Restuarangbesök och mössor och grannen

Ska käka på restuarant om en stund. Med morsan och syrran och hennes grabb Kermit. På Ottomania. En turkisk sylta. Funderar starkt på att ta det dyraste på menyn eftersom det inte är jag som betalar.

Klippte sång igår. Till en låt som jag lade sång på i förra veckan. Eller snarare valde ut de bästa tagningarna. Hemma hos erik. Han äger fler toppluvor än jag äger kalsonger. Tog några öl med emma efteråt. Vi pratade om snålhet. Kan vara en av de värsta egenskaper som finns. Lyckligtvis känner jag nästan inga såna personer. Som är snåla alltså.

Har även ringt på hos min granne idag. Två gånger. Tyvärr var det bara en hund på andra sidan dörren som gnällde och krafsade. Bottennapp. Tanken var att vi skulle ta en öl i helgen. Helgen är ju förvisso inte slut. Funderar på att ropa in genom brevinkastet nästa gång.

Filrensning

Windows frågar:
-Vill du flytta det här objektet till papperskorgen?
Objektet svarar:
-Ja tack gärna! Bär mig bort till papperskorgen. Vik ihop mig till skräddarställning som ett tomt filpaket. Låt mig sniffa på banan och äggskal, lite fimpar, baconrester och politisk inkorrekthet.
Windows säger:
-Objektet är flyttat till papperskorgen.
Objektet svarar inte. Han sover redan djupt. I en papperskorg. Två meter från fönstret.

Ännu ett turnéminne.

Sitter i den mörka natt och dricker några folkbärs och lyssnar på min Itunes lista med många tusen låtar. Ibland kommer det låtar som får mig att minnas..
Så kommer låten impad med lyckliga kompisarna. Jag tänker på den där gången när jag och broshan var på turne med vårt band Temperance i Litauen. Första utländska metalband i världshistorien som gjorde en turné i detta land. En helturné på 10 gig. Långt innan alla andra underground-metalband började lira i öst.
Vi hade en ledig dag i någon bonnhåla. Då dricker man sprit. Det hela började som ett skämt när en väggfast radio som inte var jätteväggfast lossade från just väggen. Jag sjöng duett med den och stoppade till slut ner den i kalsongen när jag tröttnade. Detta var startskottet. Sen drack vi mer sprit och blev allt fullare och började vråla ut genom fönstren mot gamla tanter och gubbar. Det var tidig eftermiddag. Metalsnubbar som fick syn på oss klev in med mer att dricka. Det uppstod en läcka på dass och ljusbrunt vatten flödade ut på golven. Det kom fler pers. Med fler spritflaskor. Plötsligt kom en snubbe in med en hel stereoanläggning. Vi satte på Lyckliga Kompisarna. Snart låg vi en jättehög och vrålade. Ännu fler människor anlände. Till slut var vi säkert 40-50 metalgubbs som stod, låg, satt och låg i högar på golv och sängar. Allt i ett rum på 20 kvadrat. När festen var som vildast klev plötsligt en klunga militärpoliser in i rummet och skingrade festen. Broshan  och basisten drog sen ut på någon dansbana i närheten. Själv blev jag kvar på rummet med min dåvarande tjej som hade följt med på turnén. Basisten hade satt sig bakom pianot på dansbanans scen. Folk hade applåderat. När jag och min tjej hade som trevligast i sängen sparkades dörren upp. In kom broshan utan basisten. De hade blivit ovänner där nere på dansbanan. Broshan hängde ut genom fönstret och vrålade: "Maaaange!! Diiiiittttt sviiiiiin!!!!" Maaaaange, jag ska dööööda diiig!!!" Till slut gav han upp och lade sig i sängen, hittade en halv limpa på armlängds avstånd som han tuggade upp tills han deckade av. När vi vaknade upp dagen efter stod de två andra litauiska banden med sura miner och och stampade och väntade på oss. Demoleringen och misären var total i hotellrummet. En decimeter vatten över hela golvet, flaskor som badade runt. Fimpar överallt. Blöta kläder som flöt omkring. Den mest obetalbara scenen var ändock när broshan reste sig upp yrvaken i sängen. Hela hans tjocka lockiga hår var fyllt med vita brödsmulor. Såg ut som en förvildad fågelskrämma. Det var bara pippifåglarna som saknades.
Vi lämnade inte rummet i samma skick som vi fick det.

Kan numera sakna de här tiderna helt enormt. Då jag tycker min tid står still. 90-talet. Det värsta eller bästa är att jag har partyt inspelat på video. Dokumentation av en svunnen tid.

Farbror Guddas andetag.

Vaknade i morse av att det lät som någon pustade in stora, trötta andetag genom balkongdörrens springa. I mitt sömndruckna tillstånd tänkte jag att det var gud som kommit och hälsat på mig med en bestraffning. Kanske för att jag hade varit dum någon gång mot någon tidigare flickvän. Eller för att jag hade spytt över cyklarna utanför Pustervik en gång när jag var full. Eller för att jag en gång kallat en matbespisningstant i skolan för Ulla-knulla. Hon hette egentligen bara Ulla. Eller kanske för att jag hade eldat upp halva den den där skogen när jag gick i mellanstadiet. Elden liksom spred sig i det torra gula sommargräset runt trädet. När jag inte lyckades släcka elden som spred sig snabbare än jag kunde stampa sprang jag hem och hämtade mamma. När vi sprang tillbaka stod halva skogen i brand. Brandbilar, folk med räfsor och vattenspannar framför ett eldhav. På frågan som min mor ställde, om det glödheta underverket var mitt så kände jag mig tvungen att svara ja. Kan tänkas att jag även denna gång fick gå och lägga mig utan någon mat i magen.

Efter en stund insåg jag att det inte var frågan om någon gud som pustade in genom min öppna balkongdörr denna morgon. Dessutom tror jag ju inte på Gud.

Däremot hade jag vaknat av att det var någon som slipade och putsade fasaden på grannhuset. En jävligt taktfast slipargubbe. Bzzzzz...bzzzzz...bzzzzz...bzzzzz. Nästa gång jag vaknade var det dags att gå till jobbet. Inte direkt lika spännande. Bara totalbister verklighet.

Amish eller hittpå-folket.

Såg en dokumentär om amishfolket igår...
Höll ett föredrag om amishfolket när jag gick på folkhögskola för längesen. Störde mig enormt på deras motsägelsefullhet. Att man till exempel inte får ha fast telefon i hemmet. Dock har man en telefonkiosk på området som man kan ringa ifrån. Bensindrivna fordon är förbjudna, men taxi får man ta till närmsta köpcentrum när man skall storhandla... Tyckte det verkade vara så med det mesta.
Tydligen ser de stunden på jorden som en passage till det riktiga livet i himlen.
Efter att ha stått och totaldissat amishfolkets tro och hittpåregler avslutade jag mitt muntliga framförande med att dessutom berätta att jag tyckte att amishfolket verkade helt jävla dumma i huvudet.
Efter att ha sett dokumentären igår kan jag ändå tycka att jag hade rätt.

Åskan gick och Johan sprang.

Väntade mig ett riktigt brakande åskväder innan idag, men nu blev det fint väder. Diggar åska om jag befinner mig inomhus. Blir däremot paranoid av att vara utomhus när det blixtrar och åskar. Kan ha att göra med att jag haft två nära-blixten-upplevelser. Om man nu kan säga så. För kanske tio år sen satt jag på en uteservering och drack kaffe när det började ösregna och åska. Jag satt kvar en stund. När det blev för jävligt klev jag ner för trapporna till fiket. Jag vände mig om och tittade ut. Precis då slog blixten ner vid första trappsteget. En blomkruka ramlade ner från väggen. Det smällde som en öronbedövande bomb.
Den andra gången det hände befann jag mig i warsawa med mitt ex. Vi satt på en uteservering vid vattnet och drack en bärs. Det var under regnperioden i Polen. Tydligen finns det en sådan där. Man kunde höra åskan ganska långt bort, men väldigt snart och plötsligt befann sig åskvädret mitt ovanför oss. Det regnade helt enormt. Himlen var näst intill svart. Vi satt under ett stort parasoll, så vi klarade oss rätt bra... tyckte vi. Plötsligt hördes ett swish samtidigt som ett vitt sken lös upp hela uteserveringen. Smällen var helt gigantisk. Vårt parasoll skakade till ordentligt. Blixthelvetet hade slått ner i stolpen till vårt parasoll. Sjukt jävla otäckt. För nära helt enkelt. Det svåraste var att bestämma sig om man skulle springa därifrån, ut under öppen blixtrande himmel eller sitta kvar under ett parasoll som verkade fungera som en åskledare.

Hade även en granne för längesen. Gamle alkade Rune i rosa villan. Han hade suttit lutad mot ett träd och läst en bok på 70-talet. Blixten hade slagit ner i trädet och klyvt stammen på mitten. Efter det hade Rune aldrig mer läst en bok.

Once I was her!

Johan lyssnar på Middleclass med B.D. Då blir det så här!