Tillbaks på ruta ett igen....

Jag tog en paus på ett antal dagar härifrån för att jag lade mig i soffan med en en hel låda chips. 5 kilo chips och Svenska Hjärtan. Eller för att jag var indien och blev jagad av ryska tigrar som var hungriga på svenskt tigande blod. Eller så gick jag ut för att köpa tidningen, men istället för att aldrig mer komma tillbaks, tog jag en promenad på fem dagar. Eller så var det inte riktigt så...
Sen jag klev in i den vuxna åldern (när fan nu det var) har jag letat efter harmonin. Jag verkar leta på fel ställen. Eller så hittar den aldrig fram till mig. Snarare kanske jag skrämmer bort den.
Jag är trött på att mitt högra ben rycker och sprattlar varje gång jag ska ge mig på att somna. Eller liggandes på mage och trumma 3/5 takter på huvudkudden. På att bli stressad av nåt jävla halvmongo som går exakt bakom mig på ICA när jag bara går in dit för att handla en grön jävla liter mjölk.
Jag har försökt hitta harmoni med kvinnan. Harmoni i tvåsamheten. Att vakna upp med henne eller hon fortfarande sovandes. Smygtitta på henne när hon är tre ljusår bort och bara konstatera att fan vad hon är vacker. Känslan av att hon är min och det gör mig fulländad. Frukost och sen en vacker himmel och sedan en hel dag med kvinnan. I tvåsamheten. Men det falerar, krackilerar alltid till slut. Efter ett tag har vi sneddat in på fel väg. Kvar finns gräl, rullande tårar, en förlorad förmåga att kunna prata med varann. Tapeterna flagnar för de mår dåligt av att vara i samma rum som oss. Disharmoni. Välkommen tillbaks. sprattlande ben och 3/5 takt på huvudkudden i en för bred och ensam säng. Timmarna som dansar den där valsen i sirap.
Visst är jag en mästare på att ställa skåpet på fel ställe eller välta det helt. Och varje gång solen visar sig så är man ensam igen. I sin alldeles lilla egna disharmoni.

Jippi!

Nu har jag börjat röka i köket!

Så innihelvettet dumt...men rooolit!

Denna idioti firas av med Olle Ljungströms Kaffe & Cigarett. Så klart.

Dagens boktips

Ibland önskade jag att jag kunde springa jag också för när jag jämförde min kropp med hennes var det bara att konstatera att människan var det största misstaget i skapelsen. Vi kunde inte springa, hade ingen päls och vi blygdes över vårt rosa ömtåliga skinn. Det ända vi hade mer eller bättre än djuren var ett centimetertjockt lager med grå hjärnsubstans och det såg man ju vad det ledde till: asfalt och neutronbomber.

Månskensligisten - Anders Wedin

Förvräng, förträng

Ibland brukar jag gå ut på blocket, inte för att jag letar efter något utan bara för att kolla vad folk säljer. De som förvånar mig mest är de som säljer saker så det knappt går runt rent ekonomiskt. Idag var det någon som sålde ett cd-ställ. För trettio kronor. Hmmm... annonsen kostar tjugo kronor. Vinst: 10:-. Då ska man dessutom ta emot samtal, bestämma plats och göra upp affären. För tio spänn. yeeeesss!
Det kan man köpa två bananer eller en disktrasa för.
Jag är också extremt fattig denna månad. 1000 kronor att leva på till den 25:e nästa månad. Jag kanske ska ta och sälja min gamla repiga teflonstekpanna för trettio kronor..
I veckan tänkte jag på min fattigdom. Kanske man skulle ta en vit månad nu när man ändå är så pank funderade jag. En halvtimme senare satt jag på Cheers uteserveringen med Maja och med en öl framför mig.
Jag konstaterade hur trist det är att jobba och ändå vara konstant fattig. Vidare berättade jag för Maja att jag funderade på att sluta röka 1:a oktober när de ändå plockar in alla uteserveringar. När jag kommit hem tog jag en cigg, men istället för att gå ut och röka som jag brukar, tog jag en cigg i köket och tänkte: Man kanske kan ta och börja röka i köket. Så mycket luktar det ju inte om man vädrar och det är ju så jävla boring att gå ut och röka när det börjar bli kallt ute...

Förvräng, förträng.

Förresten kanske jag kan sälja min teflonkastrull också. Den är inte heller så repig. trettio spänn. Snacka om kap!

Blanksteg

Jag hatar de där gångerna när jag bestämt mig för att skriva... så blir skallen helt blank. Jag sitter där minut in, minut ut och funderar på att ta upp anteckningsblocket. Kaffet kallnar, ciggen slocknar och jag sitter där på uteserveringen och glor på människor som glor tillbaka.
Allt slutar med att jag går därifrån. Inte en rad skriven. Bara blåsten i nacken och koffeinet och nikotinet som arbetar sig ut i venerna och gör mig allmänt nervös

Fuck this föckin shit

Trotjänarinnan Frida

Jag har precis sett en dokumentär om trotjänarinnan Frida. Hon var piga från tolv års ålder. Hon jobbade hos en doktor vars fru hade gått bort.
När doktorn efter att frågat vad det blev för lunch åt han densamma i matsalen medan hon åt upp resterna i köket. 10 år senare fyllde doktorn 100 år. Då var hon typ 83 år. Det kom en massa gäster och hon fixade hela kalaset, tog emot gäster vid dörren, klättrade på stegar för att hämta vaser att sätta blommorna i som gästerna hade haft med sig. Dukade, lagade maten, diskade. När de hurrade för doktorn, höjde hon sitt glas, sittandes ensam i köket ätandes rester...
Doktorn fick frågan vad han tyckte var det bästa med Frida. Han svarade att han kunde fortsätta leva på samma sätt som när hans fru levde. dvs han behövde aldrig göra ett handtag i sitt eget hem. Och att frida aldrig var i vägen var också bra. Han tyckte han hade hjälpt henne genom att hon fick arbeta hos honom för hon hade inget annat att te sig till. Inga vänner. Inga hobbies. Det kanske hon hade haft om hon inte hade stekt korv och dammat hela sin tid hos doktorn.
Vad doktorn inte visste var att hon gillade att resa. Hon hade åkt tåg längs transibiriska järnvägen.
Sen dog doktorn. Frida blev arbetslös och för första gången i sitt liv fick hon en egen lägenhet. Då var hon 87 år. Det ända hon fick ärva var möblerna som stått i hennes "pigrum".
Hon tyckte att hon hade fått sitt första egna boende 20 år för sent.

En pratstund

Alla har en bakgrund,
ännu mer ett eget skäl.
Prova med en pratstund,
lura bort gräl.