Måndagsdikt (kan egentligen fungera på vilken valfri veckodag som helst...)

Inget fungerar här.

Någon har snott alla
mina kalsonger och
strumpor.
Jag sitter fast i
en isvak
klädd i tomteluva och
bermudashorts
med palmer på.

Jag tar en promenad.
Folk knuffas och
buffas
till milda grad.
Tänker med öppen
käft och trycker in
en banan
i hålet...
Vanvettet promenerar
hela tiden
två steg framför
och andas ut sot
som landar i min
knastriga själ.
Jag ser två joggare
krocka i ett gathörn.
De blir liggande.

Jag äter sönderstekt
bacon som
ser ut som svarta
tånaglar.
Sköljer ner festen
med avslagen öl.
Till efterrätt
idislar jag en
bensindoftande,
osynlig
kornformad
hög med kärlek.

Jag skulle kunna
gråta nu
om jag skar lök
eller
om jag slog i tån
i bordsbenet
eller
om jag hällde i mig
en liter rå sprit
till tonerna av
Ingmar Nordströms
Saxparty 3.

Jag går och lägger mig
istället.
Tittar på en dokumentär
om världens
tillstånd.
Världens tillstånd
verkar vara i kasst skick.

Ingenting fungerar där.

Precis
som
här.

Kenneth och Roy.

Efter att handlat ett födelsedagskort till min ena brorsdotter gick jag in på Jameson och tog en bärs. Ett ledigt bord bland alkoliserade gubbar och kärringar. Skönt hann jag tänka. Pang, så satt en senig gubbe i en minimal hästsvans mitt emot mig. Kenneth, sa han att han hette. Kenneth klargjorde för mig vilka krogar som var värda att gå på. Utan att jag hade frågat.
"Du vet det där jävla stället som är tre våningar på den där jävla gatan som lutar. Jävla bra ställe!!!"
" hmmm", svarade jag. (Om din hund skulle försvinna är det viktigt att nämna att den har päls...)
Han berättade om ett annat ställe
"Ett jävla bra ställe i en källare i en backjävel. De har massa jävla bänkar utanför!!"
"Hmmm" svarade jag igen. "Kan nog inte hjälpa dig där"
Sen satt han där tyst. Jag satt där tyst. Kände att jag var tvungen att dra därifrån. Så mycket för den lugna stunden.
Pang! Så slog sig en skelögd gobbe i 60-årsåldern ner. Med megatjocka glasögon. Han presenterade sig som Roy. Kenneth attackerade Roy direkt med sina favoritkrogar och hopplösa vägbeskrivningar.
"Där har jag nog aldrig varit" svarade Roy.
Sen satt de där tysta och småtittade på varandra. Från ingenting och ingenstans frågar Roy helt plötsligt:
Är Chuck Berry död?
Just här någonstans är min öl slut. Just här någonstans tar jag på mig jackan och går ut.
Man skulle kunna klaga på vädret där ute. Det regnar och vinden dryper. Men det är skönt. Jag struntar till och med i att knäppa jackan. Jag promenerar mot spårvagnen och tänker: Kenneth och Roy. Låter som ett lite blekare Simon & Garfunkel.

Gamla dikter.

Brukade ju skriva dikter förr. Under otroligt stram arbetsrutin. Dagligen. Oftast mellan kl 15.00-18.00. I nästan femton års tid. Har nu börjat läsa igenom en liten del av alla 72 miljarder nedskrivna ord. Många gånger är det hellre än bra. Ibland glimmar det till. Ibland blir jag väldigt slagen av vilken motsträvig existens man har skapat för sig själv. Och i vissa fall för sin närmsta omgivning också.
Kan ha börjat läsa igenom allt det här för att jag saknar att skriva och kanske till och med för att jag ska plocka upp pennan igen.

Tre korta.

Träffade en donna i helgen. En tjusig sådan med tveklöst vackraste namnet på denna sidan älven. Öl, krog, sexpack, taxi, prata, prata ännu mer, sova sked i hennes säng, vakna, huvudvärk, bota huvudvärk, röka under fläkt, prata, prata ännu mer, bli glad, känna något, känna något, känna något...

I övrigt känner jag mig i ganska trassligt skick. Kass mage, kass sömn. Känns som jag blev 55-60 år på en vecka. Fysiskt alltså. Hur nu det känns? Några extra öl för mycket och lite för mycket skräpmat. Ska nog köpa en morot ikväll och festa till det med en frukt efteråt.

Min brukare har haft väldigt mycket gutturala läten sista tiden. Låter som taket ska lyfta när han laddar för att hosta. Ibland så kan han sitta och "andasharkla" sig i en timme i sträck. Det låter som han ska dö. Ibland skär det i hela mitt huvud och kropp. Med riktigt rostiga, slöa knivar. Då smiter jag ut på balkongen för att rensa skallen.

Att bruka eller missbruka röstmemon i Iphönen.

Tycker att röstmemon i Iphönen är en ganska bra grunka. Jag brukar spela in i replokalen med den ibland. Har även en ganska mestadels idiotvana att spela in taxiresor från krogen i fylletillstånd. I smyg. Utan taxichaufförens vetskap. Åkte en resa hem med en ganska neurotisk chaufför som pratade om att vi människor var avlyssnade överallt av agenter och högre makter. Han pratade snabbt och oavbrutet hela tiden och skrämde faktiskt skiten ur mig. Just han kom på mig när jag spelade in honom. Ni kan ju själva förstå hans reaktion. På ironi låter han mig veta hur trevligt han tycker det är att jag spelar in. Om och om igen säger han det. Tillslut säger den fulle Johan: "Det gör du ju inte! Du tycker inte det är trevligt. Du sitter ju bara där och ljuger." Han får järn på elden, och blir ännu mer neurotisk. Jag lugnar honom och säger att jag ska radera skiten. "Titta nu raderar jag skiten." slutar inspelningen med. Naturligtvis raderade jag en annan inspelning.
När jag sen var hemma ringde jag upp taxibolaget och sa till dem att de skulle kicka den neurotiska taxichauffören.
Telefonisten flabbade bara åt mig.

Textvånda.

Skriver text till en ny låt med bandet. Våndas mest och glor på ett ganska tomt papper. Småpanik.
Bandet heter inte Johnny Heart & The Dilly Boys. Alla utom en i bandet tyckte om namnet. Bandet heter ingenting längre. Men vi finns. Jag är väl inte Johnny Heart längre och snubbarna i bandet har slutat kladda med maten.
Tycker vi ska heta Goatsnopps from hell.
Lyssnar mycket på Johnossi nu. De vet hur man skriver texter.

October och för mycket jobb och för lite sömn och en räkktrålare som gick på grund. Hellöööööö skunert!!!

Kan vara den längsta oktober jag upplevt på länge. Ingen direkt anledning. Det bara känns så. Det var två veckor sen morsan flyttade till götet. Det känns som tre månader sen. Jag bytte kalsipper ( varför i helvete använder ingen detta förtjusande ord längre) igår. Känns som det var två veckor sen. Beställde en öl nyss. Känns som det var en vecka sen. Tittade ut genom fönstret nyss. Känns som det var... Alldeles nyss.
Ha ha tjoho mongolöjd!
Skölka inte från din träslöjd!
Jo, jo sköja vidare...

Man blir lite knäpp av att jobba helg. Inte så lite kanske, men lite mycket.
Om du addar nio timmar sömn och trettio timmar kneg till denna soppa så blir man rent lite dum i hela jävla huvet! Sömnlöshet är som en gaffel i rumpen, och det finns inget du kan göra åt det kompis.
Eij, va fan du e inte min kompis! Skit på dig korsledes och tvärsledes din halloweenfirande låtsasgobbe.

Bara trött. Tänkte berätta nåt roulit egentligen, men jag orkar inte. Längtar efter att sova på en äng eller säng fullproppad med damer eller inga alls. Orkar ens inte läsa igenom inlägget innan jag publicerar skiten.

Here we go. Hö, hö, hö, hö!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!