Kära (miss)foster land.

Är detta en utav de människorna som sitter och kommer med idéer och beslut i Sveriges riksdag? Skulle jag lägga min röst en sådan här pajsare? Ännu mer lita på en denna sortens skojare? Njae, det är nog inte så överaskande konstigt att det ser ut som det gör i detta land...


Är det detta svenska folket vurmar för? Snackar om? Ska trängas på bussar och tåg riket kring för att bege sig upp till huvudstaden och dräggla över spektaklet? Är det detta kommuner skänker gåvor till. Jag säger bara: Check out, ordentigt! Man blir ju mörkrädd. På riktigt!

Den helt otroligt sexiga rösten

Inatt drömde jag att jag hade eller fick kontakt med nån donna via cyberväg. Sen pratade vi i telefon. Hon hade en helt otroligt sexig röst. Eftersom det var nån slags sexdröm snackade vi mycket sex och blev uppkåtade av det.
Sen stod jag där utanför hennes hus. Hennes farsa öppnade dörren. Han bjöd in mig i köket. Han ville slåss och dunkade mig i ryggen hela tiden och sa att det skulle bli skoj. Jag blev lite nervös och sa att vi kunde bryta arm. Det gjorde vi och han vann.
Han skickade ner mig i källaren och sa:"Hon bor där". Jag gick ner för de smala trapporna. Källaren såg ut som Franz källare i Österrike (Dåren som höll sina barn fången). Bakom en dörr hördes duschen sirla. Jag tänkte att hon stod där i sin sexiga prakt och tvålade in kroppen med honungsdoftande lödder. Sen hörde jag hur nån stod och småsjöng för sig själv längre bort i korridoren. Jag följde rösten och öppnade dörren. Där stod hon i ett igenosat kök och kokade pasta och log. Jag nickade lite stelt och tittade på henne nerifrån och upp. Hon hade någon märklig outfit på sig. Allt var i jeanstyg. Hon hade pressat ner sina jättebröst i en jeans-bh och över hade hon en jeansjacka. Hon hade platt och fett hår med en skev lugg.
Hon var skelögd...och dvärg. Jag försökte dölja min smått milda chock (inget fel med skelögda dvärgar, bara inte min grej). Sen satt jag där. vid det runda köksbordet i Franz-källaren och tittade på när hon klafsade i sig spagettin. Jag tänkte på hur jag skulle ta mig därifrån. Och på hennes farsa som skulle vilja slåss på riktigt. Utan att det skulle bli skoj. Där stod han igen, i dörröppningen och ville bryta arm. De båda skrattade i något slags samförstånd som jag inte förstod. Sist hördes ett jävla brak. Det var personalen från fruktbutiken, som har sitt förråd precis utanför mitt sovrumsfönster. Klockan var nio på morgonen och det var dags att sälja lite färsk och rutten frukt igen. Jag var vaken igen och hade klarat mig från Franz källare och hans sexiga dotter utan armbrytning och skojigt slagsmål. Jag var räddad. Och lättad.

Eiffeltornet och preskribitonstider

Ibland när jag tittar ut genom köksfönstret för första gången på den nya dagen hoppas jag att eiffeltornet ska stå långt där borta eller att ocanen ska fläka upp sig där ute. Antar att jag längtar bort härifrån mellan varven, men min ekonomi är begränsad. Till och med om jag skulle få för mig att dra till Jönköping. Vad fan nu jag skulle där och göra.

13000 tillbaka på skatten... och kronofogden kommer ta vad enda jävla spänn. Jag ringer till kronofogden och frågar vad det handlar om. Det handlar om att jag har varit dum, slarvig och oansvarig på unga dagar. Då jag lade alla pengar på bärs, cigg och pasta innan räkningarna var betalda. Kronofogden har långt senare börjat skicka indrivningar som inkassobolagen i sin tur skickat till kronofogden. Skulder som för längesedan preskriberats. Brev från kronofogden som jag har lagt underst i högen av skulder eller grillat korv på. Nu är det dags att betala tillbaka. Sist det kom ett brev från kronofogden var det Telia som försökte kräva tillbaka 6000 för en skuld som var tio år gammal. Jag sket inte i det denna gång. Istället skrev jag en så kalllad bestridan på ungefär en sex ord lång mening. Två veckor senare kom ett brev från kronofogden att telia dragit tillbaka skulden. Med andra ord något jag också kunde gjort med de indrivningar kronofogden skickat men som jag nu måste betala, bara för att jag istället sket i alltihop.
Men om man lever på soc under fyra års tid och inte ser en liten möjlighet till att ordna upp sin situation och hopplösheten känns lite mindre med en stor stark i handen är utgången ganska given. Resultatet är att man får städa upp skiten senare. Nu. När man inte skiter i allt.

Det som dessutom kallas preskribitonstid är ett jävla skämt. Du kan inte ringa till ett inkassobolag och påpeka att skulden är preskriberad för hundra år sedan. Då bryter du preskribitionstiden igen. Det som är ännu sjukare är att det räcker med att ha en folkbokförd adress. Bara genom att Inkassobolaget skickar ut en påminelse på en preskriberad skuld till din folkbokförda adress har de brytit preskribitonstiden igen. Med andra ord finns det inget som heter preskribitonstid. Det ända du kan göra är att vänta på att skulden hamnar hos kronofogden och då bestrida skulden och hoppas att de drar tillbaka den...och leva med att du får ännu en betalningsanmärkning.... eller varför inte göra inbrott hos Reinfeldt och sno deras matsilver och sälja på blocket för att sedan betala skulden.

Nåväl idag har jag lärt mig bättre. Jag betalar alltid alla mina räkningar. Sen lägger jag resten av pengarna på öl, cigg och pasta... Fantastisk lärdom som tog mig typ femton år.

Så Eiffeltornet får väl vänta...om det inte dyker upp utanför mitt köksfönster. Kanske kan åka till skagen och se på havet om jag inte köper så mycket pasta den närmsta tiden...

Munter inledning på en blivande munter sångtext...

The fools got me for breakfast
and the idiots for lunch.
The rest is just a everywhere-dish
of the world going right down.

11-99

De som såg stjärnan falla inatt
satte igång att önska sig…

11 önskade sig god hälsa
genom hela livet.

22 önskade sig en ängel
vaktande vid deras sida.

33 kom inte på något att önska.

44 önskade sig ett bättre
morgonhumör
och en sexigare hälft
istället för morgontidningen
som sköld för att slippa se...
samtidigt som de
pressade i sig frukosten.

55 önskade sig i en karriär i idol.

66 önskade att de levde
med någon annan.

77 önskade att de var något annat.

88 önskade sig mer stålar
än de någonsin skulle behöva.

99 såg bara stjärnan falla
och återgick till sitt
smått menlösa grejande.

JBE 2008

Så det är en ålderskris det handlar om...

Läste en artikel om ålderskriser i en utav göteborgs gratis tidningar.

"En ålderskris uppstår när man känner att ens nuvarande livssituation inte fungerar längre, men ingen alternativ framtid heller finns i sikte och en känsla av hopplöshet infinner sig"

I det tillståndet har jag väl befunnit mig i de typ senaste fyra-fem åren. Inget vidare helt enkelt. På senare tid har det känts ännu lite jävligare än förr...

Allt tittande

Det sker mycket tittande här nu. Jag sitter och tittar. Ligger och tittar. Från en ställning. Till en annan. Igår tittade jag på Broken Flowers. För andra gången. En Jim Jarmush-film med Bill Murray i huvudrollen. Synd att det tog den mannen ca 50 år att fatta att man inte behöver spela fjantig och utråkad. Utan bara halvt uppgiven och halvt utråkad. För han gör det sjukt trovärdigt och bra.
Sen tittade jag en kortfilmsamling. Tur och retur. En samling kortfilmer från västernorrland. Det mesta var ganska dåligt, förutom en kort-dokumentär som handlade om IKEA i Sundsvall. Alla vallfärdade dit på samma sätt som dårarna här nere i landet vallfärdar till Ullared. På Ikea i Sundsvall hade de gudstjänster i köpcentrat på söndagar. Folk bodde i husvagn ute på parkeringsplatsen i en vecka. Gick in och pekade ut vad de skulle handla. Några dagar senare körde IKEA-lastbilar i väg till respektives hem. Fyllda med möbler.

Ikväll ska jag gå och titta på Den fantastiska räven.

Annars är det mycket tittande. Igår satt jag på en bänk på Järntorget och tittade på människor. Idag har jag tittat på diskberget och tänkt... Jag har tittat på gitarren och funderat på att... Ibland tittar jag ut genom fönstret och ser samma hus som står mitt emot, som stod där igår.