Helt jävla sjukt.

Jag är helt sjukt trött idag. Jobbar idag. Igen. Tycker det är helt sjukt onormalt att gå upp kvart över sex på morgonen. Det kan man nog bli sjuk av.
Vi tittar på skidskytte på jobbet. Tycker det är en sjukt konstig sport. Eller åtmindsonde konstig. Eller helt jävla sjuk. Lite som att spela fotboll och sen mitt i alltihop ställa sig och röka en cigarr i målet. Extra poäng får man om man fimpar målvakten i ögat. Helt sjukt. Eller som en basketmatch där man helt plötsligt drar ner byxorna och bajsar på vita fläcken. Extra poäng delas ut om man bajsar mer än ett halvkilo. Det är ju förbannat sjukt. Eller en boxningsmatch där man matar varandra med varmkorv om man får in en knockout. Helt jävla sjukt.

Skulle hem på granplundrarfest hemma hos syrran ikväll, men hon hade blivit sjuk. Fatta vad sjukt att bli sjukt sjuk. Jag hade planer på att ta med mig en liter brännvin, en motorsåg och en dunk bensin. Tänkte nämligen bränna ner det där barrande helvetet. Och sedan dansa regndans runt den flammande barrhögen.
Fatta vad helt jävla ofattbart och efterblivet sjukt...

Ett klädminne.

Kom att tänka på ett minne. Ett glatt sådant. En dag när jag var tretton och kom hem från skolan och gick in på mitt rum låg det ett par nya jeans och två långärmade tröjor på sängen. Morsan hade handlat till mig utan att säga något . Sen lagt fram alltihop som en överraskning. Kom ihåg att jag blev väldigt glad. Kommer även ihåg en av tröjorna väldigt väl. Det var tre mintgröna gubbar på den. Ovanför gubbarna stod det Run for fun. Råtöntvarning men det är inte därför jag kommer ihåg den. Snarare för att jag bar den typ varje dag i ett eller två år. När jag sen började i åttan på ett nytt högstadie och i en ny stad hade jag den på mig hela första terminen på den nya skolan. Till slut kom skolans snyggaste tjej fram och frågade mig om det var den enda tröja jag ägde.Det gjorde lite ont.
Vet inte varför det fortfarande gör mig glad att tänka på den där dagen då de nya kläderna låg på sängen. Antar att det var omtanken och överraskningen i sig från morsans sida. Å andra sidan kan det ha varit ett rent smart drag från henne. Hon slapp ha med sig en ungdjävel som bestämt bara ville ha klädesplagg som var jävligt tuffa. Och inte tänkte på om de var tillräckligt varma, eller för kalla eller ens om de var billiga eller för dyra. Kommer aldrig glömma den gången vid ännu yngre ålder då jag bestämt ville ha ett par moonboots. Jag låg på golvet och vrålade som en unge hemhörande på ett sinnessjukhus för totalt sinnessjuka ungar. Den gången blev kompromissen snowjoggings. Mycket bättre än att se ut som en kortväxt medlem i Abba.

Har aldrig konfronterat morsan varför jag gick runt i run for fun-tröjan typ varje dag i typ två år. Det var nämligen hon som la fram kläderna varje morgon när jag skulle till skolan. Bör även tillägas att min morsa är en mode och klädguru av högsta rang. Antar att jag vill behålla mitt glada minne intakt. Eller så vill jag inte ge morsan dåligt samvete för en episod som hände för 23 år sen.

några ord om längtan

Dagens filmer på jobbet:

I lagens namn
Beck - the moneyman
Splash
Philadelphia

Jag är tillbaka på jobbet. Åtmindstonde om man ska dömma efter filmerna. Längtar redan tillbaka till de forna glansdagarna när jag gick runt sjukskriven och kved av diskbråcket.
Annars är det mycket snö ute. Snön ligger och vilar på trädgrenarna. Det är vackert, men om jag fick välja skulle jag gärna sitta på en uteservering i solen. 25 grader varmt. Det enda som skulle vara kallt var ölen i min hand. Om man tänker på att det är flera månader dit kan man nästan börja gråta.

Tillbaka i sadelhelvetet

Jag har jobbat första dagen idag. Efter drygt tre veckors sjukskrivning för diskbråck. Det var ångest. Rätt och slätt. Det är farligt att vara icke arbetsför en så lång period. Man vänjer sig. Eller så är det bra om man tänkt att man aldrig mer ska jobba. Då ingår man i Reinfeldts statistik över sjuka och bidragstagare som gör allt för att smita från att göra rätt för sig. Göra rätt för sig? Vad är det förresten? Att inte spraya ordet KUK på hållplatsen eller hålla upp dörren för en pensionär?
Hur som helst,arbetsmiljön på mitt jobb är absolut det sämsta tänkbara för min rygg. Massa bekvämt sittande och helt värdelösa rörelser för ryggen. Så nu sitter jag här efter tio timmars kneg med en viss smärta i ryggen åter. Den där smärtan som finns där innan det bryter ut på riktigt. Innan det är klippt.

Eller som min morsa sa för någon vecka sen: "Det är väl skönt att vara ledig lite grann nu Johan?"
"Jag är inte ledig morsan", svarade jag. "Jag är sjuuukskriven!"

En bok, en film och en arg vind

Har börjat läsa "skandalboken" Den ofrivillige monarken. Jag fick den av morsan i julklapp. Där med har jag en enormt bra ursäkt för att läsa en bok om kungahus och monarki. Jag har hunnit läsa typ 100 sidor och hitils har väl boken varit ganska trist. Mest massa avhandlingar om olika ceremonier när kungens farsa och farfar har dött, när han själv blir döpt plus, när han tar över tronen osv, plus ett förord på 40 sidor där det förklaras hur och varför boken skrivits. Förväntade mig att boken skulle mata och fylla i mitt förakt för monarki och kungahus ytterligare, men det kanske kommer senare. Det enda roliga jag kan berätta hitils för er som inte läst boken är en story när kungen är ungefär fyra bast och hans syster säger till honom att han skall bli kung när han blir stor. Då blir han ursinnig och ger henne smäll varpå hon springer iväg gråtande och skvallrar för tantan som passar dem. Tantan går in och frågar Carl Gustav varför han slagit sin syster. Då svarar han: Jag ska inte bli kung, jag ska bli ARBETARE!!!

Såg förresten filmen "Låt den rätte komma in" i lördags på TV och måste säga att jag tyckte det var en smått fantastisk film. Jag har inte läst boken, då hade väl filmen sugit. Så brukar det ju vara. Gillade den ganska okonventionella vampyrberättelsen. Kärleken som uppstod mellan två utsatta outsiders som kunde förstå varandra (där den ena av dem bara var vampyr). Tillagt att det var en udda berättad kärlekstory. Vill läsa boken nu, men kan bli lite svårt att föda sina egna bilder i huvudet efter att ha sett filmen. Har på samma ibland ganska fåniga vis avfärdat Johan Ajvide Lindqvist som jag gjorde i tjugoårsåldern med massa annat för att för mycket folk tjatat om hur jävla det här är osv. Att han dessutom skriver "skräck" har ju inte hjälpt till att jag ska bli mer intresserad då det ligger långt ifrån mitt intresseområde.
Ibland, men bara ibland kanske miljoner flugor inte har fel. Därför kanske man ska ta och äta lite skit. Då och då.

Vädret är enormt och verkligt. När jag ska ta en cigg på balkongen blåser hatten av. Trots att jag inte har hatt. Vinden är arg på någon eller något. Därför blåser den på utav bara fan. På vägar och gator dansar människor runt som steppande mongon på en enda stor isrink, fast utan skridskor. Den här vintern är på riktigt och vi är mitt i den. Stönande, dansande och klagande.

Lunchsnack igen

Brukar ju som sagt vad äta lunch på Västerhus ganska ofta. Tänkte där med ta tillfället i akt att visa några bilder på intagna måltider. Hur många points ger viktväktarna de här måltiderna? Det viktiga är upplägget på tallriken. Att man bygger på höjden och sen låter såsen jobba sig ner för branten.

Kyckling med potatisgratäng och ...såååås!

Jag har nog aldrig riktigt lyckats att få i mig hela portionen. Om jag hade varit en stor jävla stabbig byggjobbare kanske det hade varit annorlunda.

Fläskfilé Oskar

Utöver det vackra upplägger på tallriken och att få i sig föda till bristningsgränsen är det en helt underbar seans att gå ut att käka en riktig jävla lunch. Lite av en hobby skulle man kunna säga. Kanske till och med en livsstil.

Nytt år. Likadana dagar.

Mina dagar börjar se lika ut. Jag har varit sjukskriven i tre veckor nu. Smärtan är borta långa stunder. Vilket är ett himmelrike. Jag saknar inte mitt kneg. Jag går ut och käkar lunch. Jag tar en promenad. Ibland hamnar jag nere i nordstan. Där går jag runt och retar mig på människor och tittar på realisationskläder. Jag köper nästan aldrig något. Lite synd, eftersom jag tänkte starta en ny blogg som skulle heta Blondin-Johan. Trots att jag inte är blond. Skulle se ut så här ungefär:

"hej bloggis och alla mina söta läsare! Idag köpte jag några sååå läckra ullkalsonger på myrorna. De verkar knappt vara använda. Sen åt jag en riktigt mumsig lunch på västerhus. Dögott var det! Imorn återkommer jag med bilder på nätlinnet jag köpte i veckan. Sånt jävla kap va det. Bara 10:- och bara en enda stor fettfläck. Nu ska jag runka. Puss på er!"

Det är nytt år. På nyårsaftons eftermiddag efter systemet tog jag ett besök på gröna brunnen. Gröna brunnen är ett kinahak i majorna. Har alltid velat besöka det placet, men har tänkt att det verkar bara för miserabelt. Därinne satt stammisarna. De pratade om sina uppväxter på fyrtio och femtiotalet. Det var svårt att inte lyssna. Det hade varit svåra tider. Någon var uppväxt i en tvåa med 13 syskon. Det var ingen som sprang runt på gatorna med kniv på den tiden. det fanns inga ipods och man nöjde sig med att smälla ettöres smällare istället för att bränna upp en halv årslön på raketer. Efter en stund kom bartendern ut med en bricka med vinglas och bjöd runt hos stammisarna. Det blev stora diskussioner om vad vinglaset innehöll. Man kom till slut fram till att det rosa i glaset var ros'e. Det är populärt nu för tiden sa någon.
Det enda som egentligen märks med att det är ett nytt år är när man ska skriva ned årtalet. Det är numera ett lodrätt streck som sista siffra. Istället för en cirkel.