Största utsikten från minsta rummet

Jag tror jag är lite kär i min nya utsikt från mitt nya fönster i min nya lya. Jag trivs såklart med att bo så centralt också. På mina 18 kvadrat. Jag har 32 sekunders promenad till Hemköp. 55 sekunder till närmaste krog och om jag går i ungefär en minut till så är jag på linnégatan. Den gatan kanske kommer ta död på mig...med alla sina krogar... men jag gillar min utsikt från mitt fönster.
Kan jag klandras?

Fyra år och oskuld i öronen

Jag kommer ihåg min första LP-skiva som jag fick. Jag var fyra år och jag fick den av min morfar. Han beskrev det som fin musik. Bandet hette The Seekers. Musiken föll mig hyfsat i smaken och jag har för mig att det var någon slags brittisk shlager-pop med kristet inslag... Vid fyra års ålder är väl referensramen sådär. Något mer utvecklad var just referensramen hos min äldre bror. När han fick höra den, lyfte han skivan från spelaren, kastade iväg den som en freesbee så den krossades mot väggen. Jag minns inte om jag grät....
Sen spelade broshan upp en skiva för mig. Bandet var Kiss med plattan Destroyer. Det kommer jag fortfarande ihåg. Introt när de sitter i restuaranten, när en man kliver in i sin bil startar motorn och låten brakar igång. Det var magiskt. Vi lyssnade sönder den där plattan och jag var redan fast i rocknrollen. Vid fyra års ålder.

Kärleken dör sällan av undernäring....

...men av övermättnad

Återfunnen identitet

Jag flyttar idag. Och jag sitter här i bilen redo med släpet påkopplat. Min vän som ska hjälpa mig är sen. Ca två timmar, men han har medelat att han kommer snart... Jag har alla grejer på hans vind och han har nycklarna. För det är hans vind. Där har alla mina grejor stått och samlat damm. Under tiden har jag flyttat runt med kläder och min bärbara dator. Inget mer av det nu. Jag har fått en egen lya. På 18 kvadrat med hall, toa och kokmöjligheter. Dush och bastu i källaren. Men de där 18 är mina och det är centralt och mitt namn kommer stå på ytterdörren. En identitet. På dörr.
Här ska jag äta, sova, runka, klia mig, sucka, skratta, sjunga, skita, vissla, hänga och emellan varven kanske knulla. Här ska jag verka...
Nu kommer han...nu börjar det.

Ha, ha, ha

Har inget att säga
Har inget att äta.
Har ingen att reta
älska
krama
knulla
eller sparka.

Har ingen lust.

Har inget att förlora
och därmed inget
att vinna

Jag återkommer när jag har det...

Rostens dikt

Känns inget vidare idag.
För många cigg på fastande mage.
För stor avsaknad på avskalad kärlek.

Bilen e rostig och jag känner mig likadan.

Två skickade sms och bara tystnad.
Var du än är vill jag vara där. Bredvid.
Med otvingat skratt och en folköl i min ena hand
och din hand i den hand jag har över....

Klockan pumpar tiden motsols
och
solen vandrar medurs

Alla cyklar står där parkerade
i de ledsna cykelställen för att rosta..

Jag saknar dig
ja, gudars jävlar!

En lång stunds meditation i rastlöshet
sen fimpar jag ciggen
och kliver ut i vårens ljus
lämnar allt på snedkant
i det hus
det sägs att jag bor

Adjö

jbm

Angered - Torpa

- Nio månader -
- Tarzan -

Dessa två filmer fick jag genomlida på jobbet idag. Mongo har speciell filmsmak, eller speciell o speciell. Rätt dryg snarare, utan att vara elak och långt från min egen smak. Nio månader var okej att se eftersom jag bara sett den en gång. Men som 90% av alla hollywood-produktioner brassas det på i slutet till en sån överdrift att man måste hämta spyhinken. Dessutom när jag har sovit för lite, som idag, och är trött och labil blir jag känslig för de smörigaste scener man kan tänka sig. Snyftig och harklig. Skulle bara fattas att jag släppte en tår också. Det gör jag inte. Kanske har manlig menstruation med en enda avgörande skillnad. Blodet rusar rakt upp i pantskallen i stället...
Men tarzan (alltså den tecknade walt disney-versionen) herre jesus. Det är tur att man redan hämtat spyhinken. Mer enervrerande film får man leta efter. Man brukar ju lära sig att gilla saker med tiden, tyvärr har jag lyckats hata w.d med tiden. Det mest positiva så länge man inte har barn är att man slipper se alla dessa w.d.produktioner. Nu får jag i och för sig se dem ändå för att jag är opersonlig assistent...och jobbar med en skön dåre som spenderar hela sina dagar uteslutande med att titta på samma filmer om och om och om och om igen. Tarzan: Idioternas konung. Blä!

Well, det viktiga var att jag fick sluta tidigare idag. På hemvägen i bilen vevade jag ner rutan och upp volymen på stereon mer än den orkade. Våren är verkligen här. Hur underbart! Och metalen strömmade ut ur högtalarna med ett av de mest underskattade metalbanden: Anvil, så sjukt jävla bra. Så hårt gitarrsound (för den tiden) och enormt starka låtar. Som före detta trummis är det en ren fröjd o lyssna på trummisens jammiga spelstil. Nåväl grymt bra e det. Om man gillar metal förstås. Och det gör jag

Därför får dagens låt bli:

Metal on metal med Anvil

Ursäkta för det ständigt återkommande ordet spy (oops, där var det igen) i detta inlägg.