jobbschnack

Minns att jag läste någonstans att man ska känna sig glad när man går till jobbet och inte glad när man går från detsamma. Detta skulle tyda på att man trivdes på sitt jobb. Är man glad omvänt trivs man inte på sitt jobb.
Kan inte påminna mig om att jag gått gråtande från jobbet. Hur bra jag än må ha trivts. Kan heller inte erinra mig om att gått visslande till jobbet. Kanske för att jag inte går runt och visslar i största allmänhet.

Hörde också någon säga att man förr i tiden brukade duscha efter man kom hem från jobbet. Idag är det vanligare att man duschar innan man går till jobbet.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Kanske att jag åker spårvagn till jobbet. Och duschar på måndagar. Om någon skulle tvinga mig att vissla under knivhot skulle jag vissla på en tysk trummarsch baklänges.

Ett monster och dess ägare.

Goddag.

Jag är fortfarande helt slaktad efter den där spyattackskvällen i måndags. Har inte vågat dricka kaffe sen dess. Har levt pá soppor och dragit ner rökningen till hälften. Har inte heller käkat några saftiga stekar. Magen verkar nämligen fortfarande sårad emellanåt.

Såg troligtvis stans största rotweiler igår. Ägaren stod i minutenkön och lät hunden löpa fritt i en två meter lång och fet kedja. Jag backade ur kön och väntade på att han skulle försvinna med jycken. Han hade absolut ingen koll på den. Jag gick en promenad. Sen blev jag sugen på en öl. Jag bestämde mig för ett ställe och promenerade dit. När jag kom runt hörnet till krogen står samma hund där igen. Totalt ursinning. Den gjorde utfall mot förbipasserande och högg efter deras lemmar med de där djävulskäftarna. Kedjan hade fortfarande en radie på två meter. Folk hoppade åt sidan. Samtidigt som hunden försökte käka sig mätt på förbipasserande lemmar satt ägaren därinne och släckte törsten. Sicken jävla dåre.
Så jag gick och fikade istället. En timme senare såg jag samma hund igen, fast utanför saluhallen. Fastbunden i ett löst cykelställ som stod på marken. Hunden var verkligen i monstersize. Cykelstället släpade runt på gatan. Det hade inte hjälpt att binda fast det där monstret i en långtradare. Ja, jag är hundrädd, men framför allt om en idiot håller i kopplet och klumpen i kopplet väger hundra kilo.
När jag bodde i bergsjön för snart ett och ett halvt decendium sen fanns en kille i min trapp som hade en monsterhund. Ibland klev han in i hissen med jycken. Om man stod där och hade ett sexpack i handen försökte hunden hugga ihjäl en. Men bara om man hade ett sexpack. Den drägglade och morrade och skällde. Ägaren drägglade också och stod och log som om han tyckte scenen hade enormt högt innehållsvärde.

Kan inte uttrycka mig idag. Min brukare tittar på Tarzan igen.
Adjö.

Magsjuka eller bajs på fingrarna.

Jag har precis vågat mig ut på en promenad efter två dagars magsjuka. Himlen finns tydligen kvar. Trodde jag skulle hamna där (eller om det var helvetet) tidigare än beräknat när jag hängde över toalettstolen 15 gånger på sex timmar. Det var efter de där två big macen som magen blev ledsen. Kanske den som byggt ihop de där hamburgarna hade bajsrester på fingrarna efter sitt sista toalettbesök. Någon som inte lärt sig att man ska tvätta händerna efter att rotat runt i röven.
Samtidigt som kroppen gör allt för att skydda dig när du spyr rakt ut känns det som om de där resurserna är de sista innan man gråtande säger adjö och lämnar in. Det är dödsångest på riktigt.
Troligtvis har jag också efter att ha hängt över porslinskålen och kännt rutten big mac-lukt uppblandad med spydoft käkat på Mc Donalds för sista gången. Och det vore ju bra. Hatar nämligen allt som de där feta jävla multinationella företagen står för.
Så, fuck you forever Ronald.

Där med basta.

30-årskalas

Ska på trettioårskalas hos en gammal tjejkompis idag. Kom själv ihåg när jag fyllde trettio. Allt började finstädat. Morsan sa att jag var en stor pojke nu. Jag svarade att jag skulle visa det med bästa förmåga. Något jag gjorde under den perioden och kommande år genom att gå på krogen, vara arbetslös och gå på socialbidrag i två år i rad.
Senare på födelsedagskvällen när bålet började göra sus var vansinnet igång. Några skrölade till cornelis. Någon blev i gräl med sin tjej. Den fasta telefonen badade i vasken tillsammans med fimpar och ett par gamla kalsonger.

Helt jävla sjukt.

Jag är helt sjukt trött idag. Jobbar idag. Igen. Tycker det är helt sjukt onormalt att gå upp kvart över sex på morgonen. Det kan man nog bli sjuk av.
Vi tittar på skidskytte på jobbet. Tycker det är en sjukt konstig sport. Eller åtmindsonde konstig. Eller helt jävla sjuk. Lite som att spela fotboll och sen mitt i alltihop ställa sig och röka en cigarr i målet. Extra poäng får man om man fimpar målvakten i ögat. Helt sjukt. Eller som en basketmatch där man helt plötsligt drar ner byxorna och bajsar på vita fläcken. Extra poäng delas ut om man bajsar mer än ett halvkilo. Det är ju förbannat sjukt. Eller en boxningsmatch där man matar varandra med varmkorv om man får in en knockout. Helt jävla sjukt.

Skulle hem på granplundrarfest hemma hos syrran ikväll, men hon hade blivit sjuk. Fatta vad sjukt att bli sjukt sjuk. Jag hade planer på att ta med mig en liter brännvin, en motorsåg och en dunk bensin. Tänkte nämligen bränna ner det där barrande helvetet. Och sedan dansa regndans runt den flammande barrhögen.
Fatta vad helt jävla ofattbart och efterblivet sjukt...

Ett klädminne.

Kom att tänka på ett minne. Ett glatt sådant. En dag när jag var tretton och kom hem från skolan och gick in på mitt rum låg det ett par nya jeans och två långärmade tröjor på sängen. Morsan hade handlat till mig utan att säga något . Sen lagt fram alltihop som en överraskning. Kom ihåg att jag blev väldigt glad. Kommer även ihåg en av tröjorna väldigt väl. Det var tre mintgröna gubbar på den. Ovanför gubbarna stod det Run for fun. Råtöntvarning men det är inte därför jag kommer ihåg den. Snarare för att jag bar den typ varje dag i ett eller två år. När jag sen började i åttan på ett nytt högstadie och i en ny stad hade jag den på mig hela första terminen på den nya skolan. Till slut kom skolans snyggaste tjej fram och frågade mig om det var den enda tröja jag ägde.Det gjorde lite ont.
Vet inte varför det fortfarande gör mig glad att tänka på den där dagen då de nya kläderna låg på sängen. Antar att det var omtanken och överraskningen i sig från morsans sida. Å andra sidan kan det ha varit ett rent smart drag från henne. Hon slapp ha med sig en ungdjävel som bestämt bara ville ha klädesplagg som var jävligt tuffa. Och inte tänkte på om de var tillräckligt varma, eller för kalla eller ens om de var billiga eller för dyra. Kommer aldrig glömma den gången vid ännu yngre ålder då jag bestämt ville ha ett par moonboots. Jag låg på golvet och vrålade som en unge hemhörande på ett sinnessjukhus för totalt sinnessjuka ungar. Den gången blev kompromissen snowjoggings. Mycket bättre än att se ut som en kortväxt medlem i Abba.

Har aldrig konfronterat morsan varför jag gick runt i run for fun-tröjan typ varje dag i typ två år. Det var nämligen hon som la fram kläderna varje morgon när jag skulle till skolan. Bör även tillägas att min morsa är en mode och klädguru av högsta rang. Antar att jag vill behålla mitt glada minne intakt. Eller så vill jag inte ge morsan dåligt samvete för en episod som hände för 23 år sen.

några ord om längtan

Dagens filmer på jobbet:

I lagens namn
Beck - the moneyman
Splash
Philadelphia

Jag är tillbaka på jobbet. Åtmindstonde om man ska dömma efter filmerna. Längtar redan tillbaka till de forna glansdagarna när jag gick runt sjukskriven och kved av diskbråcket.
Annars är det mycket snö ute. Snön ligger och vilar på trädgrenarna. Det är vackert, men om jag fick välja skulle jag gärna sitta på en uteservering i solen. 25 grader varmt. Det enda som skulle vara kallt var ölen i min hand. Om man tänker på att det är flera månader dit kan man nästan börja gråta.