlinnet jag köpte i veckan. Sånt jävla kap va det. Bara 10:- och bara en enda stor fettfläck. Nu ska jag runka. Puss på er!"

Det är nytt år. På nyårsaftons eftermiddag efter systemet tog jag ett besök på gröna brunnen. Gröna brunnen är ett kinahak i majorna. Har alltid velat besöka det placet, men har tänkt att det verkar bara för miserabelt. Därinne satt stammisarna. De pratade om sina uppväxter på fyrtio och femtiotalet. Det var svårt att inte lyssna. Det hade varit svåra tider. Någon var uppväxt i en tvåa med 13 syskon. Det var ingen som sprang runt på gatorna med kniv på den tiden. det fanns inga ipods och man nöjde sig med att smälla ettöres smällare istället för att bränna upp en halv årslön på raketer. Efter en stund kom bartendern ut med en bricka med vinglas och bjöd runt hos stammisarna. Det blev stora diskussioner om vad vinglaset innehöll. Man kom till slut fram till att det rosa i glaset var ros'e. Det är populärt nu för tiden sa någon.
Det enda som egentligen märks med att det är ett nytt år är när man ska skriva ned årtalet. Det är numera ett lodrätt streck som sista siffra. Istället för en cirkel.

why dont I count

Gott nytt år sa jag te daj!

Det är väl dags att säga good bajos till det här året. Min tjej önskar sig ett bättre år nästa år. Själv vet jag inte riktigt. Har väl inte haft nåt överdrivet bra år. Men det hade jag nog kanske inte året innan heller. Har lite svårt att minnas saker uppdelade efter år. Troligtvis för att jag inte delar in saker efter år utan när jag tittar tillbaka minns jag kassa eller bra perioder. Så på något vis har mina sista femton år kanske varit kassa. Eller bra. Troligtvis både och. Har hur som helst nästan aldrig hört någon säga:
"Fan vilket bra år jag har haft. Hoppas nästa år blir lika bra eller ännu bättre." Kan tänkas att kanske Gunde Svan eller Tainton Blossom sagt det. Men de är ju inga människor jag känner och ännu mindre skulle vilja känna.

Med dessa livsbejakande ord säger jag:
Gott nytt år!

quiz

Här sitter jag och dricker en öl i snigelfart. På ett ställe tråkigare än Reinfeldts boxershorts. Bartendrarna tittar på mig som jag är scum. They may be right...
Jag är fortfarande sjukskriven för diskbråcket. Jag har även en värkande smärta till vänster om hjärtat, som kommer och går. Det kan vara själen som försöker tränga sig in i hjärtat. Eller kanske förflytta sig ifrån mitt hjärta.

Ikväll ska jag och min tjej quiza. Med min polare Erik och hans tjej. Quiza är något jag tar mig för cirka två gånger om året. Har vissa svårigheter med bortsett från musiken att krogen förvandlas till ett hyshande bibliotek där besservissrarna får spel om man harklar sig.

Fuck, vad kallt det är ute. Näsan förfryser och kanske pulvriseras och vid ett senare tillfälle trillar bort. I stora schok.