Men, jag förväntar mig ingenting.

För när man är trött
så kan det verkligen kommma.
När bröstet känns lugnt
så kan det växa en blommma.

En halvledsen mage och flaxande tankar.

Börjar misstänka begynnelse till magsår. Har svidit i magen sen förra veckan. Jag har dragit ner på ljust bröd och gått över till knäcke. Magen har sjunkit in en bit. Dragit ner på pizzor och flottiga luncher. Sömnen har jag också dragit ner på tyvärr, (här somnas inte på beställning, fattar inte hur de människorna gör som bara lägger huvudet på kudden och somnar två sekunder senare.) och det påverkar ju också magen. Va, fan jag är väl ingen doktor, men får väl gå till en om det inte går över.

Repade i helgen. Samma totalt underbara mentala resa som vanligt. Förutom vid ett tillfälle då mina tankar råkade vandra iväg på annan resa och jag såg en bild av en kvinnohäck framför mig. Förvisso trevligt, men jag glömde av att börja sjunga. Jag bad om ursäkt till de andra och sa vad det berodde på att jag inte började sjunga... blev ursäktad under diverse skrattsalvor. Så kan det gå.... Hoppas det inte händer om vi spelar live nån gång.

Annars har det blivit mycket dokumentärer i det sista. Om Azerbaijan, Rumänien, Nordstan och Bob hund.

World Coming Down

She thinks I'm iron man that I don't feel pain
I don't understand why joy must be feigned
I'm so fortunate yet filled with self hate
That the mirror shows me an ingrate

I could easily start pointing fingers
Since the blame is mine it always lingers
That the truth it lies in my reflection
Though this can't go on there's no question

Yeah I know
That my world is coming down
Yeah I know
I know
I'm the one who brought it down
Brought it down
Bring it on down

How quickly pass the days long is the night
Lying in bed awake bathed in starlight
Better to live as king of beasts
Than as a lamb scared and weak

I will deny my role as a human
Holding myself hostage with no demands
It's better to burn quickly and bright
Than slowly and dull without a fight

Well I know
That my world is coming down
Now I know
I know
I'm the one that brought it down
Brought it down
Yeah, Bring it on down

Type o negative - World coming down

Ännu en dag att dra ifrån.

Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen... Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.

Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar... och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva... och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift...

Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.

Att bli mörkrädd. På riktigt.

Har precis stått i brunnsparken och väntat på min vagn. Utanför Mc Donalds. Mycket småkids hänger där och det är väl inget nytt... Det går förbi två män. De tittar in genom fönstret där två småtjejer sitter.
"Vad fan" säger den ena mannen till den andra
"Ska vi inte gå in och slå ner dom där två 16-åriga fittorna som sitter därinne?"
"Nej skit i dom" säger hans polare. "Vi går upp till rockbaren och slåss istället."
"Är det bra att slåss där då? Du vet att jag måste slå ner nån jävel! Jag har såna behov av det ikväll!"
"Det är skitbra och slåss där, jag lovar. Jag har gjort det förr. Kom nu", säger hans polare och dunkar honom i ryggen.
Jag tittar på dem. De är lätt över 45 år. Och måste väl ändå gå under kategorin vuxna människor...

Vilka jävla vidriga människor. Det började koka i mig direkt. Jag blir nästan aldrig arg längre, men åldersmässigt skulle det kunna vara min dotter som sitter där inne. Det är väl just sånt här man är rädd för att ens dotter (eller son) ska stöta på. Såna svin. Och om det hade hänt. Jag hade gått bergsärkargång.

Samtidigt blir jag så jävla ledsen. Vad är det för fel på människor.. Om jag hade haft egna kids känner jag direkt: vad är det för jävla värld omringad med idioter som de ska växa upp i? De där typerna existerar i verkligheten, inte bara i tv-serier eller på en löpsedel du går förbi. Mörkrädd blir man. Vuxna människor som egentligen borde vara förebilder...

Nåväl, allt det där vet jag redan. Gör inte alla det? MEN att höra det med egna öron från en halvfet typ i bandana och en polare i för stora skor (typ), då blir man ledsen... Kan fan inte människor koncentrera sig på att kramas och knulla och var hyfsat hyggliga och kärleksfulla mot varann.

När de två neandertalarsvinen gick vidare passerade de en vuxen kvinna. Samma snubbe som uttalat de tidigare vidrigheterna skrek nu till kvinnan: " Din jävla fitta!" Nu började jag instinktivt gå efter. Kvinnan får sinnesspel, tvärstannar, vänder sig om och skriker tillbaka "vad fan sa du ditt jävla svin?" Varpå den jäveln svarar med klen och osäker röst "Nej jag bara sa att det är så svårt att hitta... i den här stan..."

De flinade och promenerade vidare upp mot, antar jag, rockbaren. Hoppas de kom in och åkte på ordentligt med stryk...
I övrigt har de varit småvidrigt på stan. Åkte hem just därför. Massa julbordsätande gratisspritdrickande dårar. Var på mördaren. Även där dök det upp massa otäcka och faktiskt otrevliga människor...
Skall väl avsluta med att säga att det här inlägget inte är skrivet under nyktra former. Inte under jätteonyktra former heller. Det är mer skrivet i och drivet av ilska, frustration och oförstånd inför den otäcka omänsklighet som finns överallt, runt varje hörn.

No more...

Sleepless in Torpa.

Kan inte somna...
Tända lampan.
Släcka lampan.
Tända lampan.
Ta en cigg i köket.
Gå på dass.
Släcka lampan.
Räkna höns, katter, getter, elefanter, hundar.
Räkna till 7198.
Trumma lite.
Klia på ryggen lite.
Tända lampan.
Gå upp och äta en kaviarmacka.
Släcka lampan.
Krama om ensamheten
till döds.
Sen, ännu ett försök att somna.

Gå upp om fyra timmar.

Jag kan vara
snubben som John Blund glömde.

Ett anteckningsblock.

Skulle gått upp och skrivit en sång
men jag somnade om...



Tiden flyr, men rör sig ändå så jävla sakta. Det regnar och regnar och blåser och blåser. Jag har fått i uppgift att skriva en text till en av våra låtar i bandet, men jag får inte ur mig ett ord.Jag bläddrar i ett anteckningsblock från förra året. Tänkte att jag kanske hittar några schyssta textfraser. Istället märkte jag att jag hade skrivit ner alla mina dagliga utgifter under ett halvårs tid. Duktigt av mig. På gränsen till präktigt... så den 15:e december förra året köpte jag: Tobak 75:-, Kanelbulle 16:-, Keso+nudlar 28:-, Strumpor 25:-, tomtar(?)20:-, Öl på Gyllene prag 240:- (där nånstans i och med bärsen sprack den dagens budget...) Jag bläddrar vidare och hittar en dikt. En väldigt oglad sådan som handlar om gräl mellan man och kvinna, Ett recept på morsans, som det står, svingoda fisksufflé. Ackorden till Cornelis-låten Esmeralda (Gustavsson) dyker upp och en ruffig teckning på ett kvinnligt könsorgan. Till sist hittar jag vad som kan vara en halvfärdig sångtext. Några av fraserna är följande:

You better kill your darlings
before I fuck them all...

Att skriva dikter, noveller, betraktelser ossovidare har aldrig varit ett problem för mig. Att skriva sångtexter är lite av matematik och jag har aldrig varit en hejare på matematik. Dock är min vördnad för de som kan skriva sångtexter som knockar en ur stolen enorm. Jämför mig såklart med mästarna. Det underlättar ju inte precis.

Kanske ska åka till myrorna och handla en bok istället...