Det har regnat sen vi kom till warszawa. I tre dagar. Juli är regnperioden såg jag i resehandboken. Det kanske man skulle tagit på allvar.
Annars har vi haft det fint, jag och min donna. Förutom igår. Då började vi gräla. Det har suttit i idag. Hon är inte lätt. Jag kanske är svårare. Vad har vi bråkat om? Jaaa... huruvida det är okej om man behöver vara själv eller ifrån varandra en stund och om det i så fall är okej att säga det till varann... har vi kommit fram till något? Njaee... Nu har vi iallafall skilts åt för en stund.
Det var så här: I förrigår var vi och fikade. Vi satt under markiser. Regnet flödade. Från en vidöppen fitta som kan kallas en polsk himmel. Innan vi skulle gå gick min tjej på dass. Ja, ni har gissat rätt. Hon var kissenödig. Jag går in i ölstugan och väntar. Vad som möter mig är bolmarens himmelrike. På varje bord står askfat. Vid varje bord sitter en bolmande ensam trött man eller kvinna. Eller snarare den blicken, den drömmande blick som en rökare har när lugnet infinner sig. Min tjej är klar på wc-rian. Vi går därifrån.
Dagen efter. Det vill säga igår kom det upp. Jag ville gå dit själv. Varför? Jaaa... för det första är min tjej inte rökare. Om jag ska kliva in genom bolmarens sankte-pär dörrar vill jag åt njutningen till max, inte behöva visa hänsyn till att det kanske blir svårt att andas för min tjej, att hon blir röd som en grillad tomat i ögonen. Den andra biten är njutningen. Att sitta ensam. Glo ut i intet med blicken som enbart den passionerade bolmaren får. Lugnet... Det var det lugnet som försvann för OSS bolmare nyårsafton 2004 i vårt kära missfosterland Sverige "svedala" Svensksson (Det ska tilläggas här någonstans att Polen numera har blivit helt rökfritt. De har dock en undantagsregel. Om stället är mindre än ett visst antal kvadratmeter är rökning tillåten. Det är upp till ägaren att bestämma. Konsigt nog har de flesta verkat välja att införa rökförbud. Har bara sett detta och ett annat ställe där man får röka. Tillägg nummer två är att det egentligen känns otänkbart att polen skulle bli rökfritt. Den näst mest rökande nationen i hela i europa. Jag var dessutom i polen enormt mycket på nittiotalet så jag vet vad jag schnäckar om. Lösningen är dock superb. Några få ställen som kan räknas på handen där du kan röka, resten är rökfritt. Jag tror på tanken i nation där alla blir så nöjda som möjligt.)
Just nu. Exakt nu. Inte i något annat jävla nu sitter jag här. På de bolmandes paradiso. Jag tittar ut över lokalen. Nästan uteslutande en snubbe eller snubba vid varje bord. Väggarna mintgröna. Taket inrökt, aprikosfärgat. En väldigt gammel tant i kassan med enormt pipig röst. Tanten är kanske åttio, liten, kutryggig och släpar tomma och fulla ölfat längs golven. Mörka träbänkar med mörka träbord. Vita fusksidendukar med bruna och guldfärgade blommor. Stora mörkgröna växter i fönstren. Helt opassande och i ren självklarhet är tvn på bakom min rygg. MTV och hopplösa hitlåtar med nakna brudar som egentligen fryser och biffiga killar i solglasögon och för stora kläder. Som egentligen tycker om en att höra en saga när de dricker jordgubbssaft. Heja väst. Plocka mer skitgrunkor från vår uttorkande kultur. Stället heter parana. Det inre rummet heter johnnys place. Det ligger på samma gata där HM, vero moda och Mark & spencer ligger. Det är just på det stället jag sitter med den där drömmande blicken som bara en .... kan få.
fredag 8 juli 2011
söndag 3 juli 2011
Warszawa - Skjut alla turister eller brygg din egen jävla kaffe.
Jag och tjejen har anlänt i Warszawa efter en mentalt halvsvettig flygresa för Johan. 11 grader och regn lät flygkapten meddela. Det stämde ganska bra. Vi promenerade runt i warszawa stadsdel "gamla stan". Vackert men sjukt turistigt. Vi skulle äta vår första middag tillsammans. Vi hittade ett trevligt place beställde in maten och väntade i en halvtimme. När maten kom in fick min tjej fel maträtt. En stor potatispizza med ett lager av gulashköttgryta uthällt ovanpå. Hon är vegitarian. Så jag fick äta själv. Helt supernajs! I övrigt var människor sjukt otrevliga på cafè och resturanger så fort man skulle beställa nåt i denna stadsdel. Skjut alla turister stod det i deras pannor. Varför inte säger jag...
Sen gick vi i in en kyrka och såg en katolsk mässa. Körsången var helt fantastiskt vacker. Folk gick ner på knä. Stoppade fingrarna i vigvatten. Kön ringlade sig lång till biktbåset.
På hemvägen gick vi åt fel håll vilket resulterade i att vi fick oss en låååång och trevlig promenad på halsen. Jag köpte en tändare i en dygnet runt öppen spritbutik där alkisarna hängde i klasar. Jag sträcker nu ut benen på hotellrummet. De värker...
Imorn blir det fete-frukostbuffé och sen ett jädrans promenerande. Underbart.
Jag återkommer med fler dumheter.
torsdag 30 juni 2011
10 000 meters rännskitarklubben
Nu har jag ränneskita
över att få ränneskita
mellan två vingar
i en kropp
10 000 meter över
östersjön.
över att få ränneskita
mellan två vingar
i en kropp
10 000 meter över
östersjön.
Published with Blogger-droid v1.7.2
onsdag 29 juni 2011
Words about gulash, festival, warsza.
Har precis käkat en ungersk gulashgryta på Golden lee som ligger vid Chapmans torg. Kanske inte ser ut att vara så mycket för ögats fröjd, men kryddningen samlade sig i gommen och själen på det mest fantastiska vis. Detta kan vara min nya lunchresturang.
Var på where the action is igår. En hälsning går ut till alla prettofjantar som har bestämt sig för att coldplay är ett trist band eller för att det inte är coolt nog att gilla ett stort arenarockband eller för att det bara är rätt att säga så(bla med GP:s musikresensenter i åtanke). De var helt grymma och levererade precis den känslan som man hade hoppats på att känna. Värre var det med glasvegas (som för övrigt fick höga poäng i GP). Värre sömnpiller får man fan leta efter. Det verkar samtidigt inte handla om just den här spelningen då jag såg dem på way out west. Då var det exakt samma visa. Bright eyes var bra, men deras spelning på trädgårn för ett antal år sen slog allt. De övriga banden hade bedrövligt sound. Har nog aldrig varit på en festival med så mycket dåligt ljud.
På söndag åker jag och tjejen till warszawa. Ska bli helt oslagbart att lämna den här stan för att promenera andra gator och suga i sig miserabel östhistoria.
Jag har redan ränneskita gällande flygturen. Får bli två bärs, en whiskey och en dosa snus medan man blickar ut över himlens molntussar.
Var på where the action is igår. En hälsning går ut till alla prettofjantar som har bestämt sig för att coldplay är ett trist band eller för att det inte är coolt nog att gilla ett stort arenarockband eller för att det bara är rätt att säga så(bla med GP:s musikresensenter i åtanke). De var helt grymma och levererade precis den känslan som man hade hoppats på att känna. Värre var det med glasvegas (som för övrigt fick höga poäng i GP). Värre sömnpiller får man fan leta efter. Det verkar samtidigt inte handla om just den här spelningen då jag såg dem på way out west. Då var det exakt samma visa. Bright eyes var bra, men deras spelning på trädgårn för ett antal år sen slog allt. De övriga banden hade bedrövligt sound. Har nog aldrig varit på en festival med så mycket dåligt ljud.
På söndag åker jag och tjejen till warszawa. Ska bli helt oslagbart att lämna den här stan för att promenera andra gator och suga i sig miserabel östhistoria.
Jag har redan ränneskita gällande flygturen. Får bli två bärs, en whiskey och en dosa snus medan man blickar ut över himlens molntussar.
Published with Blogger-droid v1.7.2
lördag 25 juni 2011
torsdag 23 juni 2011
Fylleslag och en stalkerkatt.
Bakfull idag. Huvudet spränger som en byggarbetsplats. Jag ser demoner pissa på rosorna. Jag ser mig själv upphängd på en galge i garderoben.
Men... se roligt det var det. Blev bjuden på finöl av min bandpolare. Det blev väl en hel del vanlig sosseöl också. Först på tullen, sen på finkrogen stars n bars. Min tjej kom cyklande längs andra lång där vi satt och brutaliserade i oss våra bärs. Hon ställde sin rossmyckade cykel tvärs över trottoaren som en anarkist och gick in och köpte ett glas vin.
Vi försökte gå in en sväng på pustervik också. Det stod en snubbe på trappen, mittemot vakten som tog tag i oss och formligen kastade in oss. Han tyckte det hela var mycket skojigt. Vilken röra. Vilken grisfest det var där inne. Det var så smockat så man avled. Vi gav upp och skulle gå ut. Där stod den skojiga jäveln igen och kastade in oss. Inte en gång utan två gånger. Till slut stod vi på gatan.
På hemvägen blev jag och tjejen förföljda av en katt. En söt, liten utmärglad sak. Utmärglad på kärlek. Vi började springa. Då sprang den efter oss med ett skrikgråtande läte. Jag blev klen i mitt blödande, kattälskande hjärta och tyckte att vi skulle ta hem det sorgliga skrället. Det tyckte inte min tjej. Jag lyckades till slut lura bort katten på en kyrkogård.
Dags att ta två huvudvärkstabletter, svida om och springa vättern runt.
Men... se roligt det var det. Blev bjuden på finöl av min bandpolare. Det blev väl en hel del vanlig sosseöl också. Först på tullen, sen på finkrogen stars n bars. Min tjej kom cyklande längs andra lång där vi satt och brutaliserade i oss våra bärs. Hon ställde sin rossmyckade cykel tvärs över trottoaren som en anarkist och gick in och köpte ett glas vin.
Vi försökte gå in en sväng på pustervik också. Det stod en snubbe på trappen, mittemot vakten som tog tag i oss och formligen kastade in oss. Han tyckte det hela var mycket skojigt. Vilken röra. Vilken grisfest det var där inne. Det var så smockat så man avled. Vi gav upp och skulle gå ut. Där stod den skojiga jäveln igen och kastade in oss. Inte en gång utan två gånger. Till slut stod vi på gatan.
På hemvägen blev jag och tjejen förföljda av en katt. En söt, liten utmärglad sak. Utmärglad på kärlek. Vi började springa. Då sprang den efter oss med ett skrikgråtande läte. Jag blev klen i mitt blödande, kattälskande hjärta och tyckte att vi skulle ta hem det sorgliga skrället. Det tyckte inte min tjej. Jag lyckades till slut lura bort katten på en kyrkogård.
Dags att ta två huvudvärkstabletter, svida om och springa vättern runt.
Published with Blogger-droid v1.7.2
Etiketter:
finöl,
pustervik,
stalker,
stars n bars,
tullen
onsdag 22 juni 2011
Bulldeg i timglaset och några ord om Pluras bok.
Klockan är 16.20. Jag har precis tagit en cigg vid balkongdörren. Jag jobbar mitt näst sista pass innan semestern. Det finns inga gränser för hur långsamt tiden kan gå. Som väntan dagen innan julafton när man var sex år. Fast bara väntan i sig. Ingen förväntan. Det är bulldeg i timglaset.
Min brukare har idag tittat uteslutande på filmer jag sett 10 eller 20 eller 30 gånger innan. Beck och Beck och flickan som lekte elden. Jag frågade honom en gång hur han orkar se om samma filmer så ofta. Han blev lite sne och svarade med upprörd röst att han tycker om att se om filmer. I hans rökpauser har vi lyssnat på en bland-cd innehållande en bedrövlig cover på The Hooters "Johnny B" i någon slags raptappning. Kiss, Cher (jag berättade för honom att hon är plattbröstad), Nordman (that sucker!) och Uriah Heep. Hittills har denna arbetsdag skilt sig oerhört lite från arbetsdagar som inte skiljer sig alls från andra arbetsdagar. Det kanske finns någon tjusning i det som jag ej ännu upptäckt.
Tömma pisspåse, rätta till hans ben, sätta hans vänstra hand på soffans armstöd. Sen tömma min egen blåsa och till sist en kaffe och cigg vid balkongdörren till ljudet av Göta Kanal.
-------------------------------------------------
Det har nu gått två timmar. Det är två timmar tills det att jag är en fri man. Det är dags för Eldorados pytt i panna snart.
Läser Pluras "Resa genom ensamheten/svart blogg och det ljuva livet". Han känns som en sann punkare rakt genom hela själen. I den mening att han verkar göra/ha gjort som han vill utan att bry sig vad andra tycker. Känns samtidigt som det verkar vara där en del av hans ångest ligger. Boken är hur som helst grymt intressant och roligt skriven.
Fick den av min nära polare och vapendragare Erik när jag fyllde år. Det fina i det var att han gav bort exemplaret som han själv höll på att läsa. Han tyckte jag skulle läsa den då han fann att den påminde om mitt sätt att skriva här på bloggen (En del av boken är från Pluras blogg). Ett ganska bra betyg. Dagen efter hade min vän Erik gått och köpt ett nytt ex av boken. Till sig själv.
Hoppas nu inte min blogg påverkas rent Plurianiskt.
Däremot är jag inget direkt fan av Eldkvarn. Har alltid funnit dem ganska trista. Lite i facket av Sveriges tråkelit bestående av Mauro Scocco, Peter Lemarc och Tityo, fast med lite mer pondus och äkthet. Ska väl ge dem en chans till när jag har läst ut boken.
Eller som plura själv hade sagt:
"Men det är en helt annan historia."
Min brukare har idag tittat uteslutande på filmer jag sett 10 eller 20 eller 30 gånger innan. Beck och Beck och flickan som lekte elden. Jag frågade honom en gång hur han orkar se om samma filmer så ofta. Han blev lite sne och svarade med upprörd röst att han tycker om att se om filmer. I hans rökpauser har vi lyssnat på en bland-cd innehållande en bedrövlig cover på The Hooters "Johnny B" i någon slags raptappning. Kiss, Cher (jag berättade för honom att hon är plattbröstad), Nordman (that sucker!) och Uriah Heep. Hittills har denna arbetsdag skilt sig oerhört lite från arbetsdagar som inte skiljer sig alls från andra arbetsdagar. Det kanske finns någon tjusning i det som jag ej ännu upptäckt.
Tömma pisspåse, rätta till hans ben, sätta hans vänstra hand på soffans armstöd. Sen tömma min egen blåsa och till sist en kaffe och cigg vid balkongdörren till ljudet av Göta Kanal.
-------------------------------------------------
Det har nu gått två timmar. Det är två timmar tills det att jag är en fri man. Det är dags för Eldorados pytt i panna snart.
Läser Pluras "Resa genom ensamheten/svart blogg och det ljuva livet". Han känns som en sann punkare rakt genom hela själen. I den mening att han verkar göra/ha gjort som han vill utan att bry sig vad andra tycker. Känns samtidigt som det verkar vara där en del av hans ångest ligger. Boken är hur som helst grymt intressant och roligt skriven.
Fick den av min nära polare och vapendragare Erik när jag fyllde år. Det fina i det var att han gav bort exemplaret som han själv höll på att läsa. Han tyckte jag skulle läsa den då han fann att den påminde om mitt sätt att skriva här på bloggen (En del av boken är från Pluras blogg). Ett ganska bra betyg. Dagen efter hade min vän Erik gått och köpt ett nytt ex av boken. Till sig själv.
Hoppas nu inte min blogg påverkas rent Plurianiskt.
Däremot är jag inget direkt fan av Eldkvarn. Har alltid funnit dem ganska trista. Lite i facket av Sveriges tråkelit bestående av Mauro Scocco, Peter Lemarc och Tityo, fast med lite mer pondus och äkthet. Ska väl ge dem en chans till när jag har läst ut boken.
Eller som plura själv hade sagt:
"Men det är en helt annan historia."
Published with Blogger-droid v1.7.2
Etiketter:
Beck,
Eldkvarn,
flickan som lekte med elden,
Göta kanal,
Mauro Scocco,
Peter Lemarc,
Plura,
Tityo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


