Jag vet inte...

Var hemma hos min mamma och käkade biff för en stund sen. Hon pratade om Bert Karlsson och sa att hon trodde att han var en varm människa innerst inne. Hon fick varken medhåll av mig eller min syrra i sin tro.
I övrigt har det inte hänt ett skit. Tänk om det hade hänt något varje dag i ens liv. Tanken är enormt stressande.
Har dock varit med om ett stopp i spårvagnstrafiken idag.
Såg en hund bunden i en stolpe.
Tog en promenad på Linnegatan i eftermiddags.
En tjöck gubbe i rosa keps log klurigt mot mig. Undrade varför...
Våren är här. Och med den en massa överdrivet glada chalmerister i vita overaller. Gröna overaller. Svarta overaller.
Höll på att svimma av trötthet när jag duschade.
Är fortfarande lika trött.
Funderar på att köra en dokumentärfilm kväll. Tom Alandh.

Ber om ursäkt för det här överdrivet engagerande inlägg.
Eller gör jag det?

Jobbhelg och Kevin Pointless.

I samma stund jag klev ut genom dörren från jobbet började det ösregna. Vågrätt. Jag är dåliga nyheter. Har jobbat hela helgen. Jag har även sett filmen Bodyguard för första gången. På jobbet alltså. Hellre aldrig än sent. När den var slut gick jag in på dass och grät högt. Sen kände jag mig alldeles tom. Sänkte genast en halva renat, när den var slut tog jag en runk bara för att fira att jag är av känslig natur. Sen kände jag mig tom igen. Jag avslutade det hela med att lägga en rykande Fidohög på vardagsrumsgolvet... sen var det plötsligt eftermiddag. En helt vanlig dag på jobbet...
Nej, men om jag ska hålla mig till sanningen utan att spåra ur så tycker jag inte Kevin Costner är mycket till skådespelare. Inte alls faktiskt. Han står ju bara där karljäveln. Ibland säger han yes eller no. Tar han någon gång säger han thats right.
Jag hade feber en gång när jag var runt tjugo år. Jag låg i soffan framför TVn och yrade fram sluddriga haranger om arbetsförmedlingen. På TVn visades någon cöwböysarfilm som jag glömt namnet på. Med just Kevin. I feberns djävulsånga gick den i ultrarapid. Jag somnade av. Vaknade. Somnade. Vaknade upp. Slocknade. Det pågick genom hela filmen. Den tog aldrig slut. Det är den längsta film jag upplevt. Varje gång jag vaknade till stod han där. Kevin, the fart utan cöwböysarhatt. Sen i cöwböysarhatt och sa yes och no. Det var hemskt, så att säga.
Såg för övrigt om filmen något år senare. Utan feber. Samma sak, fast då hade han en sheriffstjärna på sig också. Hur som helst var jag tvungen att stänga av.
Förresten, någon som vet vilken film jag menar? Han blir sheriff över någon dammig jävla bonnhåla.
Nåväl, det var några positiva ord om Kev Rumphåla.
Emma påpekade för några dagar sen att jag har en förmåga att uttrycka mig i negativa ordalag ganska ofta. "Jasså", svarade jag. Naturligtvis ställer jag mig helt oförstående till påståendet.
Rent nonsens.

Stenen.

Fotot nedanför är från en familjesemester 1981 i Scottland. Min mormor och morfar bodde där. Anledningen att vi har stannat är troligtvis att jag har blivit åksjuk och sen spytt vid väggrenen. Känns som jag blev åksjuk jämt. På långresor i bilar och på båtar. Alltid farsans blick i backspegeln. Jämnt samma mantra: "Johan, följ med på vägen!!!" Så fort jag tittade ner i broshans eller syrrans serietidning och inte ut genom fönstret var snart kräkkalaset igång.
Pauser var inte önskade i onödan. Schemat blev ruckat. Mamma bolmade loss i bilen. Det gjorde man ju på den tiden.
Den här bilden är lite speciell. Till höger står broshan. Han är 13 år, själv är jag 9år. Snubben i vinröd tröja är jag. Om ni tycker jag ser lite morloken ut, så stämmer det bra. Några minuter innan fotot är taget har jag nämligen plockat upp en lagom stor sten och kastat bakom axeln. Utan att se efter eller tänka efter före. När stenen väl landat hördes ett sinnesvrål, sen ett utdraget "JOOOHAN!!!" Stenen hade landat perfekt i farsans skalle. Efter en avhyvling och en fysikalisk kroppsomskakning går jag sen runt och surar och sparkar i gruset.
Till sist har någon sadistiskt typ förevigat minnet genom att ta bilden. Så här i efterhand känns det helt rätt.

När jag har frågat mamma vem som hade den goda smaken att ta kort efter att farsan fått en sten i huvudet, sa hon att det självklart var min bror. Först för några veckor sen hittade jag kortet hemma hos mamma. Bara ett problem. Broshan är med på kortet. Farsan var nog för arg för att ens komma på tanken att ta kort. Syrran var tre år vid tillfället och ens inte med på resan. Kvar är alltså bara min mamma. Om det nu inte gick förbi en skotte i kilt och hjälpte till att knäppa bilden.

Pizza och skägg.

Käkar en pizzaslice. Igår käkade jag en hel pizza. Blev så mätt så jag inte kunde resa mig. Vaknade fyra i natt fortfarande helt uppsvälld. Sen vaknade jag en gång i timmen fram tills jag gick upp. Trodde jag sov när jag var vaken. Drömde att jag var vaken när jag sov. Drömde att jag var en röd pizzafylld boll som rullade ner för en slänt som ledde rakt ner i ättestupan. Sen studsade jag ut i det eviga intet.

Börjar få gråa hårstrån insprängda i skägget. Det verkar många kvinnor tycka vara attraktivt. Det tyder på manlig mognad sa Emma till mig igår. Jag väljer att tro på det. Undrar om det gäller när hela hakbusken är grå och man bara har en ring av grått fnöske kvar på skallen.

Om man tittar ut är det svårt att avgöra om det är November eller April. Om man råkar se Rickard Sjöberg på TV mår man plötsligt jättedåligt.

I övrigt har jag inget mer att tillägga.

Ord om uppfostran och ett knep.

"Om du sköter dig kanske du kan få en .... som vi pratat om i några veckor nu. I sommar!" hörde jag morsan säga till sin kid som kanske var sex eller sju år. De gick förbi här innan.
Jag ska väl inte säga så mycket om barnuppfostran. Har ju inga kids själv. Är dock mellan varven ett 40 år gammalt barn med ölmage. Just där sköjade jag till det.
Det hela när modern gick förbi lät ändock som en blandning mellan en muta och uppmuntran av belöningssystemet. Att det skapar någon slags prestionsångest och distans mellan barn och föräldern. Det är väl på bron som kärleken (eller hatet) skapas. Fick aldrig några allmosor mina föräldrar. Däremot kunde de dra in det lilla man redan hade. Veckopeng eller månadspeng. Dock har jag aldrig fått utegångsförbud...
Ett tag hade vi den klassiska svordomsburken. Systemet lades ner eftersom det inte fungerade. Antingen hade vi inte några pengar att lägga i burken eller också var veckopengenen en skuldsedel två veckor framöver.

En gång när jag gick i åttan eller nian fick jag ett knep tilldelat av en klasskompis. Han var trött på sina föräldrar som hamnade i gräl med varandra vid matbordet. Knepet handlade om att förflytta fokus från två grälande föräldrar. Förflyttandet hamnar istället på mig. Jag slipper höra dem gräla. De glömmer bort att de har grälat, vad de har grälat om, men kanske viktigast: de slutar gräla med varandra.
"Förbannade jävla knullgaffel vad sne du är. Jag ska fan i helvetet raka till dig din satans sketna horgaffel!!!"
Sen tittade jag på min mor. Sen min far. De satt som förfrusna med öppna gommar fyllda med söndertuggad fredagsbiff. Utskällningen kom. En halvminut senare satt jag på mitt rum. Det skrek hunger från min mage, men nere i köket talades det med alldeles lugna och sävliga röster.
Så som rösterna egentligen skulle låtit en mysig fredagskväll när hela familjen var samlad.

En kaffe ute i verkligheten.

Sitter på Johannebar och dricker en kaffe. I solen. Det sitter ett gäng kvinnor 50-års åldern bredvid.
Dem låter så här: Guuuuud vaaaa treeeevligt vi har! Guuud vaaaa braaa vi har!
En av kvinnorna frågade sina andra kompisar om de trodde hon kunde ta ett glas vin. Hon skulle nämligen köra om en timme. Hon smakade en jätteklunk. Sen konstaterade hon att det kommer gå jättebra för att vinet var så lättdrucket.
Märklig filosofi. Trodde det hela hade att göra med alkoholhalten i glaset huruvida man sätter sig bakom ratten eller ej.
Nej, men vet du vad säger jag: drick två glas och plocka upp några joggare på huven i farten.
Det gåååååår jäääääättebraaaa!!!
Nu har jag även fått lära mig att man ska strunta i alla måsten. Det är jag jättebra på och tror kanske tvärtom, att det kanske är en orsak till att jag mår kass ibland.

Idag ville jag stanna hemma hela dagen, men byggjobbarna borrade och brötade så jag trodde jag skulle kollapsa. Sen slutade dem. Det blev alldeles tyst. Då gick jag ut.

Kan ibland känna att diskbänksrealismen breder ut sig på denna blogg.

Ett förslag.

Fick skattesedeln. Jag har fått tillbaka 394 öl på krogen på skatten. 236 öl av dessa är kronofogdens, för jag har en skuld hos csn som de har vidarebefodrat till kronofogden. Jag är glad för deras skull. Kanske de tack vare mig kan ha en fylleskiva ihop. Bli odrägliga, be sina chefer dra åt helvete, sätta på varandras fruar och slutligen spy i en gigantisk cylinderhatt. Det är lugnt. Jag pröjsar..
Porrklubben får dem dock betala själva.

Godnatt och heja pengatvätt!