Mitt kök

På min köksvägg hänger 6 tavlor. Fyra av dem är tecknade ansiktsporträtt. Två är tecknade av min morsa. Året var 1958. Två är inköpta på Gallerix. De är i helfigur. Ingen av dem visar brösten. Ingen av kvinnorna ser särskilt glada ut. Ingen föreställer Ulla Skoog eller Mona Lisa.
Ur mina dator högtalare strömmar just nu en pianobit från Amelie-Soundtracket. I askfatet ligger två tjog fimpar. Nu rullar jag en cigg till. Sen röker jag den och undrar om solen visar sig i Berlin just nu.
På min diskbänk finns i denna stund mer diskad disk än odiskad disk, disk, disk. Ganska ovanligt.
På kylskåpet sitter två magneter med Pelvis the king och en på Marilyn. Ingen på Thore Skogman.
På mitt köksbord står ett glas cola, en box med underlägg som bär motiv av volvos första bilmodeller från 1928. En bricka med tre värmeljushållare och en hög med obetalda räkningar och en kaffekopp med ättiksprit för att dämpa rökdoften(fungerar ungefär som när man tänt en tändsticka efter man skitit illa på dass).
Mina köksskåp är vinröda, stolarna med och köksduken likaså. Golvet är svart-vit-rutigt och i fönstret står en stor jävla gasollampa med en stor röd jävla glasskärm som jag aldrig har tänt. Där står även en jordglob som visar upp öst och väst-tyskland om man tittar närmare. Enligt den finns muren kvar och kriget i forna Jugoslavien har ännu inte hänt, men både du och jag vet bättre.
Thats about it. Nu vet ni hur jag har det, fast ändå inte. Välkommen hit, men ring gärna först. Jag öppnar inte dörren för icke anmälda. Det kan vara Reinfeldt eller en rånare med taskig andedräkt. Eller bara en förklädd idiot. Det vill man ju helst slippa.

På en av tre köksstolar sitter jag och undrar när jag ska komma på något vettigt att skriva på min blogg.

När som jag vaknade upp idag
var det ej så bra.
Lilla mormor om du såg mig nu
gick en tår itu.
"Nu fantiserar han igen"
"Nu fantiserar du igen"
"Vad skall du bli när du bli stor?"
det ringer alltid i mitt huvud
Men vem vill bliva stor?

Bob Hund - "Vem vill bliva stor?"

Skit

Lycka brukar vara mina lediga eftermiddagar. Då dricker jag kaffe, röker cigaretter och slår på shufflen på Itunes.
Ibland med en känsla av att vara överflödig. Eller snarare att min tid är det.
Som idag. Jag har ont i vänster skulderblad. Har köpt nytt kaffe som smakar skit. Jag är torr i halsen som om jag druckit en liter sperma. Har aldrig smakat (ens inte min egen). Men har hört att man ska bli jävligt rävig i halsen av det. Vidare så väljer shufflen på Itunes att nästan uteslutande bara spela skit. Eller kanske sånt jag inte ids höra.

I förmiddags ringde min tjej. Hon lät glad. Efter en liten stund lät hon mellow. I slutet lät hon låg. Jag lät nog mest trött och ganska oengagerad. Var trött och kunde känna var denna dagen skulle bära hän. Nu har jag lite dåligt samvete...

Oh, herregud. Här kommer kaffe och ciggchocken! Strax tillbaks...

Så här såg jag ut när hon ringde:

Adolf

Adolf Hitler still alive.
I slept with her last night.
Come out from behind that false mustach Adolf,
I know you in there.

Jim Morrison på skojhumör, Boston, 1970

Matberusning

Jag och min syster tillbringar helgen med att hälsa på min morsa. Hon bor i Tibro. En gudsförgäten håla två mil från Skövde (stan som ingen behövde). Det är en trygg tillflyktsort. Långt ifrån alla Göteborgs vattenhål. Här blir jag alltid matberusad. Jag tar alltid om morsans mat minst tre gånger. Sen måste jag lägga mig ner och magen är uppsvälld i ca 6 timmar. Passar ju bra, för i den här hålan är typ 70% av de 10 000 invånarna överviktiga eller jättefeta. De syns ofta på ortens enda ICA. Kundvagnarna är av xl-storlek. Alltid fyllda till bredden.

En gång när jag var här för typ två år sen såg jag en enormt stor kvinna inne på ICA. Hon var kanske i 30-årsåldern och såg helt ilsken och farlig ut. Hon stod vid lösgodiset och fyllde en stor påse med skumsvampar och geleråttor. När jag gick förbi tittade hon argt på mig. På hennes T-shirt stod texten:
RIKTIGA KVINNOR RAKAR MUFFEN MED MOTORSÅG!
Jag blev nästan lite rädd.

Beware! ..moooooaaaahhh!

En förrvirrad man på jakt efter något ogreppbart i ditt närområde...

Från sinnesrubbad till botad

Jag saknar att ha katt. Hade en katt för massa år sedan. Han var sinnesrubbad när jag fick honom. Men det hade nog vilken varelse som helst blivit om nån försökt sticka blyertspennor i ögonen och öronen på en. I början när jag fick honom så sprang han runt i lägenheten sidledes med kroppen formad som en banan, svansen uppburrad och formligen skrek i vånda. Detta höll på i en period. Det tog lång tid innan han ens lät sig bli klappad. Hans själ var sargad. Sen hittade jag en leksak till honom. En liten grön mus som var fäst i ett resår band. Jag fäste den i taket. När den studsade upp och ner hoppade katten efter. Jag såg en ljusning. Problemet var bara att han aldrig slutade. Han var neurotisk. Det var jag som var tvungen att sätta musen i studsning. Han nöjde sig inte med att slå igång den själv. Så fort jag slutade började han springa runt i lyan igen. Skrikande. Om jag hade besök var han som en vakthund som vaktade mig som sin egendom. Om gästen kom i närhet tog han några steg mot densamma och lade sig på mage i attackläge och började fräsa till gästen var på behörigt avstånd igen. Från mig.
En gång ställde sig kattskrället i vägen för mig vid ytterdörren och började fräsa. När jag skulle smita ut genom dörren hoppade han på mig och klamrade sig fast runt mitt ben och högg mig. Då bestämde jag mig och ringde till min hyggliga kompis jag fått katten av och sa att han fick ta tillbaka den. Det sa han att han kunde göra... och sen åka och avliva den. Jag behöll katten.

Några månader senare, på midsommarafton bestämde jag mig för att göra honom till utekatt eftersom jag ändå bodde i miljö där det fanns minimalt med biltrafik. Vi satte oss till bords jag och några vänner plus min alkisgranne, 74 årige Rune. Vi högg in på sillen. Katten gick skeptiskt runt i trädgården och inspekterade allt. När det var gjort tittade han på mig och plötsligt såg jag bara ett streck som försvann rakt ut i intet. Jaha tänkte jag, det var den katten. När en lång stund hade gått stod katten plötsligt där igen vid bordet. Helt slut med tungan hängande som på en hund och bara flåsade. Han drack lite vatten sen stirrade han på mig med en skrämd blick. Rädd för att plocka upp honom och bära in honom i lägenheten igen. Jag sträckte mig ner för att klappa honom. Svish så var han borta igen. Försvunnen i motsatt vädersstreck. Så höll han på till han hade utforskat alla riktningar. Det tog större delen av kvällen. Efter det följde han med mig upp till lägenheten och gick och la sig på min säng. Han låg kvar vid fotändan när jag gick och lade mig och även när jag gick upp. Efetr att blivit utekatt var han botad. Han förvandlades på kort tid till en overkligt trygg varelse. Världens lugnaste katt. När jag sov, sov han också. Han gick inte upp förrän jag gick upp. Ofta samma sak när jag åt, då åt han också.
Han blev också kompis med Rune och bodde där när jag var bortrest.
När jag flyttade blev han kvar där han var. Rune tog över vårdnaden. Han hade det bra i den där miljön och det kändes helt fel att låta honom byta miljö en gång till. Alla de där miljöombytena, (tillsammans med människorna och blyertspennorna) som troligtvis också hade varit stor orsak till att han blivit helt fucked up bakom pannloben.

Katten på bilden är extremt lik katten jag hade, men är en katt från ”hoodet” Angered där jag knegar. Den brukar hoppa upp i knät när jag går ut och tar en cigg.