tjoho det var...

...ju dumt. Nu beställde jag en öl till. Jag är ju redan ganska full och hade tänkt att gå hem. Kanske stanna där och som jag sa till min kompis äta gräddbollar. Men det har jag ju gjort till maxgräns. Och hur roligt kan det vara i längden. Nu ska jag gå hem strax. Sista gången jag bokstavligen gick hem kräktes jag i en buske. Det ska jag inte göra ikväll... Min tjej tycker det är roligt. Vilken buske spydde du i johan? Eftersom jag inte vet, brukar jag alltid svara den vänstra.

Tjoho föck off.

Sådant jävlans prat.

Alldeles nyss när jag skulle ta en klunk öl kom en tårtbit av capriciosan upp som jag åt innan. Sådant händer i göteborg ibland. Mina svarta skor är gråa av damm. Hennest-shirt är gulfärgad av svett. Idag såg jag en blå tuppkam. Och en grön tupp. Själv kammar jag mig aldrig. Går fortfarand tuppen upp och galer klockan sju? Läste för ett tag sen i metro att luften inomhus är farligare än den utomhus. därefter gick jag genast ut och lade mig på gatan och sög i mig gifterna direkt från ett avgasrör. Mådde genast som en prins... av misär.
Ska repa om en stund. Sjunga som Jussi, vråla som charles manson och spy ut hjärtat i bastrumman. Idag ger jag fullständigt fan i om du är moderat eller socialist. Bara du skriker i vånda eller vällust när jag sticker dolken i ditt öga och vrider om.

En tråkmåns bland alla andra tråkmånsar.

Sitter på relativt nyöppnade Tullen och tar en bärs efter att ha grisat i mig en tallrik med friterade räkor. Det är mycket kinamat nu tycker jag. Det är gott. En klassiker. Folk tycker jag är tråkig när det gäller mat. Det kanske är sant. Om jag tänker efter har jag aldrig varit särskilt nyfiken att prova ny mat. Jag kör på säkra kort och njuter om och om igen. Det är samma med öl. Är aldrig speciellt road att prova massa ölsorter. Jag dricker mina stora stark och jag tycker det är lika gott varje gång. Njuter om och om igen.
Det sitter två människor bredvid här. De pratar om datorer på professionell nivå. Mycket begrepp inom sevrar, routers och fan och hans jävla rövmoster. De verkar jobba med det. De verkar också möta människor som inte kan lika mycket om datorer som dem. De berättar om dessa människor för varann. Roade över att dessa människor inte kan lika mycket som dem själva. Självklart utan att ha förstått att dem själva är datanördarna och deras kunder troligtvis är vanliga människor. Kan nästan inte komma på något tråkigare ämne att prata om under en hel ölkväll. Tror hellre jag skulle hoppa i älven eller skära av mig höger stortå än att sitta vid deras bord.

Omen och äkta itajiensk pizza.

Det är sista vinterdagen på sista vintermånaden. Åtmindstonde om man ska följa kalendermånaderna. Känns som den längsta vinter jag upplevt. Brukar skriva om den, vintern och kylan, när jag inte har något annat att berätta. Känns tryggt.

Sett på OmenII på jobbet idag. Filmmusiken är smått fantastisk.

Har en fryst pizza i ugnen. Italian style står det på förpackningen. En capriciosa, fast den här har även broccoli, paprika och lök på. Jag köpte den i vår livsmedelsaffär som heter Baloo livs. Pizzan kostade 10:- och är tillverkad i Tallin, Estland.
När osten har smällt är den klar. Nu har osten smällt.
Den smakar smått fantastiskt.

Bland supertorskar och taskspelare

Min farsa har alltid myntat vissa uttryck och talessätt. De har alltid återkommit under hela min uppväxt. Här är några av dem.

- Skit in, skit ut.
- Det är en sak att vara rolig, det är en annan sak att vara plump. (min egna favorit)
- Om man pekar på nån, har man ett finger mot den andra och tre mot dig själv
- Skit ska skit ha.
- Har du inget bra att säga kan du lika gärna va tyst.

Sen finns det en del annat också. Om farsan ogillade någon ordentligt kom ofta uttrycket: Han är en riktig jävla supertorsk! Eller så var en rejäl taskspelare. En chef han hade på en arbetsplats som hette davidsson i efternamn och som farsan ogillade mycket döpte han om till Hitler Davidsson.

Kan faktiskt inte påstå att jag direkt fört uttrycken vidare. Har ju mina egna.
Kan verka som min farsa är död eftersom jag pratar i imperfekt. Det är han inte. Bara väldigt förändrad. På grund av hans sjukdomstillstånd. Sorgligt nog till det sämre.

Skräpblaskor och en dammig kineseria

Ibland när jag jobbar brukar jag köpa GT eller Expressen. Förstår egentligen inte varför. Kvällstidningar är ju helt bedrövliga. På alla vis. Antar att jag tänker att jag ska läsa något annat än metro. Köpte även med en bilaga vid namn extra. Någon sorts skvallerblaska. Fadde fri från fängelse, Charlotte Pirelli: Jag släppte mig inte i duschen osv. Av de tre artiklar jag läste hittade jag fem eller sex stav och syftningsfel. Kan ju hända att korrekturläsaren är analfabet.

Käkade på kinesiska muren med syrran igår. Göteborgs första kineseria. Vi brukade käka där med familjen förr i tiden. Jag har inte varit där efter att köket invaderades av råttor. Tyckte de hade gått ner sig. Servitören hade jeans och luvtröja på sig. Han frågade vad vi ville dricka. En bärs sa jag. En cider, sa syrran. Två sekunder senare frågade han igen: och vad vill ni dricka? Jag kunde inte hålla mig utan började flabba. "Oj",sa han. "Det har jag ju redan frågat". Maten var medioker. På fönsterkarmar och blommor växte damm på höjden. När servitören kom för att plocka upp tallrikarna när vi ätit upp tror jag han tänkte fråga om maten smakade bra. Istället frågade han: "Smakar ni bra?" Jag tänkte säga till honom att det får du fråga våra respektive om.
Efteråt gick vi och tog två bärs på sejdeln. Samma original vid bardisken som vanligt. Samma äss som vanligt där ute på gatan.

Tror jag går i genom en "kineseria-fas i mitt liv just nu.

Nysattack och att slänga ut en människa på gatan.

Det är natt och jag har precis väckt upp halva grannskapet med en nysattack på balkongen. Varje gång jag försökte ta ett bloss på ciggen nös jag. Det kanske är en ny sluta-röka-metod.

Annars är det mycket med min farsa nu. Han ligger på sjukhus. Skadad lever, kraftig förvirring är några av tillstånden. Han går som man gör precis innan man inte går mer alls. Han får inte ligga kvar för han anses vara för frisk. Samtidigt är han för sjuk för att klara sig själv och behöver full hemtjänst. Men för att få hemtjänst behöver man någonstans att bo. Han är bostadslös. Så samhället är beredda att slänga ut honom på gatan för att han inte är tillräckligt sjuk. Ju sjukare desto bättre kanske... Det hela är mycket komplicerat, men han befinner sig långt ner på skalan både vad gäller mental, fysiskt och samhällsmässigt. En sak jag har lärt mig det här dagarna efter att pratat med diverse myndighetspersoner: det så kallade skyddsnätet i Sverige existerar inte längre. Det är som ett trasigt fiskenät som någon borde laga.
När jag var uppe och hälsade på farsan igår hade han dessutom fått någon infektion på stämbanden. Han kunde knappt prata. Den här dagen skulle han ringa runt och kolla möjligheten att hitta någonstans att bo. Han var deprimerad och sa att han var ständigt följd av "sin" otur (trots att vi anhöriga vet att han också hjälpt sig själv att hamna i den situation han befinner sig idag). När sköterskan kom in sa han:
"Om jag skulle fått för mig att simma, nu kan ja ju inte det men om. Då skulle vattnet i simbassängen vara slut. Om jag fick för mig att plocka svamp, då skulle skogen brinna upp."
Jag bröt in och sa: "Här är i alla fall maten jag köpte till dig."
Då svarade han: "Jaha, det är bäst jag inte äter av den. Den säkert förgiftad"
Vi skrattade. Skrattet är nog det sista som någon tar i från en. Eller åtminstonde förmågan att skratta åt det dråpliga i en dråplig situation.

Nu ska gå ut på balkongen och väcka lite mer grannar med århundradets nysattack.