My home is where my heart is...

...and my heart is not at home.

Trainstationlove

I’ve got a flask inside my pocket
we can share it on the train.
If you promise to stay conscious
I will try and do the same.

forever and ever

This can not be the endeavour of a broken heart
Miss you forever and ever if you should fall apart

Now all seem to be gone
All things that you rely on

I'd miss you forever and ever if you should fall apart
Can't stay forever together in obstructive lie

Now all seem to be gone
All things that you rely on
You can ever undo
Because you felt you "had to"

"forever and ever" - Mew

En rapport om ett allmänt tillstånd på Helleforsgatan 5C

Det såg ut som inbördeskrig här innan. Ifyllnad av mitt allmäna tillstånd. Disk, strumpor på golvet, ölburkar på diskbänken, tobak på golvet... Nu är allt skinande blankt. Om man tittar sig omkring ser det ut som jag mår bra igen. Saker är inte alltid vad det ser ut att vara.
Krogrunda på den långa gatan igår. På nian återfanns ett gubbgäng som diskuterade huruvida Arsenal fotbollslag bestod av bögar eller ej. Kände hur blodet började rinna uut genom mina öron. På sejdeln var vädret lite bättre. På Lönnmördaren var det burleskshow. Cylinderhattar, 30 lager smink, frackar, Alabama song och falsksång. Draperier längs alla fönster och en knackning på dörren för att vakten skulle öppna. 150 bagis för att få komma in på ett ställe där man har slösat bort en årslön. Jag och Em fick komma in gratis. Tjosan, ölen förrädiskt god, bara glada miner. En homosexeuell spårvagnschafför bjöd upp mig att dansa. Jag nöjde mig dock att vicka lite på höfterna. Jag blev kysst. En blöt på handen. En blötare i nacken. Synd att man inte är bög tänkte jag, men kanske kan bli? Em trodde att han tyckte jag var sexig på grund av min enorma manlighet. Jasså? Jasså? tror du det?

Nu... Minnerna finns. Finns inte ett litet skrymsle i denna stad där man inte hållit hand, skrattat, pratat, kramats, hånglat... eller grälat. Minnerna finns. Dom är många. Dom gör ont.Vissa värmer. Vissa smakar arsenik. Hade gärna varit en eremit om det inte vore för den där ensamheten som våldtar mig. Den kan utan förvarning komma över mig när jag diskar eller vänder på mig i sängen.

Är det? Är det? Är det? Ja men jag vet inte!

Jag vet inte... Jag tycker det kliar på hela kroppen. Och sticker i hela kroppen. Det kittlar i organen och sprattlar i benen...

Vad är det frågan om?
Vafalls?!?!?

Har jag ätit för mycket kött? Har jag druckit för lite rött?
Är det längtan efter löve i min kropp? Är det saknad av blod som rusar till min snopp?
Är det för varmt väder för så här mycket kläder?
Är det hon som kuckelikurar i mitt blod? Är det min lek med tanken att dränka sig i närmsta flod?
Är mitt hår för tunt? Eller mitt huvud för runt?
Är det för att radion alltid spelar den där bedrövliga låten?
Eller för att jag, efter 39 år fortfarande inte funnit gråten?
Är det för att kärleken kommer och går. Först med öppen famn och sen i slutet med stängda lår?
Är det för att kärleken kom och gick?
Inget kvar, och det här är allt man fick?
Är det? Är det? Är det?
Ja... jag vet inte.

Ställ mig på ett berg.
Så jag får skrika mina lungor rena.

I could have walked a thousand miles just for one of your smiles.

Johan, kärlekskrank på morgonkvisten.

Robert Smith sa i en intervju när han just hade fyllt fyrtio, att han var lycklig för första gången i sitt liv. Han hade träffat den stora kärleken.

Girlie, woman, löve, honeybunny, baby, just bring me some love.

In her heart where the sadness grows

I'd operate with this knife.
And cut a big fat giant hole
to fill with gold and light.