En historia om att stanna eller att gå hem.

När jag flyttade till Göteborg började jag på Nya Varvets Folkhögskola. En 99% totalmiss av val i livet. Jag var 26 bast och ganska bitter. Tyckte förutom en handfull att de flesta som gick på skolan var idioter eller efterblivna. Det var under en period när jag inte mådde som bäst. I rekyl tyckte de flesta att jag var en bitter och dryg... troligtvis en idiot.
Jag hade ganska hög frånvaro, betedde mig som en bortskämd i-lands-kid och stannade hemma och sov hälften av dagarna. Tyckte väl att csn betalade min utbildning.
Hur som, när första läsåret var slut fick alla en pocketbok där titeln relaterade till något slags personlighetsdrag hos varje elev. Jag fick: Vill Gå Hem av Jonas Gardell.
Utbildningen var två år men jag återvände aldrig efter första året.

Ikväll är jag ute. Har promenerat i regnet. Stannat av. Tagit en bärs. Promenerat igen och tagit en bärs några gånger till. Nu sitter jag på en krog på andra långgatan med en bitter/söt känsla som säger:

Vill inte stanna. Vill INTE gå hem.

Herr Trut

Under några veckors tid har jag och min flickvän störts av denna typ. Han sätter sig utanför fönstret. Sen sätter han igång och slicka och knacka på fönstret. Ganska bestämda tider på dagen. Oftast mellan kl.09.00-09.30. Ibland även på eftermiddagen mellan kl.15.00-15.30. Vill han in? Är han olyckligt kär i min flickvän? Vem är han, men framför allt: vad vill han?



Så vi tröttnade helt enkelt på att vakna av knackningarna på fönstret eller att ha någon som står och blänger när man ska äta frukost. Vi satte upp denna fågelskrämma för att få ett slut på eländet...



...men tror ni det hjälpte? Där stod KGB-truten igen.
Om en månad flyttar vi. Välkommen hit säger vi till den nya grannen. Om Herr trut nu inte redan har luskat reda på vår nya adress. Den jäveln.

En stund i Haga..

Jag sitter i Haga och dricker en kaffe. Den här stadsdelen som ska va så mys-pys och bohem. Jag sitter på uteserveringen så man kan cigga. För en kaffe utan cigg kan liknas vid en människa utan rövhål. Förbipasserande glor ogenerat med blicken som säger: så här gick det för rökarna. Jooo... så här gick det ta mej fan!

För tolv år sedan när jag flyttade till götet fanns det nästan bara lilaklädda bohemer i haga. Som drack löfbergs lila på greddelina cafeer i små lila kaffekoppar och lyssnade till poesi som bara handlade om gredelina små saker. Ibland på det hela taget så mysigt till den milda grad att man ville ställa sig och vråla: jag tror på krig, misär och massförstörelse. Helst med byxorna nere.
Men jag kan minnas fel också.

Dagens kaffe var inte fullt så myspysig. För en stund sen gick en gube förbi. Med den mest knallgula slips jag sett. Han hade en cowbojsarhatt i mocca och nunan var röd som en brinnande solnedgång. Han muttrade och såg jävligt förbannad ut. Och alldelles nyss gick en tant med flottigt och tovigt hår förbi. Sjukt förbannad hon med. Hon vrålade NEJ! NEJ! NEJ! Era jävla svin! Tror jag har sett henne innan. För massa år sedan. Då på en spårvagn. Vrålandes lika sjukt förbannad. (Tro det eller ej men nu kommer hon igen. Åt andra hållet. Den här gången vrålandes: Nej, nej, nej. Era jävla fyllegubbar)

Men, jag kan ju minnas fel...

Frisk fläkt när de arga invånarna hittar in i mysiga lilla haga. För tro mig, de ilskna finns överallt i denna stad.
Nej, nu har benen fryst till is och jag måste röra på mig. Jag återkommer snart med fler supermysiga, livsbejakande betraktelser.

NEJ, NEJ, NEJ!!!

Magsår och grisöra

Har regnat och blåst något bedrövligt idag. I götet står aldrig regnet som spön i backen, snarare som piskor i fejset eller ryggen. Deprimerande helt enkelt.

Såg en tjej på bussen idag som matade sin hund med ett stort jävla grisöra. Höjdpunkten på dagen.

Känner mig själv lite deprimerad idag. Vet inte riktigt varför. Det kan komma över en när man diskar eller runkar eller promenerar förbi en rabatt med massa ogräs.
Dessutom har jag någon märklig smärta i magen på vänster sida. Varje gång jag hostar till hugger det till. Inbillar mig genast magsår eller magcancer.

För att muntrrrrrra upp mig lyssnarrrrrrrr jag på Eddie Meduza. Därrrrr av alla rrrrullande ärrrrrrrrr.

Errrrrrrrra idioterrrrrrrrrrrrr!!!!!!!

Morgonhumör

Måste arbeta lite på mitt morgonhumör. Efter alla år som ensamstående är jag inte direkt van att konfronteras med andra människor på morgonkvisten. I det här fallet är det min flickvän som jag flyttat in hos. I de fall vi går upp samtidigt är jag ganska långsam och väldigt trögfattad. Hon är ganska pigg och glad och pratar på. Tycker det är fint, men som sagt, jag förstår inte vad hon säger till mig. Ibland brukar jag fälla nån halvdryg kommentar, sen förstår jag inte vad jag har sagt. Eller vad hon har sagt. Plötsligt är hon lite stött. Om hon frågar mig något ofattbart enkelt måste jag tänka väldigt länge som ibland resulterar i att hon tror att jag skiter i att svara.

Har alltid varit sån här vad jag kan minnas. Om familjen pratade för mycket vid frukostbordet tänkte jag: fan va konstiga dom är.
Min farsa tvingade mig att äta frukosten stående vid diskbänken de mornar vi var stressade. Vilket man blev ännu mer stressad av. Knäckebröd.
"Och sen Johan tuggar du. När du tuggat färdigt sväljer du. När du svalt tar du en ny tugga, Ta en till tugga. Nu!"
Det var nog där någonstans mitt falnande intresse för frukost och mitt dåliga morgonhumör startade.

Är fortfarande nästan aldrig hungrig direkt när jag vaknar. Magen måste skrika på mig. Det gör den efter ett antal cigg, mycket stirrande rakt framför mig rakt ut i tomma intet och flertalet försök att förstå varför jag tänker så konsigt.

"Fan va konstigt du tänker Johan!"
"Jag vet. Eller vad menar du?"
"Vill du ha ett knäckebröd?"
"Knäckebröd??? Äter folk sån skit på morgonen?"

Två anekdoter och några ord om stil.

Läste precis en liten notis i GP om en tjuv som hade bestulit en professor vid Umeås Universitet på hans väska. Efter en vecka senare stod väskan där på hans kontor igen. Allt fanns kvar utom datorn, men professorn blev sjukt glad när han hittade ett kuvert med usb-minnen.
Tjuven hade alltså bemödat sig med att kopiera alla professorns viktiga filer och arbeten. Sen återlämnat väskan.
Sån jävla stil och klass!
Datorn sålde han väl på blocket.
"style is the answer to everything", som Bukowski sa.
Jag och en kompis hittade en plånbok i regnet en gång. Vi gick i femman eller sexan. Vi länsade plånboken på de blöta sedlarna och torkade dem på ett element. Det var fyrtio spänn. En förmögenhet med tanke på att min veckpeng var på tio kronor. Någonstans hade vi väl lite kasst samvete. Något vi kompenserade genom att köpa godis för alla pengar. Så klart.

Apropå GP så hade de en artikel om personrån i dagens blaska. Man blir ju både less och förbannad när man tänker på det. Ungjävlarna fattar ju inte att de sätter spår i offren. Kanske för all framtid. Detta leder mig in på ännu en anekdot.
Har en polare som råkade ut för ett rånförsök av några kids för massa år sen.
"Hit med mobilen!" skrek dem. "Vi ska ha din mobil. Fattar du?"
Min kompis förlorade förståndet. Eller behöll det. Han fick ett raseriutbrott och började vråla.
"jag ska inte ge er nån mobil, jag ska inte ge er någonting. Jag ska ha era mobiler. Fattar ni? Ge hit dem! Ge hit dem!!"
Han vrålade på så där och såg halvt galen. Kidsen bev skräckslagna, lade benen på ryggen och sprang därifrån.
Som sagt: "Style is the answer..."

Håkan och Hakan

Läste ett vettigt uttalande av Håkan om det ovettiga.
"Jurypanelen i Idol till exempel, de ska ju vara experter på musik. Men det finns inte ett ord som dessa experter kan ha att säga mig. Det förbluffar mig varje dag när jag lyssnar på radion, att det är möjligt att göra låtar utan att uttrycka någonting över huvud taget"
Har inte lyssnat in nya Håkanplattan än, men det verkar vara samma uppståndelse kring den som det var när Kent släppte "vapen och ammunition".

En annan musiknyhet, åtmindstonde mellan min brukares fyra väggar är att han idag fick hem en skiva med Eddie Meduza. Hade ingen aning om att han gillar honom. Själv är jag ju ett gammalt Meduza-fan sen mellanstadiet. Då menar jag inte hans knulla, fitta, kuk-låtar som de flesta verkar tycka är det roliga.
Så nu undrar jag hur ofta man kommer få höra Hakan, Glasögonorm och Termosen eftersom min brukare få hang ups. Både gällande musik och film.
Hur många gånger tror ni jag har sett Leaving Las Vegas eller Full metal jacket? Filmer som man typ orkar se tre gånger på en livstid.