Kl 10.20 på förmiddagen

Om jag börjar
småjogga nu.
På med skorna
och ut under de
svarta molnen.
Så borde jag vara
framme i helvetet
lagom till sommaren.

Om jag sitter kvar
på denna stol
överkryddad med träsmak
och blicken
rakt in i den blommiga tapeten.
Med tröttheten huggande
i kroppen...
rökandes fag efter
fag efter fag efter...
Lika mycket
längtande
som förgäves
efter dig
är jag definitvt
framme
innan klockan
slagit lunch.

Flickan i lådan

En natt när jag kom hem fanns hon bara där. Hon klev upp ur lådan och har stannat vid min sida sedan dess.

Churchill på galej.

Hon utbrister: "Men herregud, du är ju full!"

Han svarar: "Ja det är alldeles riktigt. Och du är ful. Men när jag vaknar imorgon är jag nykter, men du är fortfarande ful"

Tillbaks på ruta ett igen....

Jag tog en paus på ett antal dagar härifrån för att jag lade mig i soffan med en en hel låda chips. 5 kilo chips och Svenska Hjärtan. Eller för att jag var indien och blev jagad av ryska tigrar som var hungriga på svenskt tigande blod. Eller så gick jag ut för att köpa tidningen, men istället för att aldrig mer komma tillbaks, tog jag en promenad på fem dagar. Eller så var det inte riktigt så...
Sen jag klev in i den vuxna åldern (när fan nu det var) har jag letat efter harmonin. Jag verkar leta på fel ställen. Eller så hittar den aldrig fram till mig. Snarare kanske jag skrämmer bort den.
Jag är trött på att mitt högra ben rycker och sprattlar varje gång jag ska ge mig på att somna. Eller liggandes på mage och trumma 3/5 takter på huvudkudden. På att bli stressad av nåt jävla halvmongo som går exakt bakom mig på ICA när jag bara går in dit för att handla en grön jävla liter mjölk.
Jag har försökt hitta harmoni med kvinnan. Harmoni i tvåsamheten. Att vakna upp med henne eller hon fortfarande sovandes. Smygtitta på henne när hon är tre ljusår bort och bara konstatera att fan vad hon är vacker. Känslan av att hon är min och det gör mig fulländad. Frukost och sen en vacker himmel och sedan en hel dag med kvinnan. I tvåsamheten. Men det falerar, krackilerar alltid till slut. Efter ett tag har vi sneddat in på fel väg. Kvar finns gräl, rullande tårar, en förlorad förmåga att kunna prata med varann. Tapeterna flagnar för de mår dåligt av att vara i samma rum som oss. Disharmoni. Välkommen tillbaks. sprattlande ben och 3/5 takt på huvudkudden i en för bred och ensam säng. Timmarna som dansar den där valsen i sirap.
Visst är jag en mästare på att ställa skåpet på fel ställe eller välta det helt. Och varje gång solen visar sig så är man ensam igen. I sin alldeles lilla egna disharmoni.

Jippi!

Nu har jag börjat röka i köket!

Så innihelvettet dumt...men rooolit!

Denna idioti firas av med Olle Ljungströms Kaffe & Cigarett. Så klart.

Dagens boktips

Ibland önskade jag att jag kunde springa jag också för när jag jämförde min kropp med hennes var det bara att konstatera att människan var det största misstaget i skapelsen. Vi kunde inte springa, hade ingen päls och vi blygdes över vårt rosa ömtåliga skinn. Det ända vi hade mer eller bättre än djuren var ett centimetertjockt lager med grå hjärnsubstans och det såg man ju vad det ledde till: asfalt och neutronbomber.

Månskensligisten - Anders Wedin

Förvräng, förträng

Ibland brukar jag gå ut på blocket, inte för att jag letar efter något utan bara för att kolla vad folk säljer. De som förvånar mig mest är de som säljer saker så det knappt går runt rent ekonomiskt. Idag var det någon som sålde ett cd-ställ. För trettio kronor. Hmmm... annonsen kostar tjugo kronor. Vinst: 10:-. Då ska man dessutom ta emot samtal, bestämma plats och göra upp affären. För tio spänn. yeeeesss!
Det kan man köpa två bananer eller en disktrasa för.
Jag är också extremt fattig denna månad. 1000 kronor att leva på till den 25:e nästa månad. Jag kanske ska ta och sälja min gamla repiga teflonstekpanna för trettio kronor..
I veckan tänkte jag på min fattigdom. Kanske man skulle ta en vit månad nu när man ändå är så pank funderade jag. En halvtimme senare satt jag på Cheers uteserveringen med Maja och med en öl framför mig.
Jag konstaterade hur trist det är att jobba och ändå vara konstant fattig. Vidare berättade jag för Maja att jag funderade på att sluta röka 1:a oktober när de ändå plockar in alla uteserveringar. När jag kommit hem tog jag en cigg, men istället för att gå ut och röka som jag brukar, tog jag en cigg i köket och tänkte: Man kanske kan ta och börja röka i köket. Så mycket luktar det ju inte om man vädrar och det är ju så jävla boring att gå ut och röka när det börjar bli kallt ute...

Förvräng, förträng.

Förresten kanske jag kan sälja min teflonkastrull också. Den är inte heller så repig. trettio spänn. Snacka om kap!